EU-kommissionens förslag om lättnader i utsläppshandeln (ETS) har mötts med stark kritik från svensk sida. Klimatministern varnar för att ”förslaget rubbar spelreglerna för alla företag som ligger i framkant och investerat i sitt klimatarbete”. Lennart Göranson menar att man måste kunna ändra sig när reglerna har blivit fel och hotar näringslivets konkurrenskraft.
Min musiklärare hette Gösta Hådell och var halvkänd vissångare och kompositör. Han brukade säga att ”man får inte vara sämre karl än man kan ändra sig”. Det gäller för övrigt inte bara karlar, men i min skola fanns inga fruntimmer bland eleverna.
EU tycks på sistone ha anslutit sig till dem som har förmåga att ändra sig. Efter att i många år ha satt strypkoppel på det europeiska näringslivet med en överambitiös miljö- och klimatpolitik föreslår Kommissionen nu lättnader i reglerna för utsläppshandeln.
Det kan ses som första tecknet på att man börjar lyssna på Mario Draghis enträgna uppmaningar till EU att minska företagens regelbörda. Det svenska näringslivet borde jubla. Så också de partier som ser sig som näringslivsvänliga. Men icke! I stället möter förslaget häftiga protester från såväl företagsledare som politiker.
Framgångar i näringslivet bestäms av hur väl man lyckas anpassa sig till marknadsförutsättningar och regelverk. Om det är en fri marknad lyckas den som bäst tillfredsställer köparnas preferenser. Men om marknaden är reglerad hänger framgången på anpassningen till regelverket. Inte minst om statliga subventioner hägrar.
Sverige vill ofta vara bäst i klassen. När grön omställning framstår som viktigare än alla andra hänsyn hänger regering och entreprenörer gärna med på tåget. Northvolt, Stegra, HYBRIT, vindkraftparker – exemplen på satsningar är legio och alla är de beroende av att skattebetalare och pensionssparare står för en stor del av kostnaderna. Och av att EU-regler straffar de konkurrenter som inte är lika ”gröna”.
I princip kännetecknas ett gynnsamt näringslivsklimat av ett regelverk som är transparent, icke-diskriminerande och långsiktigt stabilt. Det går att förstå reaktionerna på EU-förslaget från dem som satsat allt på löftena om grön omställning. Men att politiker, som i princip stödjer åtgärder för att stärka det svenska och europeiska näringslivets konkurrenskraft, nu låter sig fångas av det kortsiktiga perspektivet är svårare att förstå.
Gösta Hådell hade rätt: man måste kunna ändra sig när det har blivit fel. Den regleringspolitik som EU har bedrivit under alltför lång tid har varit skadlig för Europa och ställt oss i skuggan av både USA och Kina. Insikten om den saken delas nu av allt fler, det som återstår är modet att göra om, göra rätt. Det kommer att svida för många som hoppat på fel tåg, vi kommer att se många fler exempel på ”kreativ förstörelse” än Northvolt. Men alternativet till att ändra det som blev tokigt är ännu värre.
