Det blågula blockets budgetalternativ är intressant både för vad det innehåller och vad det inte innehåller.
Åtstramad invandring. Lag och ordning. Mer pengar kvar i plånboken. Satsning på välfärdens kärna. Tisdagens besked om en gemensam budgetöverenskommelse mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är ett historiskt första steg. Här läggs grunden för en tänkt kommande högerregering.
I budgetalternativet tillförs medel till polisen och till rättsväsendets övriga myndigheter. Syftet är fler poliser, högre polislöner, större brottsutredningskapacitet, mer kontroll vid gränserna och fler förvarsplatser för utvisade och dömda. Skillnaden mot den rödgröna regeringens budgetproposition är avsevärd. Ett exempel är satsningen på polislöner, där M, KD och SD lägger 400 miljoner kronor mot regeringens 0.
Skattesänkningarna om sammanlagt åtta miljarder kronor utformas så att de ger incitament till arbete samtidigt som de ger mer kvar i plånboken. M, KD och SD vill sänka inkomstskatterna med tonvikt på låga och medelhöga löner.
Trots fjärde högsta skattetryck i den industrialiserade världen har Sverige en välfärd som krackelerar. Den blågula budgeten fokuserar på kärnuppdraget. M, KD och SD vill öka antalet vårdplatser, förbättra bemanningen i äldreomsorgen, förlänga undervisningstiden i skolan och ha mindre barngrupper på dagis.
Klimatpolitiken utformas med större hänsyn till livet på landsbygden. Då ryms både fler laddstolpar, jobbskapande miljöinvesteringar OCH sänkt bensinskatt. Det blågula blocket säger nej till Skogsutredningens miljöpartism.
Sammantaget signalerar budgetalternativet att M, KD och SD tillsammans vill fokusera på de mest akuta samhällsproblemen. Den ekonomiska politiken stimulerar tillväxt och jobb, samtidigt som skattepengarna riktas mot välfärdens centrala uppdrag.
Det blågula blocket innehåller spänningar, om än i lägre grad än det rödgröna som ständigt tycks nära att slitas i stycken. Moderaterna vill helst föra en traditionellt borgerlig politik. Kristdemokraterna drar åt ett socialkonservativt håll. Sverigedemokraterna driver primärt ett nationalistiskt projekt. M och KD har historiskt haft lätt att komma överens. Frågan är hur det samarbetet klarar en gemenskap med SD.
I budgetalternativet skymtar en arbetsmodell fram. Sverigedemokraterna har fått in ett rejält avsnitt om invandring i överenskommelsen, trots att frågan inte självklart betraktas som ett budgetärende. Sverige ska ha hårdast möjliga asylpolitik i EU. Arbetskraftsinvandringen ska regleras med ett högt satt lönekrav. Fler ska utvisas. Arbetet mot illegal invandring ska prioriteras.
Uppgörelsen är i sig sensationell. För bara något år sedan hade en sådan rubrik varit otänkbar: ”Åkesson överens om invandringen med Kristersson och Busch”. Nu är den en byggsten i ett större projekt. SD blir måhända inte regeringsparti, men får påtagligt inflytande över migrationen.
En annan hjärtefråga för SD (och även KD) är pensionärernas villkor. I budgetalternativen löser man tvisten, men med huvudsakligen moderat politik. Pensionärerna får det bättre medelst skattesänkningar i stället för höjda pensioner. På så sätt kan man tillfredsställa SD utan att förgripa sig på den frugala pensionsöverenskommelsen.
Samma arbetsformer vore gångbara också i Rosenbad. Den rödgröna regeringen praktiserar tillvägagångssättet i detta nu, när man på olika sätt köper stöd för sitt budgetförslag, av Vänsterpartiet och Centerpartiet, genom utfästelser på andra områden. Riskerna är förvisso uppenbara. Särskilt Sverigedemokraterna måste vinnlägga sig om att deras reformer verkligen genomförs, så att de inte hamnar i Centerpartiets svåra sits.
Något som inte fungerar i regering är dock att utesluta knäckfrågorna. Budgetalternativet undviker exempelvis biståndet helt. Där vill ju M och SD skära ner, medan KD håller emot. Lösningen just nu är att inte göra något. Efter valet måste dock frågan upp på bordet. Ett stalltips är att några uppenbara skurkregimer och politiskt orimliga biståndsmottagare (läs Irak, Palestina etcetera) får stryka på foten.
Värda att notera är också några andra utgiftsområden som de blågula lämnat därhän. Uppenbarligen är M, KD och SD för närvarande nöjda med den upprustning man tvingat försvarsminister Peter Hultqvist (S) att leverera genom försvarsberedningen. Och till skillnad från vad skrämselpropagandan från de rödgröna säger finns ingen antydan till högervridning av kultur- och mediepolitiken. Sveriges radios P3 kan tryggt spela sina gangsterrappare – fram till valet 2026.
Att utgiftsområdet Liberalerna saknas beror antagligen på intern taktik. L har landsmöte i helgen och Nyamko Sabuni behöver konsolidera sitt stöd i partiet innan hon skriver under något budgetalternativ. Beskedet från L är annars tydligt. ”Jag känner mig väldigt trygg inför och efter valet 2022 att vi kommer komma överens”, sade partiets ekonomiskpolitiske talesman Mats Persson på tisdagen.
Därmed har ett blågult block tagit form.