För tillfället streamar jag serien Son of the Century på Sky Showtime. Den handlar om Benito Mussolinis uppgång och fall, ytligt sett. Efter ett par avsnitt blir det allt tydligare att den egentligen handlar om Donald Trump.

Serien visar mycket våld, mest från svartskjortornas sida. Plus en del våld från de röda. Det är magert med analys varför det blev som det blev. Verkar mycket handla om det klassiska receptet på ledarskap: se efter vart folk är på väg och spring sedan fram och ställ dig i täten.

Det tycks mycket om ledarskap i dessa dagar: beundrade ledare och avskydda. De flesta är båda delarna, beroende på vem som tycker.

Trump beundras just nu av sina väljare, men har inte många supporters i resten av världen utanför Ryssland. Här och där dyker uppfattningen upp att vi trots allt måste försöka förstå Trump, inse hans klarsynthet i vissa avseenden och att inrikta oss på att få honom på gott humör. Men misstro och avsky dominerar det offentliga samtalet i Europa.

Många av dem som beundrar Trump beundrar också Vladimir Putin. Inte alla. Bland europeiska nationella ledare är det få, utöver Ungerns Viktor Orbán och Slovakiens Robert Fico, som hyllar kriget mot Ukraina. I några länder finns oppositionspolitiker som beundrar Putin.

Det är svårt att sätta fingret på varför jag avskyr ledare som Mussolini, Putin och Trump. Och varför jag upplever förtroende för Alexander Stubb och Donald Tusk. Det är en magkänsla (ett annat ord för fördomar), kanske också en upplevelse av att de förra är oberäkneliga och de senare seriösa.

Nu när en geopolitisk jordbävning har drabbat Europa är behovet av starka och seriösa ledare stort. Min förhoppning är att Giorgia Meloni och Friedrich Merz ska sälla sig till det ledarskap som förmår lyfta Europa ur krisen. Kanske också Keir Starmer och Emmanuel Macron, trots deras svaga inrikespolitiska ställning.

Hur platsar Sverige i det gänget? Vår statsminister har inte utmärkt sig för att – med Karlfeldts ord – ”späcka sina tal med broddar”, varken i förhållande till Turkiet inför NATO-medlemskapet eller gentemot USA idag. Men var skulle vi hitta en starkare ledare bland svenska politiker, av Stubbs typ, inte av Orbáns? De växer inte på träd.