Söndagen den 23 augusti ringer två oroliga föräldrar till polisen för att anmäla sitt försvunna barn. De berättar att deras son har varit med en kompis på lördagskvällen och att han skulle ha kommit hem klockan ett. Vid 23-tiden har de haft sms-kontakt med pojken, som skrivit att han är på väg. Men han dyker inte upp, och har slutat svara i telefon. Vid halv nio-tiden samma morgon får polisen larm via SOS Alarm. Ett vittne som varit ute och rastat sin hund har fått syn på två springande, halvnakna pojkar på gatan. Den enes ansikte är svårt misshandlat. Pojkarna berättar att de blivit rånade och utsatta för grovt våld, och vittnet hjälper dem att ringa polisen. 

När polisen anländer till platsen står pojkarna utanför en port tillsammans med vittnet, och polisen får veta att två män har hållit dem fångna hela natten. 

Misshandlades hela natten

Enligt polisförhören var pojkarna på väg hem från några kompisar som bor i närheten av Karolinska sjukhuset strax efter klockan elva på kvällen, när de bestämde sig för att gå genom Norra begravningsplatsen. På vägen dit kom två män fram till dem och frågade om de vill köpa narkotika. När de svarade nej hotades pojkarna med kniv och föstes in i ett grönområde. 

Männen sade till offren att de tillhörde det kriminella nätverket Dödspatrullen och att de var misstänkta för mord. De tvingade med sig pojkarna längre in i skogen, klippte sönder deras kläder, knöt dem över deras mun och ögon och band fast dem. Inne i skogen blev pojkarna nedtvingade i gropar. Där hölls de fångna och misshandlades hela natten. De blev knivskurna, och en pojke blev våldtagen med en pinne och kottar. Polisen kunde konstatera att båda hade flera synliga skador på kroppen.

Under polisförhören på sjukhuset var pojkarna mycket rädda för att bli uppsökta i hemmet, eftersom männen hade tagit deras id-kort och påstått att de tillhörde ett ökänt kriminellt nätverk som ligger bakom flera mord och bombdåd.

Skulle egentligen sitta i fängelse

Vid niotiden samma morgon greps och anhölls de två gärningsmännen i närområdet. En omfattade teknisk undersökning gjordes av brottsplatsen samma dag. De två männen, 18 och 21 år gamla, misstänktes för människorov, våldtäkt, grov misshandel, grovt rån och narkotikabrott. 

Båda misstänkta är dömda sedan tidigare och finns med i olika brottsutredningar.

Det fängelsestraff han dömts till skulle enligt domen påbörjas först tio månader senare – våren 2021. Tills dess var mannen försatt på fri fot.

En av dem, 21-åringen, som är född i Iran och blev svensk medborgare för fem år sedan, dömdes senast i juli i år till ett och halvt års fängelse för mordbrand. Straffet skulle ha varit två år, men inbegrep ett halvårs så kallad straffrabatt. När överfallet på pojkarna ägde rum i Solna skulle den misstänkte alltså egentligen sitta i fängelse. Men det fängelsestraff han dömts till skulle enligt domen påbörjas först tio månader senare, under våren 2021. Tills dess var mannen försatt på fri fot.

Trots sin låga ålder hade 21-åringen ett långt register över brott som han har dömts för tidigare, förutom mordbrand även narkotikabrott och flera stölder. 

Samtidigt misstänkta för pistolrån

När domstolsförhandlingarna i kyrkogårdsfallet inleddes avhandlades också ett annat brott som de misstänka gärningsmännen stod åtalade för: ett grovt rån under pistolhot mot två andra unga manliga offer. Det ska ha genomförts i juli – alltså ungefär samtidigt som 21-åringen fick sin dom för mordbrand. 

På grund av brottets grova karaktär har fallet med pojkarna på kyrkogården blivit både omskrivet och omdiskuterat. Kunde brottet ha förhindrats av en strängare rättskipning? Eller sattes bollen i rullning långt tidigare?

Enligt offren var det den yngre av de misstänkta gärningsmännen, 18-åringen, som var den drivande. Vi kan kalla honom Sami. Han är född i Sverige med föräldrar som invandrat från Tunisien. Enligt en dom från 2014 har han varit föremål för rättsväsendet sedan han var 12 år, då socialnämnden i Solna stad beslöt att han skulle omhändertas med stöd av Lagen om vård av unga (LVU). I nämndens utredning beskrivs han som ett barn som redan vid två års ålder varit känd hos socialtjänsten. Orsaken har varit återkommande konflikter i hemmet som ska ha påverkat hans beteende.

Polisens förhör ger inte mycket att gå på när det gäller de misstänktas motiv. ”Inga kommentarer” är ett vanligt förekommande svar på Polisens frågor. Det framgår alltså ännu inte huruvida det exempelvis funnits ett bakomliggande hatmotiv mot pojkarna som svenskar.

“Sånt ger ju streetcred i orten"

 Bulletin har haft kontakt med en vän till Sami, som beskriver brottet som något som ger respekt bland andra unga män. 

