Språkrören och regeringskollegorna Per Bolund och Märta Stenevi från Miljöpartiet syntes inte till på Socialdemokraternas partikongress i helgen.

Däremot dök Centerledaren Annie Lööf upp på video och framförde sina lyckönskningar. Den avgående S-ordföranden Stefan Löfven fick av Lööf ett stort tack “för det gemensamma arbetet med att ta Sverige framåt”.

Något motsvarande har väl aldrig skådats i svensk politik.

För inte så många år sedan skulle Lööf hellre äta upp sin högra sko än bli stödhjul åt Stefan Löfven och Socialdemokraterna. Att budgetförhandla med S fanns inte på någon karta som gick att uppbringa i Centerns partihögkvarter.

“I svensk politik är Centerpartiet Socialdemokraternas främsta motpol”, försäkrade Lööf, en motpol lika avlägsen Centern som Sverigedemokraterna.

Det var så det hette. Länge. Fram till valet 2018.

Som alla vid det här laget vet var dessa löften inte mycket värda.

Skon åt Lööf aldrig upp. Däremot svalde hon förtreten. Den slank ner lika lätt som en bit fett valfläsk. Lööf blev ett emellanåt gnisslande men trots allt stabilt stödhjul, budgetförhandlade och gjorde gemensam sak med sin politiska motpol.

Så kan det gå.

Läs även: Skogkär: Lööf (C) blåst på den liberala konfekten

På vilket sätt Lööf menar att de olika rödgröna regeringar som letts av Stefan Löfven har fört Sverige framåt är oklart. Vad Stefan Löfven däremot lyckats med, hans stora bedrift rentav, är att han spräckte alliansen och lockade över Centern till den egna ringhörnan.

Kanske är det just därför Lööf fortsätter att hävda att Centerpartiet är ett borgerligt parti som har samma värderingar och genomför den politik borgerligheten drivit i decennier.

Kan verkligheten inte förändras? Förneka den.

Lööfs vänsterprasslande har varit så övertygande att en majoritet av partiets väljare numera tycks trivas bäst i rödgrönt landskap. Oavsett om de röstat på Centern sedan gammalt eller om de är tidigare alliansväljare som är missnöjda med att M, KD och L öppnat dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.

Enligt Statistiska Centralbyråns senaste partisympatiundersökning, från maj i år, har 36 procent av Centerväljarna något av de forna allianspartierna M, KD eller L som näst bästa parti. Men nästan lika många, 33,3, ser S som det näst bästa partiet och totalt är det 44,6 procent som föredrar S, MP eller V framför M, KD eller L.

Vilket på sitt sätt är märkligt med tanke på att Centern inom många områden – skatter, företagande och arbetsmarknad – befinner sig långt, om inte längst, ute på högerkanten i svensk politik.

Skillnaden jämfört med föregående mätning, i november 2020, är påtaglig. Då hade 49,2 procent av C-väljarna fortfarande ett annat tidigare alliansparti som näst bästa parti. Endast 12,5 procent angav S som näst bästa parti och totalt 28,8 procent såg något av partierna till vänster som det bästa alternativet till C.

Läs även: Gudmundson: Annie Lööf räddar Stefan Löfven igen

Trots stödet till den rödgröna regeringen skulle Centern och Lööf aldrig budgetförhandla med Vänsterpartiet. Där gick gränsen. Och inte nog med det: ett tag skulle Centern inte ens släppa fram en budget som regeringen förhandlat med Vänsterpartiet om.

I början av 2017 var S och SD enligt Lööf Centerns politiska motpoler. Efter valet 2018 tog V över den positionen från S. Från den stunden var SD och V ytterkantspartier Centern inte ville ha med att göra. De skulle “krokas av”.

Istället ser det ut som om Lööf sprattlar på V-ledaren Nooshi Dadgostars krok. Centerledaren var för listig för sitt eget bästa.

Om Löfvens efterträdare som partiordförande, Magdalena Andersson, också ska kunna bli statsminister måste hon hålla Vänsterpartiet på gott humör.

Och i Agenda i SVT på söndagskvällen gjorde V-ledaren Nooshi Dadgostar klart att hon och hennes parti inte kommer att släppa fram Andersson utan att få några politiska köttben kastade i sin riktning.

“Januariavtalet har fallit. Liberalerna är utbytta mot Vänsterpartiet”, och då måste samarbetet få en tydligare vänsterprofil, konstaterade Dadgostar, inte utan belåtenhet.

Åtskilliga S-ledda regeringar genom åren har kunnat räkna med Vänsterpartiets närmast obetingade stöd. För vad var Vänsterpartiets alternativ?

Idag är det snarare Centern som har det sämsta förhandlingsläget. För vad är alternativet till en regering ledd av Magdalena Andersson? En regering ledd av Ulf Kristersson (M) med stöd av Sverigedemokraterna. Ett alternativ Lööf gång på gång försäkrat att hon aldrig kan stödja.

Och att inte på något sätt ge SD inflytande tycks sedan länge vara den enda politiska princip som Lööf inte är villig att kompromissa med.

Som det parlamentariska läget ser ut ger det inte C mycket manöverutrymme.

Läs även: Dadgostars hot: Beredd att stoppa Magdalena Andersson från statsministerposten