
Kronprins Reza Pahlavi är den iranska oppositionens centralgestalt. Eller? Vissa påstår att han bara har stöd i väst och utanför Iran. Detta är en lögn som spelar mullorna rakt i händerna, skriver Irankännaren Arvin Khoshnood.
Påståendet att stödet för kronprins Reza Pahlavi i huvudsak skulle vara en produkt av botar och AI-genererat material har blivit ett återkommande inslag i debatten om Iran. Det är en allvarlig anklagelse som bland annat journalisten Elaf Ali har framfört på Threads. Den förtjänar därför att bemötas med saklighet och med fakta.
För det första: stödet för kronprinsen är massivt och dokumenterat. När han i januari 2026 uppmanade iranier att gå ut på gatorna deltog miljontals människor i protester mot den islamiska regimen – de största sedan regimen etablerades 1979. Regimens svar var brutalt. Under två dagar mördades över 36 000 demonstranter. Protesternas omfattning och den extrema repressionen visar tydligt att det rörde sig om en genuin och omfattande folklig mobilisering. Det var alltså inte, som Elaf Ali påstår, fråga om endast några hundratusen deltagare, ett påstående som implicit antyder att regimen alltjämt åtnjuter folklig legitimitet.
När kronprinsen därefter kallade till demonstrationer i exil den 14 februari samlades över två miljoner iranier utanför landets gränser. Enbart i München, Toronto, Los Angeles och London deltog över en miljon människor. Detta är inte digitala skuggor. Det är fysiska massmobiliseringar.
För det andra bekräftas stödet av regiminsiders. Mehdi Nassiri, tidigare nära tyrannen Ali Khamenei, har för drygt ett år sedan offentligt bedömt kronprinsens stöd till mellan 50 och 70 procent av befolkningen. En enkätundersökning från 2023, rapporterad av den persiskspråkiga upplagan av brittiska The Independent, anger ett stöd på omkring 80 procent. Dessa siffror kan diskuteras, men de kan inte reduceras till algoritmer.
SE ÄVEN: Khoshnood: Därför är Pahlavi nyckel till fred i Iran
Mot denna bakgrund framstår bot-argumentet som analytiskt svagt. Att stater bedriver digitala påverkanskampanjer är välkänt. Israel gör det. Den islamiska regimen gör det. Men att därifrån dra slutsatsen att kronprinsens folkliga stöd huvudsakligen skulle vara artificiellt förstärkt är ett logiskt felslut. En geopolitisk realitet är inte detsamma som bevis för fabricerad opinion.
Hänvisningar till artiklar i exempelvis Haaretz, skrivna i kontexten av militär konflikt mellan Israel och den islamiska regimen, bevisar inte att miljoner människor i Iran och diasporan är botar. Än mer problematiskt är när Elaf Ali åberopar Al Jazeera som auktoritativ källa i denna fråga. Al Jazeera är inte en trovärdig aktör. Kanalen har återkommande intagit positioner som ligger i linje med den islamiska regimens intressen. Att använda Al Jazeeras så kallade ”granskning” som grund för långtgående anklagelser om artificiell massmobilisering är metodologiskt bristfälligt.
Den digitala närvaron kring kronprinsen är omfattande därför att hans stöd är omfattande. Miljontals iranier – i Iran och i exil – producerar, delar och sprider material organiskt. Ett stort folkligt engagemang genererar en stark digital resonans. Det är en sociologisk självklarhet, inte en konspiration.
SE ÄVEN: Irankännaren: ”Regimen är mycket svagare”
Det är också värt att notera att delar av den mest högljudda kritiken mot kronprinsen ofta sammanfaller med en stark fientlighet mot Israel. Pahlavi har tydligt deklarerat att ett post-islamiskt Iran bör normalisera relationerna med Israel. För vissa är detta politiskt oacceptabelt. Att då reducera hans stöd till ”israeliska botar” blir ett retoriskt verktyg snarare än en empirisk analys.
Kronprinsens stöd är reellt, mätbart och synligt. Den som påstår motsatsen har bevisbördan. Allt annat är långt ifrån hederligt.
Arvin Khoshnood
Statsvetare och Irankännare