– När jag fick höra om det som hände på Norra begravningsplatsen så tänkte jag på honom från första början. Jag blev både överraskad och samtidigt inte. Sånt ger ju ”streetcred” i orten, säger Samis kompis, som har bett att få vara anonym. 

Bulletin har också tagit del av en sms-växling mellan vännen och Sami, där Sami söker efter beroendeframkallande och ångestdämpande preparat, av typen benzodiazapiner. 

– Det är droger som får en att göra saker man annars inte vågar göra. Folk säger att de blir sköna i kroppen. Man kan göra helt sjuka grejer som man inte minns sen. Blandar man det med alkohol försvinner alla spärrar. Man bryr sig inte längre. Jag har själv provat det en gång. Det resulterade i misshandel, inbrott och mordbrand, säger Samis kompis

“Hamnar han i ungdomsvård kommer han bara att bygga på sin kriminella personlighet.” 

Samis kompis, som tidigare själv blivit dömd för brott, varnar för att ungdomsvård inte alltid får den effekt samhället önskar. 

– Hamnar [Sami] på ungdomsvård kommer han bara att bygga på sin kriminella personlighet, säger han.

Enligt socialtjänstens kartläggning tog landets socialkontor under förra året emot närmare 1000 orosanmälningar om barn varje dag. Totalt fick myndigheterna in 331 000 orosanmälningar om barn och unga. Var femte anmälan gäller våld i hemmet. I två tredjedelar av fallen handlar det om barn som är 12 år eller yngre. I regel finns någon slags problematik hos föräldrarna. 

Michael Tärnfalk är socionom, forskare och universitetslektor med lång erfarenhet av arbete som socialsekreterare. 2007 disputerade han med avhandlingen Barn och brott, om socialtjänstens yttranden i straffprocessen för unga lagöverträdare. 

– En person som han är inte alls ovanlig hos socialtjänsten, men själva brottet han misstänks för är inte vanligt, säger han om Sami. 

Socionomutbildningen saknar inslag om kriminalitet

Michael Tärnfalk berättar att en av de stora svårigheterna för socialtjänsten är att komma överens med föräldrarna som ofta inte har insikt om att de brister i sin omvårdnad. Men det är också väldigt svårt att nå fram till barnen, som är lojala med sina föräldrar. Om föräldrarna inte samarbetar hjälper det inte alltid med myndighetsbeslut om placeringar och annat. I stället uppstår en dragkamp om barnen, mellan socialen och föräldrarna, menar Michael Tärnfalk. När Förvaltningsrätten i Stockholm beslutade att Sami skulle omhändertas överklagade föräldrarna domen. 

"Inte konstigt att socialtjänstens arbete med den här gruppen brister."

Men Tärnfalk är också kritisk mot socionomutbildningen. Den är för kort och delvis felaktigt inriktad, säger han. 

– Enstaka lärare kanske tar in kriminologi i sina kurser. Men det är ingenting som man generellt gör. Det finns ingen riktig forskning på unga och brott och det här området prioriteras inte. Då är det inte så konstigt att socialtjänstens arbete med den här gruppen brister. 

Att socialtjänsten har så stor personalomsättning i dag är inte heller något mysterium, menar Tärnfalk. 

– Personalomsättningen tog fart för 10-15 år sedan, samtidigt som allt fler unga personer hade blivit kriminella och svåra att hantera. 

De två åtalade, Sami och 21-åringen, förnekar helt brott. Men vad händer om de döms? 

– Forskningen visar att straff inte fungerar på ungdomar av en massa olika skäl, utöver själva inlåsningseffekten. Men vi har inte heller någon vård och behandling som fungerar, säger Tärnfalk.

Den forskning som finns när det gäller åtgärder mot unga som begår brott visar att man måste agera tidigt. Michael Tärnfalk hänvisar till forskning från Kanada och USA som visar att insatser för de här barnen ska sättas in redan i förskoleåldern, i nära samarbete med föräldrarna.

– Dessa barn skiljer ut sig ganska tidigt. Ska man få någonting som fungerar så måste man bygga terapeutiska insatser och familjen måste vara med på det. 

Inlåsning den enda metod som fungerar

Men föräldrarna har ofta dålig anknytning till det svenska samhället och dålig språkförståelse vilket resulterar i att det skapas stora barriärer mellan skolan, de sociala myndigheter och familjerna.

– Under tiden växer dessa barn och blir en samhällsfara, säger Michael Tärnfalk. 

Han tycker inte att den omdiskuterade straffrabatten, som ger unga mellan 18 och 21 år mildare straff, ska slopas helt. Han talar om tre grupper av unga kriminella – den största begår brott, men inte särskilt allvarliga. De ”självläker” utan egentliga insatser, menar Tärnfalk. En annan grupp lever lite farligare, i en gråzon där de riskerar att dras ned i tyngre kriminalitet. Och så finns den tredje gruppen, på mellan en och fem procent, som är den svåraste.

–  På den här gruppen har inga behandlingsinsatser fungerat. Vi bör fundera på om ungdomsrabatten ska slopas för just dem. Inte för att de blir bättre av det men då har man åtminstone fått bort dem från gatan, och vi andra slipper utsättas för brotten de begår, säger Michael Tärnfalk.

TEXT: Negar Josephi