När begreppet ”identitetskris” dyker upp i politiska sammanhang handlar det oftast om Liberalerna, och mer sällan om Centerpartiet. En mindre omnämnd identitetskris är den som drabbat Moderaterna, som är i stort behov av att bedriva en politisk exorcism av Reinfeldt-spöket. Det finns vettiga moderater – och så finns det Douglas Thor.

Douglas Thor är författare till en bok, ”Nyckeln utanför dörren”, som jag direkt ska medge att jag inte har läst. Av utdrag ur boken framgår dock att Thor, som gick med i Moderaternas ungdomsförbund under Reinfeldt-eran, inte kunnat släppa reflexen att demonisera SD. Sverigedemokraternas politik, menar MUF-ledaren, går bara ut på att ”bli av med människorna som bor [i utanförskapsområdena]”.

SE ÄVEN: Gustavsson: Mjukostmoderater lär drabbas av fler avhopp till SD

Även i utanförskapsområden har en stor andel, ofta en majoritet, av invånarna svenska medborgarskap och är inte aktuella för utvisning. Detta vet även SD. Sverigedemokraternas politik handlar om att upprätthålla svenska kulturella normer, exempelvis genom att begränsa rätten till tolk, rätten att bära slöja och rätten att låta sina barn gå i en muslimsk skola.

Sådana reformer skulle göra Sverige till en mycket fientlig och obekväm miljö för den som inte delar våra värderingar. På så vis tvingas även invandrare med medborgarskap att rätta in sig i ledet, då utrymmet för allt utöver mycket ytliga främmande kulturyttringar steg för steg försvinner. Alternativet kan de, trots att de har medborgarskap, välja att återvandra. Sverigedemokraterna är nöjda oavsett. Tyvärr verkar denna typ av ”kulturkrig” inte falla Douglas Thor i smaken.

Istället tycks Thor likt Reinfeldt helst vilja betrakta utanförskapet som ett huvudsakligen nationalekonomiskt problem: Genom att låta företag och boende i utanförskapsområdena betala lägre skatt än andra, så skulle man enligt Thor kunna ”etablera en arbetsmoral” och få företag att flytta dit.

Sverige har dock, till skillnad från USA varifrån Thor hämtat idén, en (mestadels) fungerande kollektivtrafik. Det går alldeles utmärkt att bo i Rinkeby och jobba i Södermalm. Flera kommuner i Stockholms län har mycket få jobb, men det spelar ingen roll eftersom lejonparten av kommuninvånarna pendlar till Stockholm. Detsamma gäller såklart utsatta områden: Eftersom invånarna enkelt kan ta sig till andra områden, så finns det ingen eller liten samhällsnytta i att företag etablerar sig just där.

Förslaget om skattelättnader skulle också göra att familjer – och klaner – blev ännu mer rotade i utanförskapsområdena. Varför skulle man någonsin vilja sprida ut sig, om man får en skattehöjning så fort man lämnar Rosengård? Som moderat borde Thor förstå både hur marginalskatter påverkar människors beteende, och hur statliga förvridningar av den ekonomiska spelplanen kan få oförutsedda konsekvenser.

Statens positiva särbehandlingen av invandrare har redan idag skapat bitterhet bland den svenska majoriteten och förvärrat motsättningar. Det är naivt att tro att skattesänkningar riktade mot områden där utlänningar utgör en majoritet skulle tas emot stillatigande.

Varför skulle invånarna i Tensta förtjäna en skattesänkning, men inte Dorotea, Sollefteå, Gällivare eller någon annan norrländsk inlandskommun? De sistnämnda har ju dessutom betydligt svårare att pendla till jobb i andra områden, eftersom de till skillnad från Tensta- och Rinkebyborna inte har tillgång till tunnelbana.

Slutligen: Varför ska svenskar förväntas betala höga skatter och ändå besitta ”arbetsmoral”, medan det tydligen krävs skatteparadis för att de i utsatta områden ska vilja gå till jobbet? Säger inte detta i så fall något om folket där?

Det är väldigt klassiskt moderat att vilja lösa alla problem med skattesänkningar, något Reinfeldt gjorde till en signaturgren. Lyckligtvis finns det moderater som Christian Sonesson, Jan Ericson och Lars Beckman, som förstått att problemet är djupare än så. Det är nu hög tid att Moderaterna väljer väg.