KRÖNIKA. Folkhälsomyndigheten har regelbundet gett svenskarna lugnande besked kring pandemin. Coronaviruset skulle inte spridas i Sverige, sa generaldirektören Johan Carlsson. Bara 15 000 skulle smittas. Det skulle inte bli någon andra våg. Barn smittade inte. Smitta utan symptom var inte så farlig. Och så vidare. 

De överoptimistiska prognoserna ledde sannolikt till att politikerna inte tidigt gjorde tillräckligt för att skydda de svagaste och sköraste. Och så belastades sjukvården mer än nödvändigt, fler blev sjuka och fler dog. Fler fick också vänta på annan vård; 91 000 planerade operationer ställdes in förra året till stort besvär för dem som längtar efter hjälp. Lägg därtill arbetslöshet, företag som har gått sämre än nödvändigt, psykisk ohälsa… 

Många har dessvärre drabbats av att FHM inte såg – eller ville se? – allvaret. 

På söndagen frågades makthavarna ut i SVT Agenda och det var härligt att för en gångs skull se en vass grillning.

Debattklimatet har tyvärr varit dämpat under pandemin. Först rådde borgfred inom politiken, och sen luftades kritik på detaljnivå, men ingen har på allvar ställt de regerande partierna mot väggen. Länge sågs man närapå som landsförrädare om man kritiserade den svenska linjen, som värre än Donald Trump om man inte litade blint på Folkhälsomyndigheten och den som ifrågasatte kunde raljant kallas för ”hobbyepidemiolog”. 

Statsepidemiolog Tegnell har genomgående framstått som aggressivt immun mot kritik; allt har viftats bort, förlöjligats, ignorerats. Den arrogansen hos en makthavare skrämmer, och kan vara orsak till att debatten blivit lite ängslig.

I Agenda tordes programledarna dock ställa svåra frågor, vilket avslöjade hur få som hade kurage nog att vara självkritiska. Även om Stefan Löfven (S) tog på sig ansvaret för Sveriges strategi var han inte öppen för att säga att regeringen gjort fel. 

Så vad borde ha gjorts i stället? Jag tror inte att det hade varit bättre med total lockdown, för med en sån följer andra hälsorisker som arbetslöshet, ensamhet och fysisk orörlighet. Men man skulle kunna göra det på ett smart sätt, mer precist för att skydda de gamla. 

Det är som att makthavarna har varit för godtrogna; de har förlitat sig på folkvett, ansvar, plikt och uppoffringar, men glömt att det finns både dumhet och själviskhet. Det taffliga sms:et som vi fick i december var talande. Trodde någon på fullaste allvar att ett litet kort meddelande av det slaget skulle göra skillnad? Ibland behövs tydliga krav och regler för dem som tänker mer på sig själva än sina medmänniskor. Att införa enkla munskyddskrav kan påverka folks beteende. 

Och vad bör göras nu? En sak som har blivit uppenbar är att äldreomsorgen inte fungerar som den borde. Coronakommissionen, OECD och WHO har påtalat strukturella, organisatoriska problem som påverkar tryggheten, så se över detta. Att problemen lyfts i åratal utan åtgärder är skamligt.

Det kan också behövas mer resurser för att kunna rekrytera och utbilda personal, så att de som arbetar med de gamla har kompetens och kan språket. En politik med fokus på kärnverksamhet lägger pengar på sådant.

Men klassiska vänsterförslag för att få tillskott i kassan är verkligen inte önskvärda. I partiledardebatten i riksdagen i förra veckan pratade Löfven (S) om att stoppa skattesänkningar och privatiseringar i äldreomsorgen, men det är alltid den enkla lösningen för den som saknar respekt för skattebetalarna. För att få mer resurser är det snarare prioriteringar som behövs. Dra ner på kultur och bistånd, undvik alltför generös migration, ställ tuffare krav på bidragstagare, kontrollera arbetskraftsinvandringen – listan kan göras lång. Nog finns det pengar om man letar. Vårt skattetryck är 44 procent.

Det finns inga enkla svar kring hur vi ska bli av med coronaeländet, men det finns fler svar om man ställer rätt frågor. Att SVT ställde några kritiska sådana är en god början.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör på Bulletin
carolin@bulletin.nu
Se Dahlman och Anders Lindberg kommentera Agenda i Morgonstudion här. Klockan 7.08-7.16.

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.