För nästan 14 år sedan, den 9 november 2010, greps Peter Mangs som misstänkt för en rad mord och mordförsök. Mindre än två år senare dömdes han till livstids fängelse av Malmö tingsrätt för två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot. Domen fastställdes i högre instans och Högsta domstolen avslog begäran om prövningstillstånd.

Flera av offren hade invandrarbakgrund, men domstolen drog inte någon bestämd slutsats om motivet till dåden. Det kan ha handlat om hatbrott mot personer med viss etnisk bakgrund, men avsikten kan också ha varit att angripa kriminella. Hans syster hade dött ung efter tungt drogmissbruk. Mycket tyder på att Mangs var vad man kallar en ”lone wolf”, med olycklig uppväxt, utan att hitta en plats i samhället och innesluten i sin egen värld av föreställningar.

Seriemördare är lyckligtvis en sällsynt företeelse, åtminstone i Sverige. Efter Mangs har inget liknande hänt i vårt land. Närmast föregående seriemördare var ”Lasermannen” John Ausonius i början av 1990-talet, med 11 skjutningar varav en med dödlig utgång. Ausonius val av offer förefaller inte ha någon koppling till etnicitet eller kriminalitet.

Malmö stad har nu tagit ett initiativ för att uppmärksamma Mangs brott. Ett antirasistiskt monument kommer hösten 2025 stå klart i det som kallas Jesusparken.

Manal Masri, en av initiativtagarna till monumentet säger att hon vill ”omdefiniera Malmös identitet från att ha varit en mångkulturell stad till att även kunna vara antirasistisk”. Masri har själv en koppling till händelserna för 14 år sedan eftersom hennes bror fyra år tidigare hade utsatts för en skjutning som skulle kunna kopplas till Mangs.

Malmö stad förklarar i sin presentation av det antirasistiska monumentet att projektet ”placerar samtalet om antirasism i offentligheten”. Man hänvisar till att ”fokus bör förflyttas från seriemördaren som individ till det sammanhang som han verkade inom” och ”behovet av att adressera och reflektera kring det samhälle och de strukturer som (re)producerar rasistiskt våld”.

Malmö är idag knappast en stad som är befriad från rasism och våld. Det är något som inte minst stadens judiska befolkning kan vittna om. Att i den nuvarande situationen uppmana malmöborna att ”reflektera kring samhälle och strukturer” framstår närmast som ett hån.

Att resa ett – förmodligen inte helt billigt – monument för att rikta uppmärksamheten mot en ensam missdådares handlingar för snart två decennier sedan kan i bästa fall ses som naivt. Men jag misstänker att det i själva verket handlar om en vilseledande manöver. Ett pinsamt försök att vända uppmärksamheten från det som händer idag och som har en helt annan bakgrund än att det traditionella svenska samhället skulle vara impregnerat med rasistiska strukturer.