Facebook noscript imageFolkhögskolor ska inte driva politiska kampanjer
Carolin Dahlman
Krönikörer
Folkhögskolor ska inte driva politiska kampanjer
Folkhögskolor ska inte driva politiska kampanjer

Skattefinansierade lärosäten kräver amnesti för alla ensamkommande och kampanjar för ”human asylrätt”. Om folkhögskolor blandar samman fakta med åsikter bör deras stöd ses över. 

KRÖNIKA. ”Folkhögskolor för asylrätt” kräver amnesti till alla barnfamiljer från de länder där FN bedömer att det råder krig och konflikt samt alla Sveriges ensamkommande ungdomar av alla nationaliteter. Dessutom vill man stoppa alla utvisningar till krigets Afghanistan och återinföra permanenta uppehållstillstånd som norm (Etc 2/5).

Detta är alltså tydligt vänsterinriktad politik utan konsekvenstänk. 34 miljoner barn befinner sig på flykt i världen på grund av krig och konflikt eller förföljelse (Unicef 30/11). Att skicka signalen att alla som söker asyl här också får det kan bli lilla Sverige övermäktigt.

I en demokrati får naturligtvis alla driva sin egen linje, men när man gör det som folkhögskola blir det problematiskt. Staten – vi skattebetalare ­– betalade 2020 nära 2,4 miljarder kronor till folkhögskolorna via Folkbildningsrådet. Dessutom betalar regionerna – vi skattebetalare – också stora summor varje år, nästan 782 miljoner 2019.

Rektorn på Ölands folkhögskola är ambassadör för Håll ihop Sverige. På hemsidan berättade han om sin skam över hur Sverige behandlar de ensamkommande, och frågade: ”Jag vill inte vara med på det varken som människa, medborgare eller rektor på en folkhögskola.”

Hela hans verksamhet är finansierad med skattemedel via Region Kalmar. Är det då i sin ordning att använda den plattformen för att driva opinion? Jag tycker inte det. 

Man skulle möjligen kunna acceptera folkhögskolans engagemang i politiska frågor om det handlade om en ideell eller privatfinansierad verksamhet som i huvudsak finansierades av enskilda eller näringslivet. Men exempelvis Sundbybergs folkhögskola, vars rektor skrivit debattartikel och brev till regeringen, erkände för mig att de inte har privata finansiärer alls. Bara skattepengar.

Regeringen menar att folkhögskolor ska bidra till att stärka och utveckla demokratin och till att ”göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen”. 

Men skolledningarnas tydliga ställningstagande i en starkt polariserad politisk fråga blir ett hinder för mångfald. Hur ska någon som röstar höger om Miljöpartiet känna sig välkommen? Lockas verkligen de som vill utveckla samhället i marknadsliberal riktning att ta en kurs? En M-politiker som kampanjat emot gymnasielagen skulle knappast känna sig bekväm i gruppen.

I en demokrati blir det dessutom snett om vissa får pengar av oss alla för att driva opinion i sin egen riktning. Olika åsikter kan man ha, men varför ska en del få låna resurser och renommé från den skattefinansierade högre utbildningen för att få tyngd för sin sak? Det blir orättvist. 

Om målet är att stärka och utveckla demokratin blir resultatet dessvärre det motsatta. 

Dessutom säger argumenten för amnesti och ”human asylrätt” något om kvaliteten på undervisningen. 

De hävdade att det på deras skolor fanns människor som ”arbetat och betalat skatt under flera år”. Men var finns siffrorna och uträkningarna? 

Kanske undervisar de inte i matematik.

De menade att amnesti behövdes för att folk inte skulle jobba svart. Detta trots att det snarare borde bekymra skattefinansierade verksamheter om personer som har fått nej på sin asylansökan av en myndighet inte åker hem utan jobbar utan att betala skatt. 

Kanske finns varken statskunskap eller nationalekonomi på schemat.

De skrev att ”Sveriges rykte som högborg för mänskliga rättigheter och demokrati står på spel”.

Kanske är det reklam de lär ut? Eller teatersmink?

Skämt åsido ska verksamheter i svenska skolsystemet fokusera på fakta och inte propaganda. Driva kampanj kan man göra som privatperson efter jobbet. 

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.  

Carolin Dahlman

Carolin Dahlman är högerliberal krönikör på Bulletin. Hon var politisk redaktör och ledarskribent på Kristianstadsbladet i sju år och har arbetat med politisk opinionsbildning sedan 1999. Hon har skrivit böcker och rapporter för Timbro, medverkat i tv, radio och skrivit krönikor och debattartiklar för ett stort antal medier. Hon har även författat flera böcker i rollen som kärlekscoach.