Trots sitt övertag har Ryssland inte lyckats köra över Ukraina. Det man saknar i krigskonst har man dock haft i propagandakonst. Ryssland lägger miljarder på propaganda gentemot Väst varje år, och har i våra länder hittat en hel del nyttiga idioter. Ett exempel på en sådan är tidigare miljöpartistiska språkröret Birger Schlaug, som efter att ha lämnat partipolitiken numera tycks ha blivit språkrör åt Vladimir Putin.

Birger Schlaug förespråkade nyligen i ett Facebook-inlägg att Ukraina och väst bör ge efter för Putins krav. Han svartmålade samtidigt Ukrainas självförsvar som ”hopplöst och vanvettigt” och anklagade den majoritet som vill fortsätta stödja Ukraina för att vara aggressiva krigshetsare: ”Sveriges offentliga debatt har urartat och vi har hamnat i en helt absurd krigskultur”.

Alla vill självklart ha fred. Vad Birger Schlaug inte talar om – och kanske inte förstår – är att det har gjorts otaliga försök att nå fred med Putin, och att Ukraina erbjudit eftergifter. Orsaken till att kriget fortsätter är att Putin ställer krav som i praktiken innebär en ukrainsk kapitulation och som närmast skulle garantera framtida aggression.

Birger Schlaug använder vaga ord som låter bra, såsom ”fredsförhandling tillsammans med andra länder”, men nämner inte Putins faktiska krav för vapenvila. Här kan man såklart i Birger Schlaugs och andra ”naivas” försvar nämna att svensk media har varit dåliga på att rapportera vad Putin faktiskt säger om sina krav för fredsförhandlingar.

Bland ryssvänner upprepas ofta påståendet att Putin redan i Istanbul 2022 erbjöd Ukraina en rimlig fred, som ibland påstås bara skulle krävt att Ukraina lovade att inte gå med Nato. Detta är en myt.

Ukraina erbjöd faktiskt redan innan invasionen att stänga dörren för Nato på obestämd tid och motvilligt acceptera Ryssland ockupation av Krimhalvön och den halva av Donbass Ryssland då styrde, ett erbjudande som avfärdades av Putin.

Rysslands krav 2022 som Putin så sent som förra månaden upprepade var att Ukraina ”avmilitariseras”, det vill säga att de som Japan efter kapitulationen 1945 lägger ned merparten av sin armé och ställer sig försvarslösa inför en ny invasion. Putin kräver dessutom att om andra länder i framtiden vill hjälpa Ukraina vid en ny invasion så ska Ryssland tilldelas vetorätt (!) för att kunna stoppa detta.

Det räcker att läsa Putins tal juni 2024 där han upprepar sina krav, där Ukraina utöver att ge bort en fjärdedel av sitt land måste gå med på att ”demilitarisera” sitt försvarsmakt.

Eftersom Ukraina aldrig skulle invadera Ryssland, så syftar krav på demilitarisering självklart inte på ryskt självförsvar, utan att göra det enklare för Ryssland nästa gång man bestämmer sig för att ta en bit av kakan.

Vad erbjöds då Ukraina för denna så kallade ”fred”? Svaret är ingenting. Vare sig 2022 eller idag har Putin erbjudit att lämna tillbaka de områden de ockuperar. I stället kräver Putin att Ukraina – utöver de områden Ryssland lyckats ockuperar - ska dra sig ur eget land och ge Ryssland hela regionerna Zaporizjzja, Cherson och Donetsk.

Dessa områden har flera miljoner invånare och är, för att sätta saken i perspektiv, till storleken fem gånger större än Gaza och Västbanken sammanlagt. Tror någon att Birger Schlaug lika lättvindigt skulle kräva att Palestina utryms och lämnas över till israeliska bosättare för att nå fred?

Till skillnad från vad rysk propaganda gör gällande så finns är det få ukrainare i dessa områden som vill tillhöra Ryssland. Även bland den rysktalande minoriteten är de flesta patrioter, något valresultat från valen före kriget reflekterade, och andelen ryssvänner har minskat snarare än ökat sedan Rysslands fullskaliga invasion. Mycket på grund av hur Ryssland behandlat civilbefolkningen i de delar man ockuperat, där etnisk rensning och brutala brott mot mänskligheten blivit vardag. Bara i Mariopol beräknas 25 000 ha dödats.

