Den så kallade gryningspyromanen, Ulf Borgström, släpptes från fängelset på måndagen. Han frigavs då villkorligt efter det två år och tre månaders fängelsestraff som fastställdes hösten 2018, då han dömdes för försök till mordbrand efter att ha anlagt en eld vid socialförvaltningens kontor i Köping.

Borgström förekommer nio gånger i belastningsregistret. Han misstänks därutöver vara skyldig till en lång rad bränder som han dock aldrig kunnat fällas för.

Kriminalvården har bedömt återfallsrisken som stor. ”Risken för återfall i generell kriminalitet och våldsbrott bedöms som hög, också risken för återfall i sexualbrott bedöms som hög” (SVT 12/4). Enligt beslut skulle Borgström därför stå under övervakning under prövotiden (det vill säga resterande tid på straffet). Han skulle anmäla sig hos frivården varje vecka, samt bära fotboja.  

Borgström vägrade att sätta på sig fotboja. Han släpptes ändå. En uppgiftslämnare till Aftonbladet förklarar: ”Han vägrade att ta på sig fotbojan. Varav anstalten enligt lag ej kan kvarhålla personen då han ska villkorligt friges. Man släpper då ut honom och frivården och övervakningsnämnden efterlyser honom.”

Gryningspyromanen greps lyckligtvis igen efter bara några timmar. Men förloppet visar på hur absurt systemet har utformats.

Fotbojan, som ska skydda allmänheten från en allmänfarlig återfallsförbrytare, har gjorts frivillig. Den villkorliga frigivningen verkställs även om den kriminelle missbrukar förtroendet.

Berörda myndigheter har skött ärendet så gott de har kunnat. Beredskapen var god inför Borgströms frisläppande. Och det är inte kriminalvården eller polisen som stiftar lagarna.

Skulden vilar helt och hållet på de ansvariga politikerna i riksdag och regering. 

Så här kan det inte fortgå. Vägrar man att lyda frivårdens beslut ska man över huvud taget inte friges villkorligt. Rätta mig om jag har fel, men det är väl exakt det begreppet ”villkorligt” betyder?