Det finns två stora satsningar på grönt stål i Sverige.

1) Hybrit (Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology), ett samarbete mellan SSAB, gruvbolaget LKAB och Vattenfall som startade 2017. Hybrit kommer att ligga i Vitåfors i Malmberget, i närheten av LKAB.

2) H2GreenSteel (H2GS) med ambitionen att producera fossilfritt stål 2024 som lanserats av riskkapitalisten Harald Mix. Stålverket kommer att etableras i Norra Svartbyn i Boden.

– Hybrit ska använda 35 terawattimmar av Sveriges elkonsumtion. Därmed kommer utsläppen i världen att minska. Elen gör samma klimatnytta när vi använder den i Sverige i stället för att exportera den, säger Svante Axelsson.

– Sveriges exporterar 20 terawattimmar eller cirka tolv procent av den el vi producerar.

Under 2020 producerade Sverige 159 terawatt timmar el, enligt Ekonomifakta. Vattenkraften stod för 71 terawatt timmar vilket är 45 procent av Sveriges totala elproduktion. Under 2020 uppgick elkonsumtionen i Sverige till 134 terawatt timmar.

Världsunik lösning

– Därutöver får vi ett tekniksprång i Sverige. Använder vi elen själva initierar vi ett teknikskifte, vi stänger ner masugnen och övergår till ljusbågsugnen. Det får en enorm effekt på klimatet eftersom stålindustrin står för sex procent av alla utsläpp i världen.

– Vi får mer tillväxt och jobb om vi använder elen här i Sverige och förädlar våra naturresurser. Vi har en världsunik lösning, land efter land satsar på den svenska tekniken.

Svante Axelsson berättade vidare att han från SSAB hört att efterfrågetrycket redan är enormt. Volvo AB och Mercedes står i kö trots att det fossilfria stålet är 25 procent dyrare. Det beror på att kostnadsökningen per bil som byggs i det nya stålet endast motsvarar priset på ett däck.

Svante Axelsson menar vidare att det inte är mängden el som är problemet i Sverige utan det är att få ut elen till användare i rätt tid och till rätt plats. Det är problem med ledningarna. Dessutom kommer flera nya energikällor.

– Andra vågen med vindkraft kommer att vara till havs. På land har vi redan dubblerat vindkraften. Havskraften är mycket biligare än kärnkraft. Därmed är mängden el inte problemet.

Lika mycket el som i Skåne

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, menar att det är ett enormt risktagande att vi lägger halva Sveriges nuvarande elkonsumtion i händerna på två företag, varav det ena Hybrit till stor del finansieras av staten, och det andra, H2GreenSteel, får kraftiga subventioner från EU.

Enbart H2GreenSteel kommer att göra av med lika mycket el som konsumeras i hela Skåne.

– 70 procent av finansieringen för det privata initiativet H2GreenSteel kommer från EU-garanterade lån. EU satsar på vätgasteknik och H2GreenSteel har huggit för sig ordentligt av denna satsning. Men hade dessa satsningar gjorts utan dessa överstatliga subventioner?

– Två företag lägger beslag på hälften av Sveriges nuvarande elkonsumtion, understryker Magnus Henrekson.

Han frågar vad som händer om det inte går bra för dessa två bolag. Det faktum att båda är beroende av bidrag från staten och från EU indikerar att det inte är helt sunda investeringar som står på egna ben.

Enligt Magnus Henrekson har vändningen i Norrbotten kommit tack vare satsningen på Luleå tekniska universitet som gett flera spridningseffekter. Men nu satsas det återigen på ett brukssamhälle, en sluten värld med till exempel 1 500 anställda i Boden (H2GreenSteel). Det blir inga spridningseffekter och inga dynamiska effekter, menar han. Och är 1 500 jobb i Boden värda hela Skånes elkonsumtion med 1,4 miljoner människor och 600 000 arbetsplatser?

Minns Stålverk 80

– Vi lägger så oerhört mycket resurser i händerna på dessa två företag. Vad som motsvarar en hel svensk BNP, i subventioner, ska EU dedikera till vätgasteknologi. Det innebär att mindre företag knappast gör sig besvär. Då blir det större aktörer som målar upp fantastiska visioner som kan ta del av EU:s gigantiska satsning på vätgas.

– Vi som är äldre minns Stålverk 80. Huruvida dessa två satsningar på grönt stål bär sina kostnader vet vi inte. Kommunerna gör enorma investeringar i infrastruktur i förhoppning om att det ska löna sig. Men endast några få anställda kommer att betala kommunalskatt. Återigen, 1 500 anställda är inte mycket om det slukar lika mycket el som Skåne. Eftersom det är ett stålverk blir det en enklav i samhället. Norrbotten är mera betjänt av fler satsningar som Luleå tekniska universitet.

– Nu byggs det vindkraftverk och infrastruktur i kommunerna däruppe. Men vem ska betala räkningen om satsningarna inte lyckas?

Läs även: Analys: Storägarnas utförsäljning – misstro mot SSAB:s strategi