I dessa dagar, då vi undrar vart världen är på väg, slår det mig hur stark fokus på rätt och rättvisa som präglar Västeuropa. Det handlar inte bara om kraven på ett rättvist fredsavtal för Ukraina.

Rätt och rättvisa är en dominerande tankefigur från vänster till höger, från Aurora som ville ha domstolsprövning av klimatpolitiken till kraven på inrättande av en författningsdomstol. I båda fallen utan framgång – folksuveränitetsprincipen har starkt stöd i Sverige.

De västeuropeiska länderna är i grunden rättssamhällen, även om inslaget av maktdelning kan variera. Det var inte alltid så, utvecklingen mot demokrati och en regelstyrd ordning var en lång process.

Den enskildes skydd mot övergrepp förutsatte ett statligt våldsmonopol, men också möjligheten att ställa den politiska ledningen till svars.

Så är det inte med Ryssland. Den nuvarande regimen följer i spåren av det tsarvälde som i sin tur kan ha varit ett eko av Gyllene Hordens seger över Kievriket.

Respekten för individens frihet, rättigheter och till och med liv smäller inte högt i dagens Ryssland.

I USA har däremot rättsstatsprinciperna sedan länge ett starkt stöd. Men det är inte den enda traditionen.

Parallellt med de ädla principer som låg till grund för 1787 års konstitution lever fortfarande traditionen kvar från the Western Frontier. Där en människas rätt skapades av hennes egen förmåga att hävda den, med våld eller på annat sätt.

Enligt ett svenskt ordspråk från 1400-talet ”sitter rätten i spjutstångs ände”. Med andra ord, där rätten ska gälla måste det också finnas makt som förmår tvinga fram efterlevnad.

Problemet när vi går från rättsstatsnivån till ordningen i världen ovanför stater är att där finns ingen makt som kan tvinga fram efterlevnad till avtalade regler.

I internationella organisationer litar man i allmänhet till deltagarnas goda vilja när det gäller att respektera vad man kommit överens om. Men när den viljan brister finns ingen världspolis som kan ingripa.

Vi har nu hamnat i en sits där två världsledare beter sig som mobbare på skolgården.

När ingen vuxen finns som kan ta mobbarna i örat går vi mot den situation som beskrivs i William Goldings Flugornas herre.

Hur hanterar man mobbning som offer, när ingen vuxen finns till hands? Att huka sig och försöka blidka mobbaren brukar sällan fungera. Det ökar bara mobbarens förakt för offret, och stärka honom i uppfattningen att han har rätten på sin sida.

Ett bättre råd är att slå tillbaka, kanske efter att ha gått en kurs i boxning eller judo. Det handlar om att hävda sin rätt genom att vinna respekt.

Där ingen respekt finns går det inte heller att sätta sin lit till löften eller avtal.

Ett freds- eller stilleståndsavtal för Ukraina på Putins och Trumps villkor är en nullitet den dag Ryssland slickat sina sår och är berett att fortsätta sin expansion mot Väst- och Nordeuropa.

Bollen ligger hos Europa nu. Pengar finns, genom upplåning, omdisponering av EU-budgeten, konfiskering av ryska tillgångar eller på annat sätt.

Det handlar om Västeuropas överlevnad, det är bråttom och USA är inte att räkna med under nuvarande ledning. Ryssland måste förlora kriget mot Ukraina, inte ges förmånen av en ”fred”.