Facebook noscript imageEtt föga meningsfullt jätteprojekt
Anders Carlgren
Ledare
Ett föga meningsfullt jätteprojekt
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Foto: Jonas Ekströmer / TT
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Foto: Jonas Ekströmer / TT

Gästtext. Anders Carlgren, journalist och fri skribent, skriver om januaripartiernas planer på höghastighetståg. Regeringens kostnadstak är hittills 205 miljarder. Men enligt Trafikverkets rapport som kom under måndagen kan kostnaderna stiga till hela 295 miljarder. Så enorma projektkostnader springer lätt iväg. 

Höghastighetståg genom Sveriges södra halva är Januaripartiernas plan. Storslaget slukar det ofantliga miljarder, för ett föga meningsfullt jätteprojekt. De nya tågen ska gå mellan Stockholm och Göteborg, respektive Stockholm och Malmö.

Regeringens kostnadstak är hittills 205 miljarder. Men enligt Trafikverkets rapport som kom under måndagen, med fyra olika varianter, kan kostnaderna stiga till hela 295 miljarder. Så enorma projektkostnader springer lätt iväg. Det vet vi från Slussen i Stockholm och Förbifart Stockholm. Tidsvinsten till Göteborg är bara cirka 50 minuter, till Malmö drygt två timmar.

Det finns olika alternativ för byggtekniken, men banans sträckning ligger fast. En variant som Skanska presenterat innebär att den byggs på en skog av betongpelare 15 meter upp i luften. En sådan variant prisade Miljöpartiet nyligen, trots enorm miljöpåverkan under byggtiden.

Antalet stationer längs höghastighetsbanan är också betydligt färre, jämfört med antalet stationer där X2000 stannar.

De befintliga stambanorna rustas förvisso, men ofta lappas och lagas det bara, för hoppet står till det nya prestigeprojektet, då stambanornas äldsta delar är bortåt 150 år gamla.

Januaripartierna vill överge stambanorna åt gods- regional- och lokaltåg. Men Liberalerna kräver att Moderaterna är med på det nya tåget. M, KD och SD säger dock nej, med hänvisning till kostnad, nytta och klimat. Samtidigt pressar lokala och regionala politiker på mot riksdagen. Deras hopp är nya blomstringstider.

När den södra stambanan byggdes på 1800-talet var dragningen över småländska höglandet söderut knepig, med mycket myrmark och många mindre sjöar. Därför drogs den från Nässjö till Alvesta. Båda orterna utvecklades snart till viktiga järnvägsknutar, medan Växjö bara två mil från Alvesta övergavs.

Genom Småland ska höghastighetstågen nu gå längre västerut, från Jönköping, via Värnamo och ner mot Hässleholm.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), som är regeringsadvokaten för höghastighetsbanor, hör sedan 25 år tillbaka till riksdagens Kronobergsbänk och har en bakgrund med politiska uppdrag i det länet. Då blir det obegripligt att han som politiker lät sudda bort Växjö från kartan över den nya bansträckningen. Med dagens byggteknik borde det gå att dra banan närmare till exempel Växjö, staden som skryter med att vara Europas grönaste stad och som har Linnéuniversitetet.

Det är lika obegripligt vad Värnamo har med höghastighetståg att göra. Det enda kända argumentet är att där passerar Kust till Kust-banan, från Göteborg till Kalmar/Karlskrona. Men den banan passerar också Växjö, som expanderar som aldrig förr.

Den som läser historien kring svenska höghastighetsbanor, blir inte förvånad. Det är en bild av lillebror Sverige som vill stoltsera och jämföra sig med stora asiatiska länder med höghastighetståg, eller länder i Europa som Frankrike och Tyskland. Det stinker av storsvensk prestige.

Lägg gärna därtill att det inte bara är de gamla stambanorna som är illa rustade. Ta till exempel tågsträckan från Kalmar upp till Linköping, där vissa delar inte ens är fullt elektrifierade.

Och tala inte om tågförbindelserna norrut från Stockholm eller Göteborg. Åtskilliga norrländska städer expanderar lika kraftigt som städerna i söder. Men norrut är tågförbindelserna undermåliga, väster om norra stambanan. Det vet statsrådet Eneroth & Co.

Satsa istället alla höghastighetsbanornas miljarder, på verklig upprustning av de befintliga järnvägslinjerna. Trafikverket har dessutom en viktig brasklapp och anser att inte något av de fyra presenterade alternativen är optimalt.

När pandemin är över är det ingen som vet hur våra resvanor har förändrats, med andra och mera effektiva, kontaktvägar. Sådana förändringar i resandeströmmar kan mycket väl förvandla de storstilade planerna till något obsolet. Om husets golv är lite ruttet, bygger man väl inte nytt och flott bredvid och låter det gamla huset fortsätta ruttna.

Det här är en gästtext. De åsikter och analyser som framförs är skribentens egna.

Anders Carlgren

Anders Carlgren är journalist och fri skribent.

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!