Medan andra länder tidigt uppdaterade sina coronastrategier klamrade sig Sverige fast vid gamla planer. Det menar danska experter, som också pekar ut det politiska ansvaret. 

I juni förra året utsåg Folketinget i Danmark en expertgrupp som skulle granska hur landet hanterat pandemins första fas. Expertgruppen skulle även jämföra med Sverige, Norge och Tyskland. Häromdagen kom dess rapport, vilket DN har skrivit om (3/2). 

Från början fanns i de olika länderna, på respektive smittskyddsmyndighet, liknande beredskapsplaner för ett större influensautbrott. Utifrån dessa planer utfärdade myndigheterna till en början rekommendationer i respektive land. Men när de andra länderna ändrade sina strategier stod Sverige kvar:

”Sverige opererar inom den gamla planen, trots att man står inför ett annat fenomen” säger Jørgen Grønnegård Christensen, som är professor i statskunskap och ordförande för expertgruppen, till DN. 

Expertgruppen skriver (sida 407, fritt översatt från danska): ”I Sverige väljer man politiskt att hålla fast vid en principiell strategi som formulerats för flera år sedan – ett politiskt val som uttryckligen stöder den linje som Folkhälsomyndigheten väljer att följa.”

Vidare pekar expertgruppen på att man i andra länder tidigt utnyttjat även annan expertis än den som finns vid respektive smittskyddsmyndighet, till skillnad från Sverige där regeringen snarare gjorde sig beroende av Folkhälsomyndigheten. En nackdel, menar Grønnegård Christensen: ”Man får inte den, i positiv mening, kritiska spänningen mellan två olika sakkunniga instanser som var och en ger råd utifrån sina utgångspunkter” (DN 3/2).

Trots mjukare åtgärder drabbades Sverige ekonomiskt i samma utsträckning som andra länder, men med betydligt fler sjuka och avlidna i covid-19. Regeringen höll sig länge i skymundan och överlät till statsepidemiolog Anders Tegnell att hålla i taktpinnen. Men det befriar inte regeringen från ansvar. För att citera Grønnegård Christensen: ”Det är ett politiskt ställningstagande i Sverige att man accepterar de bedömningar som kommer från Folkhälsomyndigheten”. Bedömningar som inte sällan visat sig vara felaktiga.