På söndag går fransmännen till val igen. Motsträvigt och med ett allt större förakt för sina politiker, för de politiska partierna och för vad som kommit att ses mer som ränker och personliga ambitioner än som vilja att förbättra ett Frankrike i djup kris.
566 ledamöter till Nationalförsamlingen ska utses i två valomgångar där den kandidat som antingen fått 50 procent i första valomgången eller majoriteten i utslagsomgången en vecka senare vinner valkretsen.
Siffrorna för väntat valdeltagande är alarmerande, bara mellan 32 och 38 procent deltagande bland dem som är under 50 år. Det totala valdeltagandet väntas bli strax under 50 procent. De här är bland de värsta siffrorna i modern fransk politisk historia. Men det har sina förklaringar.
Emmanuel Macron vann visserligen presidentvalet nyligen, men inte med särskilt goda siffror. Han är inte populär och nu radas område efter område upp med omfattande problem: ekonomin och de höga priserna på bensin och matvaror, sjukhusen krisar, skolorna krisar och våldet stiger snabbt alltmedan domstolarna inte anses göra sitt arbete. På vänsterhåll förs en högljudd kampanj mot polisvåld.
Partiväsendet har rasat samman
Det traditionella franska partiväsendet har mer eller mindre rasat samman. Socialistpartiet och republikanerna, som varit den traditionella stommen i Femte republiken som instiftades av Charles de Gaulle, är bara spillror av sina forna jag. Runt Macron har som alltid i fransk politik en presidenttrogen politisk formation bildats, helt beroende av sin ledares position. Men framför allt är det den yttersta vänstern under ledning av Jean-Luc Mélenchon som nu utgör en direkt fara för Emmanuel Macrons maktutövande.
Inför valet har Mélenchon, som i kampanjer redan utmålar sig själv som blivande premiärminister, samlat inte bara sitt eget La France insoumis, utan även socialistpartiet, miljöpartiet och kommunisterna under paraplyet Nupes, La Nouvelle Union populaire écologique et sociale. En radikal vänsterkoalition av många bedömd som en tydligt populistisk paraplyorganisation tillkommen för att maximera möjligheten att vinna fler valkretsar genom samarbete och överenskommelser om vilken kandidat som ska ges företräde.
Fler sammanslagningar
Runt Emmanuel Macron har man på liknande sätt samlat hans eget parti, centern och flera mindre partier under namnet Ensemble. Nupes och Ensemble väntas locka runt 28 procent vardera. Utanför står bara Marine Le Pens parti, Rassemblement National, som väntas kunna ta runt 20 procent och Eric Zemmours Reconquête med fem procent.
Men alla statsvetare är överens om att det är i stort sett omöjligt att ge några säkra siffror på utfallet på grund av valsystemet. Allt färre tror på att Macron denna gång ska få egen majoritet i nationalförsamlingen. Vem eller vilka som än går segrande ur parlamentsvalen så väntar tuffa uppgifter: en omfattande pensionsreform, en gigantisk satsning på sjukhusen, ett allt starkare missnöje med höjda levnadskostnader och stagnerande löner och slutligen det galopperande våldet och det underdimensionerade rättsväsendet.
