Facebook noscript imageFölhammar: Ingen risk för spansk invasion
Stig Fölhammar
Fölhammar: Ingen risk för spansk invasion
Den spanska regeringen har beslutat att ge uppehållstillstånd och arbetstillstånd till hundratusentals invandrare. Foto: Emilio Morenatti /AP/TT
Den spanska regeringen har beslutat att ge uppehållstillstånd och arbetstillstånd till hundratusentals invandrare. Foto: Emilio Morenatti /AP/TT

Den senaste tiden har Spanien varit i blickfånget. Skälet är den socialistiska migrationspolitiken som förs där, som påstås öppna Europa för ny flodvåg. Det finns dock skäl att ta det med ro, skriver Stig Fölhammar.

Galenpannor finns det inom vänstern. Mélenchon och Montero, som Mats Skogkär nämnde i sin ledare är inte ensamma. Det kan vi nog vara överens om lite till mans.

SE ÄVEN: Skogkär: Högerns konspiration blev vänsterns vision

Däremot är jag oense med Birgitta Sparf, som nyligen i Bulletin fruktade en legalisering av de ”illegala” i Spanien. Sparf menade att de legaliserade skulle sprida sig till andra EU-länder och kanske spränga Schengenavtalet. Jag är inte säker på att så skulle bli fallet.

SE ÄVEN: Sparf: Den spanska invasionen

Spanien var det land i EU som hade högst ekonomisk tillväxt under 2024 och förmodligen under 2025. I Spanien var det främst turistindustrin samt byggverksamheten som stod för tillväxten. I båda dessa sektorer finns det gott om ”enkla” jobb. Särskilt många “enkla” jobb finns i den agrara sektorn i huvudsak vad gäller frukt-och grönsaker.

När det gäller migranter till Spanien är situationen komplex. Det finns en gammal lag om att personer från de forna spanska kolonierna, Filipinerna samt länderna i Latinamerika äger fritt tillträde till Spaniens arbetsmarknad. Turistindustrin, skulle helt enkelt inte klara sig utan denna arbetskraft. Många av de ”spanjorer” som svenska turister träffar på hotell och barer är i själva verket argentinare, bolivianer, colombianer, venezuelaner och så vidare.

Denna andel utgör den grupp som Montero åsyftade, när det gällde medborgarskap och rösträtt. Alla spanskspråkiga från födseln och lättintegrerade, men de är inte spanska medborgare och får inte rösta. De flesta är just gästarbetare. Efter att ha sett anhopningen av “latinos” och paket på Madrids flygplats inför större helger, är jag tveksam till om många av dem hyser någon större önskan att bli medborgare och få rösta i Spanien.

Den andra och mer svåridentifierade gruppen, är i huvudsak immigranter från MENA. Andelsmässigt flest från ett specifikt land är marockanerna.

MENA-immigranterna är engagerade, mestadels ”svart”, i Spaniens byggsektor samt med frukt- och grönsaker. De senare rör sig i Spanien efter skördesäsongens variationer.

De allra flest befinner sig illegalt i Spanien och utnyttjas, ibland hårt, av arbetsgivarna. För att överleva kan tiggeri och säkert en del småbrottslighet ibland vara nödvändig.

Sedan finns det i Spanien, som i andra länder, en grupp som helt lever av brottslig verksamhet. Hur stor denna grupp är vet nog ingen. Kanske den spanska polisen?

När det nu gäller den föreslagna legaliseringen, måste man veta att spanska myndigheter inte är som det svenska Migrationsverket. Särskilt inte som Migrationsverket var 2015-6.

Spanska myndigheter har strikta regelverk, och dessa följs alltid. Spanska tjänstemän prövar och kontrollerar. Processen är på spanska och den är helt dokumentstyrd. Jag vet flera afrikaner som har vistats många år i Spanien, men som i brist på giltiga dokument vid sin ankomst inte lyckats skaffa nya sådana.

Spanska myndigheter granskar även pensionärer från Nordeuropa som vill bli ”residente”, alltså bofasta i Spanien. Byråkratin i Spanien är erkänt snårig. På många turistorter finns det till och med privata företag vars verksamhet går ut på att mot betalning hjälpa utlänningars kontakter med spanska myndigheter.

Stig Fölhammar

Tidigare stats- och EU-tjänsteman, konsult och egenföretagare bosatt i Luxemburg