Det bästa vore om Magdalena Andersson lyssnade på någon annan säkerhetspolitisk rådgivare än Dr Alban.
Friends in need var en tillfälligt sammansatt popgrupp bestående av Björn Borg, Tomas Brolin, Dr Alban och Mattias Frisk. Gruppens enda skiva, singeln Alla vi, är mest ihågkommen för Dr Albans med tiden bevingade ord: ”doktorn är här, det är coolt, det är stabilt”.
Singeln kom 1999. Då var Magdalena Andersson 32-årig planeringschef i statsrådsberedningen. Det var samma år som Dr Alban var affischnamn för regeringens famöst floppade Sydafrikasatsing. Det kan inte uteslutas att hon där och då tog till sig doktorns stabilitetsdoktrin.
I tisdags fick Magdalena Andersson – numera statsminister – frågan om inte Rysslands angrepp på Ukraina borde föranleda ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. En Natoansökan skulle ”destabilisera den här delen av Europa”, sade Andersson.
Dr Alban skulle möjligen ha formulerat det lite annorlunda, men budskapet känns igen. ”Det är coolt, det är stabilt”.
Regeringen skulle dock inte behöva förlita sig på omvärldsanalyser från Stureplan 1999.
För några år sedan tillsattes en statlig utredning av Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten, ledd av ambassadör Kristofer Bringéus (Säkerhet i ny tid, SOU 2016:57). Utredningen gjorde en ansats att försöka förutspå hur regimen i Ryssland skulle reagera.
”I det fall Sverige skulle ansöka om Natomedlemskap går det enligt utredningens uppfattning att under anslutningsfasen föreställa sig hård rysk retorik, påverkansoperationer, ekonomiska åtgärder och militära hot.”
Men det utredningen beskriver är redan verklighet. Vi upplever redan hård rysk retorik. Påverkansoperationer förekommer. Handeln närmar sig noll. Ryssland formulerade militära hot så sent som förra veckan. Destabiliseringen har redan skett, helt på Vladimir Putins initiativ.
Utredningen refererade också den finska analysen ”Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap” (Utrikesministeriet, 2016). ”I den oberoende finska expertbedömningen konstateras att Sovjetunionens och Rysslands agerande när det gäller Natos utvidgning i de flesta fall (från Turkiets medlemskap 1952 till och med de baltiska staternas inträde 2004) följt ett likartat mönster: först motsätter man sig, ibland högröstat och åtföljt av politiska och ekonomiska påtryckningar, sedan följer tyst acceptans och slutligen återgång till läget innan, status quo ante.”
Den svenska utredningen antog således att Rysslands reaktion kan väntas bli högljudd, men inte aggressiv. ”Den ryska ledningen [gör] sig nog inga förhoppningar om att kunna förhindra en svensk – respektive finsk – Natoanslutning. Den röda linje Ryssland dragit – och gjort med våldsam kraft – går vid Ukraina och Georgien.”
Den politiska krisen skulle därtill inte bli ihållande, menade utredningen. ”När medlemskapet blivit ett faktum, har Ryssland knappast något sakligt intresse att fortsätta att underblåsa krisen.”
Då skulle vi i stället få se fördelarna. ”Den gemensamma konfliktavhållande förmågan skulle, av allt att döma, därigenom öka”, skrev Bringéus. ”Sveriges förutsättningar att politiskt och militärt påverka skeendet i svensk intresseinriktning skulle rimligen öka.”
Den destabilisering som Magdalena Andersson varnar för har med andra ord redan inträffat. En Natoansökan torde knappast kunna försämra det läge vi har i dag.
Det är instabilt. Och vi är in need of friends.