Facebook noscript imageGustavsson: Därför ska barnlösa betala för andras barn

Gustavsson: Därför ska barnlösa betala för andras barn

Bild: Ralph Hedley, ”The Tournament”, 1898, Public Domain, via Wikimedia foundation
Bild: Ralph Hedley, ”The Tournament”, 1898, Public Domain, via Wikimedia foundation

Barnen är Sveriges framtid, och om vi bryr oss om denna framtid så är det logiskt att barnlösa hjälper de som är föräldrar. Särskilt när våra egna pensioner står på spel. Detta skriver John Gustavsson.

”Varför ska jag betala för andras barn?” och ”varför skaffar folk barn som dom inte har råd med?”. Frågorna är vanligt förekommande i debatten, ungefär lika vanliga som frågan ”varför vill ingen skaffa barn längre?” – och de hänger ihop. Faktum är att det är fullkomligt, totalt logiskt och en ren förutsättning för välfärdsstaten att DU som är frivilligt eller ofrivilligt barnlös betalar för andras barn. Det är faktiskt din moraliska plikt.

Efter denna mycket iögonfallande och provocerande öppningsparagraf, så kommer här ett riktigt sömnpiller: Inom nationalekonomi finns något som kallas kollektiva varor (”public goods”). Det är varor som kännetecknas av icke-rivalitet, vilket betyder att hur mycket du konsumerar av varan inte påverkar hur mycket någon annan kan konsumera av den, samt av icke-exkluderbarhet: Det går inte att stoppa den som inte betalat för varan från att ändå konsumera varan.

Ett exempel är militärt försvar: Även om du inte betalat skatt och därmed varit med och finansierat försvaret, så försvaras du ändå av försvarsmakten i händelse av krig. Och att du försvaras av försvarsmakten, innebär inte att det blir mindre försvar kvar till oss andra (skillnaden är försumbar).

Ett annat exempel är lyktstolpar, som alla kan dra nytta av, även de som inte finansierat uppbyggnaden och underhållet av dem. Att du drar nytta av ljuset från en lyktstolpe, innebär inte heller att det blir ”mindre lyktstolpe” över till någon annan (icke-rivalitet).

Ett problem i ekonomin är hur man får människor att vilja betala för kollektiva varor. Varför ska någon bidra med pengar till försvar, eller till lyktstolpar, när de ju får dra nytta av dem även om de inte bidrar till dem?

Okej – och vad har detta att göra med barn?

Jo, barn är en kollektiv vara. Alla gynnas av barn, precis som vi alla gynnas av lyktstolpar. Däremot är det bara föräldrar som tvingas betala för barnen; alla andra åker snålskjuts.

Eftersom barn är dyra, så kan kostnaden för varje ytterligare barn lätt överstiga marginalnyttan. När så sker, så skaffar folk inte fler ungar. På en oreglerad och osubventionerad marknad så blir det för få barn för att det ska vara optimalt ur ett samhällsperspektiv.

Vänta, tänker nu vän av ordning – hur gynnas jag av att andra skaffar barn? Det korta svaret är pensioner. Större delen av din framtida pension betalas av framtida skattebetalare. Barnlösa bidrar inte till tillgången på framtida skattebetalare, men kommer ändå en dag att kvittera ut en pension betald av sagda skattebetalare. De åker, kort sagt, snålskjuts på föräldrarna.

Du kanske tycker att du har moralisk rätt till en pension, eftersom du ”jobbat och betalat skatt hela livet”. Okej, men så fungerar inte ekonomi. Pensioner förutsätter en tillräckligt stor förvärvsarbetande befolkning, som med skattemedel varje månad kan tillgodose att pensionspengar finns att betala ut.

Vidare är det såklart också dagens barn som i framtiden ska bemanna hemtjänsten och äldreomsorgen.

Ett alternativ till att kraftigt subventionera barnafödande vore att ta ifrån barnlösa rätten till en (icke-premie) pension och offentlig äldreomsorg. Då vore det slut på snålskjutsåkandet, och incitamenten att skaffa barn skulle öka dramatiskt.

Det vore dock, både rent praktiskt och humanitärt, att betrakta som sämre än att bara sprida ut kostnaderna för barnen, så att även barnlösa på olika sätt tvingas betala för dem. Så ja, det är helt rimligt att du som är barnlös får jobba när föräldrar vabbar, tar ut föräldraledighet, eller går hem tidigt för att hämta på dagis. Lika rimliga är skatterna du tvingas betala som går till andras föräldrapenning, barnbidrag, skolor och dagis.

Inget av detta innebär nödvändigtvis att man som förälder ska kunna stapla bidrag till skyarna och försörja sig enbart på förökning, något som är tragiskt vanligt i vissa grupper. Fler föräldraförmåner måste knytas till förvärvsarbete och inbetald skatt.

Likväl kvarstår faktum: Födslotalen är för låga, och det enda sättet att råda bot på det är att acceptera barnens välfärd som vårt gemensamma ansvar – vare sig vi själva har barn eller inte.

John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet.
Skriver även på sin egen substack The Hepatica
Twitter: @JGustavssonPhD