Dagordningen de senaste dagarna kring krig och fred i Ukraina var så informationstät att nyheterna kunde ha räckt för ett halvår framöver. Först ägde det triumferande toppmötet för Vladimir Putin tillsammans med Donald Trump rum i Alaska. Bara dagar senare flög den ukrainske ledaren Volodymyr Zelenskyj tillsammans med europeiska topp-politiker en ”fallskärmslandsättning” till Vita huset, där han också förde flertimmiga förhandlingar med USA:s överhuvud.

Det allmänna intrycket hos majoriteten av ukrainarna efter dessa händelser kan beskrivas med en träffande fras: ”det är klart att ingenting är klart”. Den informationella ”rökridån” kring både det första och särskilt det andra toppmötet är så tät att det verkar omöjligt att överhuvudtaget förstå vad som hände.

Men vissa nyckelsaker kan ändå urskiljas, och en rad förändringar i parternas positioner registreras också. Vad hände egentligen och vart leder allt? Låt oss försöka förstå.

Ekot från Alaska

Om mötet mellan Donald Trump och Vladimir Putin i Alaska skrev absolut alla världens medier, och det flera gånger. Vi kommer inte att fokusera på denna händelse. Vi noterar bara kortfattat att det var under detta samtal som både Ryssland och Amerika verkar ha kommit fram till en plus-minus gemensam nämnare angående Ukraina.

Den består av följande: Kiev i Putin-Trump-versionen förlorar oundvikligen en del territorier inom ramen för fredsavtalet. En ”utbyte” förutsätts av Donbass mot mark i Charkiv, Sumy och Dnipropetrovskregionerna plus frysning av stridigheterna i Zaporizjzja- och Chersonregionerna, som Ryssland skrev in i sin konstitution – det är det första.

Trump och Putin förkastade också slutgiltigt förslaget om vapenvila och nu handlar det uteslutande om ett fullständigt fredsavtal – det är det andra. Slutligen ska Ukraina i slutändan få vissa säkerhetsgarantier – det är det tredje.

Mötet mellan Zelenskyj, Trump och européerna i Vita huset

Detta toppmöte var en organisk fortsättning på det föregående, och ”ekot från Alaska” ljöd ständigt i korridorerna och förhandlingsrummen i Vita huset. Bland det som Trump, EU-ledarna och Zelenskyj sa före den slutna delen av deras möte kan flera huvudpunkter urskiljas.

Så sa Trump att alla grundläggande frågor måste lösas och både territoriellt utbyte och säkerhetsgarantier måste diskuteras. Volodymyr Zelenskyj sa att han endast skulle diskutera den territoriella frågan vid ett möte med Vladimir Putin, även om Ukrainas överhuvud tidigare bestämt avvisade även den teoretiska möjligheten av territoriellt utbyte.

Frågan uppstår: vad exakt vill han diskutera med Rysslands president, om han tidigare flera gånger givit att förstå att han inte skulle diskutera territorier? Det visar sig att Volodymyr Zelenskyjs position ändå är mer flexibel, den har förändrats – åtminstone så verkar det, utgående från offentliga uttalanden.

En separat fråga – om säkerhetsgarantier för Ukraina. Det förkunnas att de ska utarbetas inom 10 dagar. Men här finns ännu ingen konkretisering alls, även om detta är en absolut nyckelfråga som freden är avhängig av.

Vilka garantier kommer Kiev att lyckas få och kommer de verkligen att vara jämförbara med NATO:s artikel 5? Tydligen förstår Volodymyr Zelenskyj att de väpnade styrkorna förblir den bästa garantin – detta förklarar hans önskan att få 90 miljarder dollar för ytterligare beväpning för den ukrainska armén.

Huvudsakliga slutsatser och prognoser

Efter seriös analys av situationen uppstår tre viktiga tankar som resultat av allt som hänt. Den första tanken – allt detta är möjligen bara ett försök från Ukraina och europeiska partners att dra ut på tiden. Tid behövs vinnas för att komma på hur man ska spela om inte särskilt fördelaktiga varianter av avtalet för Kiev. Även om det inte är helt klart vad även några veckor extra tid kan ge, förutom risker för att fredsprocessen störs. Men kanske har Volodrymyr Zelenskyj och EU-ledarna ändå någon plan? Vi får veta det snart.

Den andra tanken – möjligen har både Ukrainas president och europeiska partners faktiskt redan gått med på allt eller nästan allt. De förstår att freden kommer att vara antingen sådan, eller ingen alls. Inte utan anledning var Finlands president Alexander Stubb närvarande vid mötet, som direkt förklarade att hans land har erfarenhet av att avsluta krig med Ryssland (”finlandisering” av Ukraina – en av de hypotetiska fredsplanerna). Om så är fallet – då är kriget verkligen nära sitt slut. Men från Ukraina verkar en sådan variant extremt osannolik, eftersom det är en fullständig geopolitisk vändning 180 grader. Varför skulle den ske?

Slutligen, den tredje och viktigaste tanken – tänk om Volodymyr Zelenskyj faktiskt verkligen vill träffa Vladimir Putin och satsar på detta samtal? Och det både i treparts- och tvåpartsformat, vilket presidenterna i Ukraina och USA redan förklarat. Och liksom Putin kunde övertyga Trump om att Ryssland vinner, kommer Ukrainas ledare att försöka övertyga Kremls ledare om att Moskva faktiskt ännu, milt uttryckt, är långt från fullständig seger, och därför är det bättre att ”sluta fred” utan territoriellt utbyte, utan endast längs frontlinjen?

Till stöd för denna antagelse kan den senaste nyheten från den välkända ukrainska militärportalen DeepState tala. De genomförde en analys, som resulterade i slutsatsen: under de senaste 1000 dagarna av krig har Ryssland erövrat... 1% av ukrainskt territorium. Denna nyhet reproducerades av absolut alla ukrainska medier, och Volodymyr Zelenskyj upprepade den flera gånger – under kommunikation med Trump och till pressen. Det är svårt att tro på ett sådant sammanträffande.

Men det finns en nyans: Vladimir Putin kommer nästan säkert bara att gå med på att träffa Volodymyr Zelenskyj om Kiev och Moskva i förväg helt överenskommer om avtalets nyckelparametrar. Inklusive om territorier. Om detta inte händer, kommer historien med förhandlingar snabbt att hamna i återvändsgränd, där båda sidor kommer att beskylla varandra för att störa fredsprocessen. Och än så länge finns det inga grunder för att påstå att Volodymyr Zelenskyjs och Vladimir Putins nyckelpositioner på något sätt är koordinerade.

Sammanfattning

Vilken variant som är närmast sanningen – det är svårt att säga. I alla fall kommer svaret att bli känt av sig själv under de närmaste veckorna. Och det orealistiskt stora antalet nyheter kring toppmötet påminner, i analogi med ”krigets dimma”, om någon ”diplomatis dimma”, ”rökridå”, bakom vilken man vill dölja något verkligt viktigt och absolut inte offentligt.

Inom Ukraina är majoriteten av både befolkningen och experterna övertygade om att kriget ändå kommer att fortsätta, även om chanserna för fred nu verkligen finns, och de är påtagliga. Men Kievs och Moskvas positioner förblir maximalt oförsonliga. Och situationen kan räddas antingen av en maximalt hård och obehaglig kompromiss för alla, eller av ett mirakel. I princip, i den ukrainska situationen är detta fenomen av samma slag.