Rädda Barnen kritiserar regeringens bidragstak och menar att den strider mot Barnkonventionen, som ju sedan 2020 är svensk lag. Rädda Barnen har fel, men de belyser oavsiktligt ett problem: nämligen just att Barnkonventionen är svensk lag. Detta borde regeringen snarast ändra på.

Barnkonventionen, som Sverige ratificerade 1990, är tänkt att skydda barns grundläggande rättigheter. Detta är såklart en lovvärd ambition bara ett moraliskt monster skulle kunna motsätta sig.

När man läser (den ofullständiga) listan över allt som anses bryta mot Barnkonventionen, så blir det dock tydligt att konventionen har problem.

Att dela ut betyget ”F” bryter mot Barnkonventionen, eftersom barn kan må dåligt av att få underkända betyg. Att inte ge samma förmåner till illegala invandrares barn som till svenska medborgares bryter mot Barnkonventionen, eftersom det inte är barnens fel att föräldrar tagit hit dem illegalt. Att inte ge nyanlända permanenta hyresavtal bryter mot konventionen. Att vräka kriminella bryter mot konventionen. Det gör även skärmlås, fritt vårdval, tillfälliga uppehållstillstånd och nedläggning av fritidsgårdar.

Anledningen till att till synes allting bryter mot Barnkonventionen är att Barnkonventionen inte är skriven som en juridisk text, eftersom den aldrig syftade till att bli en juridisk text. Juridiska texter, som förekommer i lagar och regler, är skrivna med tydliga, väldefinierade termer och på ett sätt som lämnar så lite tolkningsutrymme som möjligt. Texterna är torra, skrivna av jurister, på juristspråk. Det är inte Barnkonventionen.

Istället är konventionen fylld med gummiparagrafer, som kan tolkas lite olika. Barn ska enligt konventionen inte straffas för vad deras föräldrar gör, men betyder det att du inte kan vräka föräldrar, eftersom det innebär att de oskyldiga barnen också vräks? Konventionen ger inga klartecken. Staten måste sörja för att barn har förutsättningar till drägliga livsvillkor, menar konventionen, men betyder det att förekomsten av barnfattigdom är att betrakta som brottslig?

Som en idealistisk, aspirerande text är konventionen harmlös. Problemet är att Regeringen Löfven tog konventionen från detta till att bli bindande lagstiftning.

Som ett resultat har kommuner i flera fall tvingats ödsla resurser, och domstolar ödsla tid, på rättsmål som under övrig svensk lagstiftning är helt absurda. Inte sällan används Barnkonventionen som ett politiskt slagträ, och numera händer det rent av att politiska partier polisanmäler sina egna kommuner för brott mot konventionen (som Miljöpartiet i Tyresö gjorde). Ännu vanligare är att det är organisationer som Rädda Barnen som missbrukar konventionen på det här viset, och använder den för sin politiska lobbying.

Självklart är det inte ett brott mot Barnkonventionen, eller någon annan konvention för den delen, att familjer med fem barn och två bidragsberoende föräldrar som tidigare fått 46 500 kronor i månaden skattefritt i framtiden får nöja sig med drygt 8 000 kronor mindre. Att detta ens behöver diskuteras beror på att Barnkonventionen är lag.

Sverige behöver inga internationella konventioner för att skydda våra barns rättigheter; tvärtom har vi alltid legat före resten av världen på det området. Det är hög tid att göra Löfvens godhetssignalerande politik ogjord, och sudda bort Barnkonventionen från svensk lagstiftning.