Hur hade Sverige sett ut om debattklimatet varit mer sökande, mer tillåtande, mer nyfiket? Om samtalet hade tillåtits flöda, inte abrupt avslutats, vid insikten om en stundande meningsskiljaktighet? Om fler politiker hade vägletts av viljan att lyckas, i stället för rädslan att misslyckas? Om fler journalister hade funderat kring vilka perspektiv som utelämnats, vilka följdfrågor som inte ställts, vilket det journalistiska uppdraget över huvud taget ska vara? Om vi alla, på våra arbetsplatser, runt våra köksbord, i våra tankar, oftare hade vågat stanna kvar i det okända eller obekväma – i det som uppstår mellan det uttalade och det outtalade, mellan det tänkta och det som vi inte ens kommer på att vi inte har tänkt. Just det glappet ska Bulletins ledarsida utforska. 

Vi kommer aldrig att försöka uppfostra dig att tänka rätt, men gärna att tänka fritt. Vår utgångspunkt är att du som läsare är kapabel till att bilda dig din egen uppfattning, och att du, i ett ständigt pågående och respektfullt samtal, har mycket att lära oss. 

Vi ska skapa och driva opinion, inte ängsligt följa den. Vår politiska analys tar sin utgångspunkt i konsekvensetiken där handlingar primärt bedöms utifrån vad de resulterar i, inte utifrån vad de symboliserar eller motiveras med. 

Som läsare ska du varje dag erbjudas nya, tankeväckande perspektiv i en alltmer komplex och polariserad samtid. Vi har lyckats med vårt uppdrag om du ibland håller med oss, men misslyckats om du alltid gör det. Konsensus är inget självändamål; det fria, demokratiska samtalet är för sin överlevnad beroende av olikhet.

Bulletins ledarsida ska verka i liberalkonservativ tradition; samhällssynen är liberal, förhållningssättet konservativt. Det är en konservatism, med liberala förtecken, som tar avstamp i övertygelsen om en smal, men stark stat, och ett samhälle, baserat på de små enheterna, som är större än staten. Det fria samhället vilar på normer och värderingar som formar det gemensamma, bortom statens (lagstiftande) kompetens. Det är i den lilla världen, i familjerna och i de frivilliga gemenskaperna bortom stat och marknad, i det civila samhället, som det fria samhället grundläggs. 

Det fria samhället vilar på normer och värderingar som formar det gemensamma, bortom statens (lagstiftande) kompetens.

Vår övertygelse är att samhälleliga förändringar som forceras fram är skadliga, att en nationell identitet och gemenskap skapar förutsättningar för sammanhållning och referensramar, att historia och kulturarv ska förvaltas med stolthet, att familjens, civilsamhällets och det privata näringslivets frihet ska respekteras. En konservatism av detta slag tempereras av de liberala principerna om rättssäkerhet och individens autonomi, liksom den i grunden positiva inställningen till internationellt samarbete. Härigenom distanserar sig liberalkonservatismen från såväl nationalkonservatismens som socialkonservatismens kollektivism, nationalism och paternalism. 

Konkret handlar det om en samhällssyn som kännetecknas av stark tilltro till den demokratiska processen, med försvar för mänskliga fri- och rättigheter, en robust rättsstat med en smal (men effektiv) offentlig makt, tilltro till ansträngning, hårt arbete och individuellt ansvar, meritokrati, vaksamhet mot överreglering och alltför vittgående statlig inblandning, marknadsekonomi och privat ägande, entreprenörskap och fri konkurrens, liksom ett blomstrande kulturliv. 

Om gårdagens politiska strider handlade om en alltmer växande offentlig sektor, skyhöga skatteuttag och bristande valfrihet, kretsar många av morgondagens prioriterade sakfrågor om en generation som växer upp i otrygghet och därmed ofrihet. Därför kommer särskilt återerövrandet av tryggheten att vara en av de mest centrala frihetsfrågorna under 2020-talet. 

Men också frågor om segregation, såväl ekonomisk som kulturell, om den alltmer etnifierade underklassen vars utanförskap går i arv, skolan och välfärden som, inte minst givet det höga skatteuttaget, inte lever upp till medborgarnas rättmätiga förväntningar, lär dominera det offentliga samtalet.

Dessa samhällsproblem är till betydande del resultatet av politiska beslut, till vilka partier av olika kulörer bidragit. Hur politiken utformas är av avgörande betydelse för utfallet. Historien är ett ständigt slagfält, inga framsteg eller framgångar bör tas för givna eller lämnas åt slumpen. Framtiden blir vad vi gör den till. 

Historien är ett ständigt slagfält, inga framsteg eller framgångar bör tas för givna eller lämnas åt slumpen.

Avståndet mellan väljarna och politikerna, men också mellan läsarna och medierna, har ökat under det senaste decenniet. Nu står det svenska samhället inför en rad svåra målkonflikter och därmed vägskäl efter decennier av vanvård av centrala politikområden. Behovet är stort av ett ledarskap som inte bara har viljan, utan också förmågan, att välja. Ett ledarskap som sätter proaktivitet framför reaktivitet, realism framför idealism.

Vi kommer inte att vara lojala med något parti. Men vi kommer att uppmuntra de röster som lyckas kombinera framstegsoptimism och frihetssträvan med en skarp analys, liksom en förståelse för att många av vår tids allvarliga samhällsproblem härrör ur normkonflikter, eller rentav ur normlöshet. Det svenska samhället hålls inte samman av lagar och hög skattemoral, snarare är det de underliggande värderingarna och normerna, som mynnar ut i lagar och hög skattemoral, som utgör det fundament på vilket Sverige vilar. Det är detta fundament vi ska skydda och bistå med att reparera och återupprätta och vi ska göra det med frihetliga och optimistiska förtecken. 

Välkommen till Bulletin och till den resa vi vill företa tillsammans med er läsare.