Bulletin skrev nyligen om att det råder en väldigt stark efterfrågan på gröna investeringar men att utbudet av investeringsobjekt inte motsvarar den starka efterfrågan. Nordeas chefsekonom Annika Winsth varnade för att det finns en risk för att det håller på att byggas upp en grön bubbla.

Men det finns en grön bransch som växer rekordsnabbt just nu och som lockar till sig mycket kapital. Det är den pågående utbyggnaden av vindkraft. I ett pressmeddelande från branschorganisationen Svensk vindenergi från början av december i år framkommer det att sedan energiöverenskommelsen slöts 2016 har det beslutats, eller aviserats om, vindkraftsinvesteringar för över 100 miljarder kronor. 

”När alla de nya vindkraftverken tagits i drift 2023 kommer el från vindkraft att stå för cirka 30 procent av Sveriges elanvändning”, skriver Svensk vindenergi i pressmeddelandet. Idag svarar kärn- och vattenkraft för 80 procent av den totala elproduktionen. Vindkraften för 12 procent. Det är en stor förändring som det svenska elsystemet står inför.

Tunga utländska investerare

Vilka är det då som är villiga att investera de här beloppen i den svenska vindkraften? Det finns så klart svenska investerare men det är de stora utländska statliga eller institutionella investerarna som är de tunga aktörerna. Här finns till exempel den stora amerikanska fondförvaltaren Blackrock, det tyska energiföretaget EnBW, den tyska banken Commerz Real, investmentbanken Credit Suisse och den europeiska fonden för förnybar energi, Marguerite. Men även det statliga kinesiska kärnkraftsbolaget CGN finns på listan och har satsat flera miljarder kronor på vindkraftsparken Markbygden utanför Piteå. En park som kommer att bli en av Europas största landbaserade vindkraftparker med en yta större än Stockholm.

Tidigare har vindkraftsutbyggnaden drivits av elcertifikatsystemet men de senaste åren har luften helt gått ur det systemet och priserna har sjunkit som en sten. De nya moderna vindkraftsparkerna behöver inga subventioner. Marknaden har hittat en modell som fungerar. De finansieras helt med så kallade Power Purchase Agreements, eller PPA-kontrakt. Kontrakten är avtal om ett fast elpris mellan elköpare och ägare som ofta skrivs för en tidsperiod på mellan 10 och 15 år. De garanterar investerare en låg men säker avkastning, samtidigt som elköparna som till exempel företag som Google, Amazon och Facebook, men även den svenska industrin, kan vara säkra på sina elleveranser. 

”PPA-kontrakten dopar vindkraftsmarknaden”

PPA-kontrakt är en förutsättning för den stora vindkraftsutbyggnaden och därmed för den gröna omställning som Sveriges riksdag beslutat om. Utan dem skulle heller ingen våga investera i vindkraft, uppger Elin Akinci, delägare och analytiker på ELS Analysis, som skrivit rapporten ”PPA och elmarknaden” för organisationen Svenskt Näringsliv. Hon säger att det även finns starka CSR-intressen (Corporate Social Responsibility) bakom de stora vindkraftsinvesteringarna. Det driver i sin tur på marknaden.

– Det finns väldigt mycket ”grönt kapital” på marknaden just nu och vindkraft är en perfekt investering för fondförvaltare och riskkapital. För elköpare och investerare öppnar detta upp för möjligheter att tillgodoräkna sig en direkt och proaktiv roll i klimatomställningen i sitt marknadsföringsarbete, säger Elin Akinci.

Men det finns en baksida med PPA-kontrakten. Deras konstruktion innebär nämligen en risk för att stabiliteten i det svenska elsystemet ruckas. Orsaken är att PPA-kontrakten garanterar ett fast pris. Just nu tecknas de på en prisnivå som ligger över marknadspriset. Det betyder att marknadens prissignaler inte slår igenom och når de här vindparkerna. Resultatet blir överproduktion.

– Trots att elpriserna är låga fortsätter den stora utbyggnaden av vindkraft som vi menar är ”dopad” av de här PPA-kontraktens fasta prissättning. För de låga spotpriserna borde sända en prissignal om att det råder överutbud på marknaden, men den prissignalen når inte fram eftersom priset är fastlåst, säger Elin Akinci.

