Den 24 juni presenterade fonden ”Stålfronten” sitt senaste bidrag till den ukrainska krigsinsatsen – 3 stycken svensktillverkade Stridsbåt 90. Vid en första anblick är nyheten för en svensk inte speciellt uppseendeväckande. Sverige lovade ju i ett militärt stödpaket i vintras att skicka just den svenska Amfibiekårens stolthet Stridsbåt 90 till Ukraina. Men dessa tre båtar är alltså inte en del av den svenska regeringens officiella stödpaket.

Ukrainas näringsliv genomgick på 90-talet en turbulent period då stora, ineffektiva statliga företag i rask takt privatiserades. Ur den sovjetiska planekonomins ruiner reste sig precis som i Ryssland oligarker som tog kontroll över företag och i vissa fall även naturtillgångar. En av dem var Rinat Achmetov som hade sin bas i den industriella hubben Donbass. Holdingbolaget till det konglomerat som han kom att bygga upp fick år 2000 namnet System Capital Management. Bland dotterbolagen finns bland annat Dtek, som är Ukrainas största privata energibolag och har 60 000 anställda. Ännu större är dock Metinvest som före kriget hade 90 000 anställda och producerar stål, kol och håller på med metallbearbetning.

Metinvest är ett av de ukrainska storföretag som fått lida mest av krigets följder då stor del av verksamheten fanns i östra Ukraina och antingen redan 2014 hamnade på de ryska pseudorepublikernas område eller blev ockuperade 2022. Det mest kända exemplet är stålverket Azovstal som blev till en veritabel stridszon och förstördes så grundligt att verksamheten kanske aldrig kommer att kunna återupptas igen, även om Ukraina återtar Mariupol. Koncernen uppger även själva att över 13 000 av deras anställda numera är inkallade och försvarar Ukraina. Skälen till att man som företag ska bidra till krigsinsatsen är därmed många.

Bidragit är just vad Metinvest har gjort. Direkt när det fullskaliga kriget bröt ut startade de fonden ”Stålfronten” som sedan dess på alla möjliga olika vis har bidragit till olika ukrainska förband. Det har handlat om allt från 150 000 skottsäkra västar till att bygga hundratals naturtrogna kopior av haubitsar. Från luften ser kopiorna väldigt äkta ut och får därför fienden att slösa dyrbar ammunition och energi på att slå ut något som bara kostade en bråkdel att tillverka och som inte har någon annan funktion än att lura betraktaren. Eftersom Metinvests kärnverksamhet är metallbearbetning är de här kopiorna dessutom gjorda i stål, vilket gör att de inte bara visuellt, utan även av olika sensorer, uppfattas som äkta vara. Annars är den här typen av låtsasmål för fiendens artilleri och flyg ofta uppblåsbara.

Metinvest lägger alltså en del av sina produktionsresurser på att tillverka olika metallkonstruktioner som används av armén. Det handlar även om armering till fordon, skyddsnät och bunkermoduler i stål. Dessutom köper de in det som frontsoldater har störst behov av. Som vanligt handlar det ofta om drönare.

Men ett förband som Metinvest också hjälper hade lite mer specifika behov. Det handlar om den ukrainska militära underrättelsetjänsten GUR. De utför räder mot den ockuperade Krimhalvön och var i behov av snabba manövrerbara båtar till detta ändamål. Då föll valet på svensktillverkade Stridsbåt 90.

För några veckor sedan fick den svenske Ukraina-volontären Patrik Hallmén syn på tre båtar vid floden Dnjepr som såg välbekanta ut. De var dock inte målade i samma färger som det svenska försvarets Stridsbåt 90, men annars stämde utseendet. Han nöjde sig med att ta ett foto och klappa en av båtarna utan att veta vad de här svensktillverkade båtarna gjorde där just då.

Den 24 juni klarnade detta när de var framme vid Svarta havet och mottagarna i den ukrainska militära underrättelsetjänsten. Metinvest / Stålfrontens projektledare för detta presenterade stolt nytillskottet offentligt och berättade att de jobbat med detta i nästan ett halvår.

De tre båtarna hade kostat 165 miljoner UAH, vilket vid köptillfället troligen innebar någonstans mellan 14 och 15 miljoner SEK per båt. Jämfört med priserna som andra köpare har betalat så är det några miljoner lägre, men då är det förstås andra specifikationer på båtarna vid de tillfällena. Hur som helst har i alla fall inget överpris betalats.

Säljare är troligen Dockstavarvet, som är en del av Saabkoncernen. I teorin skulle det också kunna vara något av de länder som använder Stridsbåt 90 i sin flotta eller kustbevakning, men då det bara är Mexiko och Norge som har dem i större antal förutom Sverige så kan vi nog avskriva den teorin, eftersom Mexiko inte skickar militär materiel till Ukraina. Norge hade å sin sida inte dragit sig för att presentera den militära hjälpen öppet om de skickat 3 av sina 20 Stridsbåt 90 till Ukraina.

Besättningarna på Stridsbåt 90 har genomgått utbildning på dem och båtarna valdes ut för sin snabbhet (40 knop), manövrerbarhet och för att de är idealiska för att utföra specialoperationer med. GUR:s operatörer sa redan vid mottagandet att båtarna skulle användas vid operationer mot Krim, så det är väl bara en tidsfråga innan de dyker upp vid det av Ryssland ockuperade Krims stränder.

Framförallt under 2023 utförde ukrainska specialförband ett antal räder mot viktiga ryska militära installationer och objekt på Krim. Oftast framgångsrikt, men de tog också stora förluster och specialförbansoperatörer stupade under de här räderna. 2024 kommer att bli året då moderna former av vikingaräder i svensktillverkade båtar på nytt sker runt Svarta havets kuster. Inte mot Miklagård/Istanbul den här gången, men väl mot det som just nu är den svenska arvfienden, aggressiva ryska imperiets yttersta utposter i sydväst.