Gymnasieläraren Didier Lemaire, 55 år, blev en omstridd person efter att 2018 ha författat ett brev till president Emmanuel Macron om islamismen i de franska skolorna. I höstas skrev han ytterligare ett brev till sina ”kära lärarkolleger” – som han uttryckte det – vilket publicerades i den franska tidningen L'Obs. Hoten han mottog då ledde till att han fick polisbeskydd. Men hoten har fortsatt och nyligen beslutade han sig för att sluta undervisa i den skola i Trappes där han varit filosofilärare i 20 år. Den 11 februari erbjöds han personskydd av den franske inrikesministern Gérald Darmanin. 

Trappes är en fransk stad med 32 000 invånare, en dryg halvtimmes resa väster om Paris. Den ligger i ett låginkomstområde med en stor muslimsk befolkning. Trappes socialistiska borgmästare Ali Rabeh gick direkt till angrepp mot Didier Lemaire och anklagade honom för att vara en lögnaktig aktivist. Borgmästaren har också fått polisskydd efter flera rasistiska påhopp.

Ifrågasatta avsikter

Borgmästaren ifrågasätter Didier Lemaires avsikter och menar att Lemaire antingen är paranoid eller har politiska motiv. Men Ali Rabehs politiske motståndare Othman Nasrou, som är vice ordförande för regionstyrelsen i Île-de-France, försvarar däremot Didier Lemaire (Le Figaro 12/2): 

– Vi vill inte återuppleva Samuel Paty! 

Nasrou hänvisar till det brutala mordet på historieläraren Samuel Paty. Han halshöggs av en 18-åring i en islamistisk terroristattack utanför sin skola i oktober förra året. Upprinnelsen var att Paty under en lektion om yttrandefrihet visade karikatyrer av profeten Muhammed. Flera minderåriga anklagades för ”delaktighet i terrormordet” på läraren. 

Fick Trappes att koka

Två veckor efter mordet på Samuel Paty skickade Didier Lemaire ett öppet brev till sina lärarkollegor i den franska tidningen L'Obs (1/11/ 2020) som fick ”staden Trappes att koka”. Flera hatiska åsikter började cirkulera om honom. Och även om han inte själv mottagit några direkta dödshot fick han polisbeskydd. Han är inte den ende franska läraren som hotats efter att ha uttalat sig kritiskt om islam. 

"Lärare har aldrig fått ta emot så många hot som nu", säger Lemaire i Le Figaro (19/2) och nämner bland annat en skola i Nîmes där rektorn fick ta emot ett dödshot av en elevs förälder som var ”fiché S”. Han hotade att göra samma sak med honom som med Samuel Paty. Fiché S betyder att personen bedömts av fransk polis som ett potentiellt hot mot den nationella säkerheten (sûreté de l´état). Det finns 30 000 ”fiché S” i Frankrike.

Men Didier Lemaire var alltså orolig redan 2018 när han, tillsammans med Jean-Pierre Obin, skolinspektör och författare till en rapport om hotet mot den sekulära skolan, skrev sitt brev till Frankrikes president. Nu har Didier Lemaire engagerat sig politiskt och blivit nationell sekreterare i ”Parti Républicain Solidariste”, som säger sig vilja verka för bland annat ett sekulärt Frankrike. Partiet vill även bekämpa alla former av religiös fundamentalism, rasism och anti-semitism. 

– Jag vill skydda mina elever, mot religionens grepp, så att de blir fransmän som alla andra, men ofta kan de inte lämna sin religion, de kan inte välja fritt, förklarar Didier Lemaire i fransk teve (France Television 12/2). 

Elever under socialt tryck

Didier Lemaire vill att presidenten ska agera och skydda elever från det ideologiska och sociala tryck de utsätts för från islamistiskt håll. I brevet ifrågasätter om lärarna kan klara detta när staten inte tar sitt ansvar:

– Samuel Paty dog endast på grund av att han lärde ut de principer på vilka vår republik vilar, vår historia, vår frihet att tänka, att uttrycka sig fritt. I ett samhälle där alla ska tycka som alla andra, utan rätten att ifrågasätta eller föra en dialog, kommer ingen att kunna vara sig själv, förklarar han närmare i en intervju i Le Figaro.

Didier Lemaire beskriver att år 2 000 när han började som lärare i Trappes brändes synagogan ner och de judiska familjerna tvingades lämna. Därefter flyttade den portugisiska enklaven, och nu håller de moderata muslimerna på att flytta.

Trappes har 400 fichés S i kategorin ”radikaliserade” vilka rör sig fritt i staden, dessutom finns flera invånare som kategoriserats som terrorister. 

”Vi behöver skydda våra elever från det ideologiska och sociala trycket. Men ingenting görs. Denna press på elever och lärare bryter ner den nationella gemenskapen. Våra elever lever i en schizofren situation där de har stora lojalitetskonflikter som blir omöjliga att hantera för dem.” (L'Obs 1/11 2020). 

Skolan har blivit måltavla

Didier Lemaire menar att i dag har den fria skolan blivit måltavla. Han berättar att det handlar inte om en person som angriper skolan eller utför ett mord. Denna person genomför bara ett projekt som startats av tusentals ideologer. Idag är salafisterna i Trappes i majoritet bland muslimerna och utövar ett stort tryck på de moderata muslimerna, menar Lemaire. (Radio Sud 8/2).

Ideologernas strategi efter den 11 september har analyserats av den franske statsveteran Gilles Kepel som är specialiserad på islam. Kepel, som också har behövt skyddsåtgärder, menar att ideologerna vill trappa upp terrordåden och trötta ut sin fiende som är för stark för ett frontkrig. 

”De första attackerna riktades mot judar, vuxna som barn. (De föregicks av ett 50-tal attacker mot synagogerna från januari 2000 till juni 2001 som inte togs på allvar, som här i Trappes)”, skriver Didier Lemaire i brevet till sina kollegor (L'Obs 1/11 2020). Det året blev armén måltavla. Därefter statens olika representanter: polisen och företrädare för kulturen och för andra religioner, franska ungdomar, och numera vilken fransman som helst, varsomhelst i landet: 

”En stor del av våra medborgare föredrar att inte se att vårt arv är hotat. Att erkänna hotet skulle kräva att medborgarna visade mod och försvarade vårt arv.”

Staten sköter inte sitt uppdrag

På frågan om han är rädd för vad som skulle kunna hända honom, svarar han att han är lärare i filosofi och att han inte kan förmå sig att vara rädd (Le Figaro 19/2).

– Jag undervisar i den stad som levererat det största antalet jihadister i hela Europa. Jag är väl medveten om att jag runt omkring mig har människor som när som helst kan övergå till handling.

TEXT: Margaret von Platen