
Salwan Momikas kompanjon Salwan Najem döms för fyra fall av hets mot folkgrupp efter demonstrationer där han ”skändade Koranen”, enligt tingsrätten. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke är kritisk till domen. – Här säger ju i princip tingsrätten att eftersom det här inte är en saklig och vederhäftig religionsdebatt, så är den då straffbar, säger han till Bulletin.
Tidigare stod även koranbrännaren Salwan Momika åtalad för hets mot folkgrupp i samma mål. Men åtalet mot honom lades ned efter mordet förra veckan och domslutet rör enbart Salwan Najem, som demonstrerade tillsammans med Momika vid samtliga fyra tillfällen.
Samtidigt redovisar domen också vad Salwan Momika har gjort vid de olika tillfällena. Anledningen till det är enligt tingsrätten för att göra sammanhanget begripligt. Även i åtalspunkterna står uttalanden som Momika – och inte Najem – har fällt.
Det är något som får yttrandefrihetsexperten Nils Funcke att reagera.
– Åtalet mot Najem baseras ju inte bara på vad Najem har sagt, utan också [på] vad Momika uttryckte, säger han och fortsätter:
– Då är det ju faktiskt på det viset att yttrandefriheten är ju en rättighet för var och en, som det heter. Och med det följer också att var och en är ansvarig för sina yttranden. Man kan inte hävda att någon annan är ansvarig för vad en annan person säger, till exempel i en demonstration eller manifestation.
Läs även: Salwan Najem döms för hets mot folkgrupp: ”Skändade Koranen”
Tingsrätten: Tog inte avstånd
Tingsrätten skriver i domen att Najem inte är ”den som har uttalat sig kränkande i störst omfattning”. Men de tillägger senare att Najem ”inte vid några tillfällen markerat avståndstagande från det innehåll i demonstrationen han inte själv bidragit med eller markerat att han inte stått bakom det som sagts eller gjorts”.
Sammantaget anser tingsrätten att Najem därför agerat i samförstånd med en annan person (Momika) och därmed blir straffrättsligt ansvarig för de yttranden som omfattas av gärningspåståendena.
– Tittar man på vad Najem säger i förundersökningen så håller han sig i huvudsak, med något enstaka litet undantag, inom det som enligt min uppfattning utgör religionskritik och inte utgör hets mot folkgrupp, säger Funcke.
– Skulle han åtalas för någonting, Najem, så skulle det väl i så fall vara förargelseväckande beteende, eftersom han har stampat och skymfat Koranen inför ett antal personer som då har tagit illa vid sig av det här agerandet.
Reagerar på skrivelse
Det är också en annan skrivelse i domen som får Nils Funcke att haja till:
”Sammantaget följer anförandena vid alla fyra tillfällen samma mönster där vissa citat varvas med nedsättande omdömen om Mohammed, Koranen och verksamheten i moskéer.
”Enligt tingsrättens uppfattning är det närmast uppenbart att verksamheten under demonstrationerna inte utgör en saklig och vederhäftig religionsdebatt, eftersom det varit fråga om uttalanden och handlingar som uttrycker kränkande missaktning mot religionen i stor omfattning.”
– Vi har ju en långtgående möjlighet att kritisera religion, vare sig det är islam, buddhism eller kristendom. Och här säger ju i princip tingsrätten att eftersom det här inte är en saklig och vederhäftig religionsdebatt, så är den då straffbar, säger Funcke.
”En form av religionskritik”
Han tillägger att även osakliga och ovederhäftiga uttryck ryms inom yttrandefriheten.
– Där bjuder ju Najem på ett antal osakliga och hårresande påståenden om Muhammed bland annat, men den riktar sig ju inte mot folkgruppen muslimer.
– Det är en form av religionskritik. Sedan kan vi tycka att den är oartikulerad och brutal, men det är liksom mer en smakfråga.
Tingsrätten: ”Skändade Koranen”
I domen – och i tingsrättens pressmeddelande – påstås det också att Najem har ”skändat Koranen”.
Enligt Funcke kan det vara relevant att beskriva sammanhanget om man kommer fram till att någon har gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp genom ett uttalande som tydligt uttrycker missaktning mot en folkgrupp.
– Om man kommer fram till det, ja, då kan det vara adekvat att beskriva vilken kontext det här har yttrats i också. Men det i sig är ju inte åtalbart. Alltså att man skändar en skrift, vare sig det är Kapitalet av Karl Marx eller Koranen eller Bibeln eller någon sura eller allt vad det nu kan vara.