KRÖNIKA. Kalasjnikov AK-47 anses vara världens mest tillverkade automatkarbin. Den är populär hos militär i fattigare länder, samt hos kriminella i västvärlden. Den är billig och enkel att hantera. Patronens diameter är 7,62 mm. Ett standardmagasin rymmer 30 kulor.

Det är detta vapen som Yasin Mahamoud syftar på när han i sin duett med Miriam Bryant rappar ”7,62 gånger 30”. Han är en av flera gangsterrappare som genom musiken oförblommerat skryter om sin gängkriminalitet. Det framstår måhända som fiktivt eller exotiskt för somliga. Men för många andra är det en skrämmande verklighet.

När invånare i förorten Tensta i Stockholm besökte sin vårdcentral för några veckor sedan kunde de notera skotthål i dörren till entrén. Detta som en konsekvens av ännu en blodig uppgörelse. Tre personer hade skjutits, varav en dog och två skadades allvarligt. 

Risken att hamna i skottlinjen utgör emellertid inte det främsta skälet till oro i utsatta områden. Skottlossningarna (totalt 366 stycken förra året) är endast det yttersta symtomet på ett större problem med brottslighet och ohämmad aggressivitet. Bland föräldrar i dessa områden är oron stor för att deras barn ska bli involverade i grov organiserad brottslighet.

I debatten om gangsterrappen saknas dock de närmast berörda: mödrar och fäder i utanförskapsområden som kämpar för att deras barn ska anamma goda värderingar, sköta skolan och håll sig på rätt sida av lagen. Vad kan göras för att hjälpa dessa föräldrar? Det är frågan som bör ställas.

Statlig censur efterfrågar ingen. Däremot att den som begår grova brott och skryter om dessa inte ska ges utrymme och hyllas. Här behöver alla samhällsaktörer ta ansvar. Förbud leder ofta till ett ökat intresse hos naturligt rebelliska unga, men det är ett dåligt argument för att överhuvudtaget inte på något sätt särbehandla gangsterrappen och dess utövare. 

Det är förvisso viktigt att vilja skilja på verk och person. När det kommer till gangsterrap är dock verken problem i sig. Det är musik som uttrycker stolthet över en kriminell livsstil, och som därmed uppmuntrar till brott, konflikter och hämnd. 

Musiken bidrar även till artisternas eget skrämselkapital samt höjer den allmänna sociala statusen för gängkriminella, vilka utgör skadliga förebilder för unga med svag anknytning till samhälle och skola. Det hela försvårar för alla som försöker göra gott – men inte får samma positiva uppmärksamhet.

Hur artister som romantiserar gängkriminalitet ska behandlas hade nog varit en mindre omstridd fråga om det var i proffstyckarnas egna bostadsområden som skotten avlossades.  

TEXT: Fredrik Kärrholm
Fredrik Kärrholm är författare, kriminolog och polisinspektör i Stockholm. Han har skrivit Polishandboken, utgiven i flera upplagor sedan 2009, samt boken Gangstervåld, utgiven 2020. Kärrholm har en mastersexamen i kriminologi från Cambridge University.


Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.