Birger Schlaug motiverar sitt krav på att ukrainska soldater dör medan kriget pågår, och med den gamla klyschan ”alla krig slutar i fredsförhandlingar”. Självklart. Syftet med ett försvar är att slippa kapitulera på Putins villkor. Militärt självförsvar är en förlängning av diplomati, speciellt i ett läge där den ena parten inte förhandlar i god tro utan försöker roffa åt sig ett annat land. Tack vare Ukrainas stenhårda försvar har Putin redan backat från vissa av sina tidigare galna krav, som kravet att ersätta Ukrainas folkvalda regering.

Att försvara sig tills Ryssland går med en hållbar fred är Ukrainas strategi, och inget säger att det är hopplöst. Det finns gott om exempel i historien där ett mindre land lyckats försvara sig mot en större genom uttröttning, utan att nödvändigtvis vinna i slagfältet.

Trots ryska ansträngningar har frontlinjen länge stått nästan stilla, med endast marginella landvinningar för Ryssland. Och även om Ukraina självklart lider förluster, så är man vad än Schlaug vill ge sken av inte i närheten av att ha slut på soldater. Faktum är att Ukraina inte inlett en total mobilisering. Ingen ukrainare under 25 har tvångsinkallats till armén.

Samtidigt tar kriget 30 procent av Rysslands statsbudget, motsvarande nära 10 procent av BNP. Detta är i längden ohållbart. Varken Vietnamkriget eller Sovjets invasion av Afghanistan kostade i närheten av dessa summor. Rysslands övertag bygger främst på gamla lager från sovjettiden, som har börjar sina och inte fylls på snabbt nog trots ökad krigsproduktion och import från Iran och Nordkorea.

Att Sverige och många andra västländer fortsätter stödja Ukraina beror inte på att vi som Birger Schaug påstår har en ”absurd krigskultur”, utan på att vi vill hjälpa Ukraina tvinga Putin till en stabil och skälig fred.

En sådan fred erbjuds idag inte av Ryssland. En fred på Putins villkor som Birger Schlaug förespråkar skulle närmast garantera framtida krig och ännu fler döda, både militära och civila. Ryssland krav att bestämma storleken på Ukrainas armé skulle lämna landet försvarslöst.

Ryssland har efter Sovets fall inte sökt fred med sina grannländer, utan startat eller spätt på konflikter i Moldavien, Georgien, Tjetjenien, Ukraina, Syrien och i flera afrikanska länder. I flera fall har man slutit fred och sen attackerat igen.

Om Putins belönas för att ha startat två fruktansvärda krig mot Ukraina kommer han att bli en nationalhjälte. En tredje krig om några år blir då attraktivt eftersom väst då visat sig vara tandlöst. Ukraina kommer att stå svagare varje ny runda. Utöver Ukraina finns dessutom gott om länder som Ryssland har territoriella krav på och som kan erövras bit för bit med samma salamitaktik. Starta krig, stjäl så mycket du kan, lura opinionen i väst att du söker fred och skuldbelägg offren sig för att stå i väg för förhandling.

Ryssland är dessutom inte den enda stormakten som kan frestas invadera sina grannar om Väst visar sig svagt och lättmanipulerat.

Om Väst fortsätter stödja Ukraina kommer Putin förr eller senare tvingas backa från sina mest orimliga krav gå med på en seriös fred med potential att bli permanent, och som samtidigt avskräcker andra skurkstater från att försöka sig på liknande upptåg.

Det är svårt att undkomma intrycket av att Schlaug, vars rörelse hade en ledande roll i att slakta försvaret och kärnkraften i Europa, försöker att smita undan sitt ansvar genom att utmåla oss som krigshetsare. Hade Miljöpartiet och andra ”naiva” vänsterliberaler haft mindre inflytande över försvarspolitiken hade vi idag stått bättre rustat att hjälpa Ukraina. Den europeiska försvarsindustri som Schlaug och andra gröna politiker hetsade mot byggs nu upp igen, och förhoppningsvis är det inte för sent.