Facebook noscript imageGudmundson: En ska inte gråta över spilld Oatly
Per Gudmundson
Ledare
Gudmundson: En ska inte gråta över spilld Oatly
Centerledaren Annie Lööf. Foto: Anders Wiklund, TT.
Centerledaren Annie Lööf. Foto: Anders Wiklund, TT.

”Kohandel” är inte tillräckligt för att beskriva Annie Lööfs och Centerns stöd till Socialdemokraterna.

Vad är det för skillnad på en bonde och en centerpartist?

– Hundra hektar.

Jag ber om ursäkt för vitsen. Den drogs för mig en gång i tiden av en redaktör på en jordbrukstidning som ville illustrera att inga lantbrukare längre röstade på Centerpartiet. Att bedriva jordbruk är ju numera likställt med att driva ett hyggligt stort företag.

Bönder är bolagsledare. Läsare av jordbrukstidningar är moderater. Det finns kanske några åldrade centerpartister därute som ärvt någon mindre gård och inte kunnat sälja av sentimentala skäl. Men de gubbarna är sällsynta. De står som multnande mjölkpallar vid vägkanten när historiens långtradare kör förbi.

Den här förändringen medför också att det blir svårare för oss journalister att beskriva politiken.

Det var lättare att skildra partipolitiken förr, när arbetarepartiet faktiskt bestod av arbetare och bondeförbundet ännu representerade bönder.

”Kohandeln” hette det således 1933, när den dåvarande centerrörelsen svek borgerligheten och gick in i samarbete med Socialdemokraterna. Uppgörelsen ansågs otroligt mager för bönderna. Journalisterna hade rubrikfest. Såhär kunde det låta:

”Den kompromiss som kommit till stånd, ansluter sig till den sämsta av traditioner, den nämligen, att bonden då och då säljer smöret och tappar pengarna.” (SvD 28/5-33) Och det var på förstasidan i tidningen, i ett nyhetsreferat.

Men hela bildspråket byggde att centerpartisten faktiskt var bonde och hade sin utkomst av kor och smör.

Läs även: Lyssna på Frankrike – stoppa Magdalena Andersson

Det går ju inte i dag när en centerväljare är stadsboende kvinna, 45, som jobbar som mellanchef i statlig myndighet eller med kommunikation på en branschorganisation. Hon har inte smör på mackorna. Hon går på yoga. Hon handlar svanenmärkt. Hennes arbetsplats är HBTQIA-certifierad. Hon har en närmare relation till sin lådcykel än till någon ko.

Det krävs ett helt nytt politiskt bildspråk.

Så vad är det då Annie Lööf har gjort egentligen? Sålt hummusen och tappat de sociala kreditpoängen?

Det ser i alla fall så ut. Av januariavtalets 73 punkter gick bara ett fåtal ograverade igenom det rödgröna regeringsmaskineriet. Centerpartiet fick tvärtom ge sig i många av de viktigaste frågorna, under förödmjukande former. Arbetsförmedlingen står oreformerad. Av den fria hyressättningen blev noll och intet. Och så vidare.

När avtalet fallit gäller heller inte överenskommelsen att hålla Vänsterpartiet utanför. Det första Magdalena Andersson gjorde som ny S-ledare, när hon fått talmannens uppdrag att sondera underlag för en ny regering, var att bjuda in vänsterledaren Nooshi Dadgostar.

Det är vad Annie Lööf har åstadkommit, nu när hon snart för tredje gången ska rösta fram en socialdemokratisk statsminister.

Men, men.

En ska inte gråta över spilld Oatly. Det är bara att bita i det svampiga quornet. Ett regeringssamarbete med Vänsterpartiet behöver inte vara något att oroa sig för, så länge en bara har rent fiberhusk i påsen.

Det krävs kompromisser om man vill bli ihågkommen som landsvårdnadshavare.

Läs även: Annie Lööf (C) var för listig för sitt eget bästa

Per Gudmundson

Ledarskribent. Utbildad vid journalisthögskolan i Stockholm. Bakgrund som journalist vid SVT, SR och kommersiell tv, 13 år som ledarskribent i SvD. Tills nyligen presschef i KD.