Tänk dig att du är sjuk. Du har ont. Du är osäker på om läget riskerar att förvärras. Behöver opereras. Men det är kö till vården. Nästa lediga tid är om 223 dagar.

Ett sådant scenario är inget ovanligt. På Sveriges kommuner och regioners sajt vantetider.se går det att följa de svenska vårdköerna. Omkring 100 000 människor har tvingats vänta över vårdgarantins bortre gräns. Det beror inte på pandemin. Vårdköerna fanns där tidigare. De beror på hur sjukvården är organiserad politiskt. För åtskilliga behandlingar är medianväntetiden över 100 dagar. Och för exempelvis kardiovaskulär specialistvård, alltså för hjärt- och kärlsjukdomar, är medianväntetiden i skrivande stund just 223 dagar. Mer än sju månader. Och det finns behandlingar med längre medianväntetider.

Tänk dig nu att det finns en privat vårdgivare vid sidan av den offentliga sjukvården. Där kan du få en operation om tre veckor. Mot en kostnad, förstås. Antingen genom din privata sjukvårdsförsäkring eller kontant.

Skulle du göra moraliskt fel om du skaffade privat vård? Du hjälper dig själv samtidigt som du avlastar den offentliga vården – kön blir ju kortare utan dig. Och du har redan betalat för den offentliga vården – världens kanske högsta skatter. Nu slantar du en andra gång, med redan beskattade pengar.

Tänk dig nu att den privata vårdgivaren har fler lediga tider. Vårdgivaren skulle kunna hjälpa det offentliga att beta av vårdkön. Det offentliga har uppenbar kapacitetsbrist.

Vore det fel om det offentliga köpte privata operationer åt dem som väntat länge, i en ansträngning att korta köerna? Kostnaden är densamma som vid offentlig vård.

Allt det här förekommer. Omkring 700 000 svenskar har privat sjukvårdsförsäkring, oftast genom avtal på jobbet. Arbetsgivarna har inte råd att låta viktiga medarbetare gå sjukskrivna ett halvår för något som kan fixas på ett par veckor. Alla landsting (eller regioner som det heter nuförtiden) köper tjänster av externa vårdgivare. Och somliga privata vårdgivare tillhandahåller tjänster både åt det offentliga och åt de försäkrade.

Men det här tycker Socialdemokraterna är fel. Att betala för sjukvård (en andra gång!) är att utnyttja en ”gräddfil”. Privata sjukvårdsförsäkringar ”tränger undan annan vård”, påstår Socialdemokraterna i de politiska ställningstaganden som ska klubbas på kongressen i veckan. ”Välfärden ska ges efter behov och inte efter köpkraft”, heter det.

Socialdemokraterna vill förbjuda privata vårdgivare som utför försäkringsvård att erbjuda överbliven kapacitet till det offentliga. Och Socialdemokraterna vill förbjuda de privata vårdgivare som utför vård på det offentligas uppdrag att använda ledig kapacitet till försäkringspatienterna. Vårdgivarna måste välja. Antingen jobba för det offentliga, eller de privat försäkrade.

Logiken är inte glasklar. Resultatet blir ju tomma vårdplatser, både hos de utförare som levererar åt det offentliga och hos de vårdgivare som har försäkringsvård. I dag kan vårdgivarna erbjuda sin överkapacitet till alla villiga köpare, men det blir alltså omöjligt om S får bestämma. Vilket leder till dyrare vård för alla, eftersom kostnaden för de tomma platserna ändå måste tas ut någonstans. Och när vården blir dyrare kommer landstingen att boka färre platser, vilket ger längre köer.

Även i regeringsställning har Socialdemokraterna dragit åt detta håll. Nyligen kom en statlig utredning som socialminister Lena Hallengren beordrat, med förslag i samma riktning. Utredningen kunde inte hitta några bevis för den undanträngning Socialdemokraterna inbillar sig finns, men presenterade ändå de förslag på åtgärder regeringen beställt: förbud mot att blanda privat och offentligt.

Det är oklart vilket problem Socialdemokraterna vill lösa med åtgärden. Utöver att göra vården dyrare och mindre tillgänglig. Några hundra tusen personer i medelklassen får sig en törn, förstås. Men det kan väl inte vara hela idén?

Mer rättvist blir det ju inte. De välbeställda kommer att fortsätta försäkra sig och åka till utlandet för vård om så krävs. Medan mindre välbeställda får stå i vårdkö.

Köer är ingen naturlag. De är en följd av ett system som liknar planhushållning. I många andra länder är vårdköer ett okänt begrepp. I Europa var det bara Irland och Storbritannien som hade sämre vårdtillgänglighet än Sverige i den senaste rankningen från Health Consumer Powerhouse.

Tänk dig, som sagt, att du är sjuk. Och att mediantiden i vårdkö är 223 dagar.

Håll tummarna då, för att du överlever till valet om 314 dagar.