M, KD, SD och L spelade för första gången som ett lag i SVT:s partiledardebatt.
Redan fyra timmar före sändning startade partiledardebatten. De fyra oppositionspartierna till höger gjorde ett gemensamt utspel på DN debatt. De presenterade 20 punkter för att hejda gängbrottsligheten – en första glimt av ett samstämmigt regeringsprogram för Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna.
Vänstersidan var uppenbarligen inte beredd. Miljöpartiets språkrör Per Bolund var till exempel ute i joggingspåret och värmde upp inför tv-framträdandet när fajten startade.
En partiledardebatt består ju inte enbart av ett direktsänt möte i tv. Förberedelser har pågått i veckor. Debattordningen läggs visserligen av SVT Agendas redaktion – men partierna sätter tonen både före och efter. Programledarna Anders Holmberg och Camilla Kvartoft ville veta om det finns något konkret regeringsalternativ till höger. Nu var den frågan redan besvarad med rubriker i alla svenska nyhetsförmedlare. Ja! M, KD, SD och L bygger just nu ett samarbete i de frågor som väljarna sätter högst.
Bara minuter in i första debattrundan illustrerades detta nya samarbete. Frågan gällde då jobben. Moderatledaren Ulf Kristersson påpekade att det måste löna sig ekonomiskt att lämna bidragsförsörjningen och ta ett arbete i stället. Liberalernas Nyamko Sabuni följde upp med högre kvalitet i utbildningarna. Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna påpekade att arbetslösheten har importerats med en skadlig invandringspolitik. Och när kristdemokraten Ebba Busch fick ordet valde hon först att stämma in i både vad Kristersson, Sabuni och Åkesson sagt, innan hon själv lade ut texten om integrationen. De fyra spelade som ett lag.
Statsminister Stefan Löfven gjorde sin sista partiledardebatt på söndagkvällen. Han har aldrig riktigt kommit till sin rätt i formatet, men med sju års erfarenhet har han i alla fall slutat att aktivt göra bort sig. Han använde sig huvudsakligen av två argument. Om något påstods ha fungerat dåligt under hans sju regeringsår, så svarade han att det berodde på den tidigare regeringens politik som han tvingats ödsla resurser på att korrigera. Om något såg dystert ut i framtidsutsikterna berodde det på att vi just har gått igenom en pandemi.
Kvällens nykomling, vänsterpartisten Nooshi Dadgostar, hade precis som centerledaren Annie Lööf svårt att komma in. Bägge vill gärna framstå som oppositionskrafter, men deras partier utgör i realiteten stödhjul till den rödgröna regeringen. Men i en debatt med tydliga alternativ till höger och vänster tvingas man välja sida eller stå utanför.
Läs även: Magdalena Andersson blir en svår motståndare
Agendaredaktionen hade planerat att första halvan av debatten skulle handla om jobben och klimatet. Regeringsföreträdarna hade laddat med statistik om allt från nystartsjobb till laddstolpar. Men högerpartierna kopplade i stället jobben till integration och invandring. Klimatfrågan blev en strid om elkrisen, kärnkraften och landsbygdens levnadsvillkor.
Tv-kvällens andra halva gällde skolan och kriminaliteten, två punkter där regeringen har misslyckats så kapitalt att de skulle förlora en ordväxling även om de hade tv-studion för sig själva. Vid debattens slut refererade till och med programledarna till högerpartiernas gemensamma kriminalpolitiska utspel när de ställde kritiska frågor till statsminister Löfven.
Sammanfattningsvis hamnade debatten alltså där de fyra partierna till höger ville ha den. Tittarna fick se en regering som misslyckats, och ett alternativ som vill ha förändring. Fyra samspelta ”maktskiftespartier”, som Ulf Kristersson kallade det.
Starkast avtryck lämnade dock Jimmie Åkesson, när han krävde svar från Per Bolund som slentrianmässigt använde etiketten ”blåbrun”. Att döma av miljöpartistens tafatta svar var han mentalt fortfarande kvar ute i joggingspåret.