Det får i sin tur konsekvenser för de andra planerbara kraftslagen i energisystemet, vatten- och kärnkraft, då de här vindkraftverken snurrar och producerar el oavsett prisnivå.

– Från ett systemperspektiv så kan denna snabba utbudstillväxt ses som skadlig eftersom den pressar priserna på den svenska marknaden ned mot rekordlåga nivåer vilket hindrar den planerbara produktionen att investera. Och det hotar elsystemets stabilitet eftersom vindkraften är väderberoende och kan inte bidra till systemets stabilitet på samma sätt som kärn- och vattenkraft, säger Elin Akinci.

”Vi kan inte ha några freeriders”

Svenska Kraftnät är den myndighet som är ansvarig för att det svenska kraft- och elsystemet fungerar och är i balans. Där är man orolig för PPA-kontraktens konsekvenser. Lowina Lundström, divisionschef system på Svenska Kraftnät, har tidigare sagt att myndigheten ”ser odelat negativt” på dessa kontrakt eftersom okänsligheten för marknadspriset leder till överproduktion.

– Man kan säga att de kannibaliserar på den planerbara produktionen på grund av sin prisokänslighet, uppgav Lowina Lundström på konferensen Kraft 2020.

Erik Ek, strategisk driftschef på Svenska kraftnät, ser PPA-kontrakten som en ren finansiell konstruktion för kapitalförvaltare att placera pengar i. Han menar att kontraktens konstruktion bakbinder vindkraftsbranschen och gör så att de inte bidrar med stödtjänster som är viktiga för att elsystemet ska fungera.

– Det måste hela tiden finnas en jämvikt mellan förbrukning och produktion. Den balansen har traditionellt reglerats av vattenkraft men ju mer vind som kopplas på desto större är behoven av reglerbar kraft att justera för obalans och som det ser ut i dag gör inte de stora PPA-finansierade vindkraftsparkerna det. Vi kan inte ha några ”freeriders” när elsystemet står inför jätteutmaningen att ställa om till förnybart på kort tid, säger Erik Ek, som också påpekar att Svenska kraftnät inte på något sätt är negativa till vindkraft.  

Varför bidrar inte vindkraften med dessa viktiga stödtjänster? 

– Eftersom det finns ett fastpris mellan köpare och säljare så kanske man inte tycker att det är värt det. Jag menar att den här delen av vindkraftsbranschen är lite ”fat and happy”. De borde ta tillfället i akt åt sina ägare och tjäna lite mer pengar och samtidigt bidra med något som stöttar i vår omställning till ett förnybart elsystem.

Stödtjänster har inte diskuterats

Johan Arnberg arbetar på företaget Axpo Sverige som är ett energibolag med huvudkontoret i Schweiz. De agerar som balansansvariga för mycket ny vindkraft i Sverige. På Svenska kraftnäts konferens Kraft 2020 uppgav han att som läget är nu är vindkraftsbranschen inte redo att tillgodose de efterfrågade stödtjänsterna. Det beror dels på hur kontrakten är skrivna, dels på tekniska detaljer.

– Tittar vi på den avtalsstruktur (PPA) som finns så har bidrag med stödtjänster inte varit något som diskuterats eller efterfrågats varken av oss som balansansvariga, eller av ägarna av vindkraftsparker, eller av utvecklarna av vindkraftsparker.

Det måste också finnas ekonomiska incitament för ägarna, menar han.

– Vi måste också understryka att det är de stora institutionella ägarna som måste ta ett beslut om man ska finnas med och tillhandahålla dessa tjänster. Det behöver ett ”business case” för att vara med på att leverera de här stödtjänsterna, sa Johan Arnberg.

Han tillade att vindkraftsbranschen vill hjälpa till att leverera stödtjänster om det finns rätt förutsättningar.

Det pågår ett arbete med att skapa en marknad för stödtjänster och regeringen har nyligen gett Svenska kraftnät i uppdrag att påbörja det arbetet.

– Svenska Kraftnät, som ansvarar för det svenska elsystemet, får nu i uppdrag att både redogöra för sitt arbete med stödtjänster och att föreslå nya ersättningsmodeller till aktörer och nödvändiga regeländringar, sa Anders Ygeman till tidningen Dagens Industri nyligen.

TEXT: Martin Berg