År 1995 grundades Expo med det uttryckliga syftet att bekämpa rasism, högerextremism och totalitära ideologier. Kampen mot antisemitism har alltid varit en del av detta, och flera är de sverigedemokrater som (med all rätt) tvingats lämna partiet efter att Expo ertappat dem med att ha gjort antisemitiska uttalanden. Det är därför märkligt, och olustigt, att Expo det senaste året varit så tysta kring antisemitismen i Palestinarörelsen.

Jag testade att söka efter ”Palestina” på Expos hemsida, med hemsidans inbyggda sökfunktion, och sorterade därefter på ”Nyaste”. Sedan 7 oktober-attentaten förra året har Expo publicerat totalt åtta artiklar eller poddavsnitt som nämner ”Palestina”.

Ett av resultaten är ett poddavsnitt som handlar om den anti-muslimska komponent som enligt expo finns i Israel/Palestina-debatten, ett annat en artikel om hur Israels ’extremhöger’ gått framåt sedan attentaten. Två av de åtta sökresultaten rapporterar att någon galning kört en bil in i en palestinademonstration. Ytterligare en artikel är en lång essä om definitionen av antisemitism kontra Israel-kritik.

Kort efter attentaten förra året skrev visserligen Daniel Poohl, ansvarig utgivare för Expo, en opinionstext där han tydligt tog avstånd från antisemitiska konspirationsteorier och attacker på judar i Sverige.

Han kunde dock inte ens då, i detta för den judiska minoritetens mycket utsatta och kritiska läge, undgå att också prata om risken att Hamas terrordåd skulle göda antiarabisk rasism och, såklart, islamofobi. Faktum är att drygt en tredjedel av artikeln handlar om hur Hamas massaker av judar riskerar att drabba svenska muslimer. Att ägna en hel artikel åt judarnas utsatthet hade ju varit alldeles för mycket begärt.

Expo släppte också ett poddavsnitt i december förra året som tog upp antisemitismen inom vänstern, som man kallade ”antirasismens blinda fläck”. Gott så. Inte heller denna gång kunde dock Daniel Poohl (nio minuter in) låta bli att göra likhetstecken mellan araber som förnekar att antisemitism finns bland muslimer, och svenskar som har legitima funderingar kring vad som bör och inte bör kallas islamofobi.

Efter detta poddavsnitt i december verkar Expo ha fattat vinken att det inte var acceptabelt att nämna Palestina och antisemitism i samma mening. Under tiden som gått sedan dess har Palestina-aktivister i Sverige hyllat 7 oktober-attentaten, hyllat Hamas och uppmanat till etnisk rensning och intifada. Inget av detta har antirasistiska Expo bedömt ha nyhetsvärde.

Vän av ordning noterar säkert här att jag inte redogjort för den åttonde och sista artikeln. Den bestod av en opinionstext som publicerades samma dag som jag skriver den här texten (6 september). Niclas Nilsson kritiserar Vänsterpartiet för hur svagt partiets ledning agerat mot antisemitism inom partiet. Det gör han såklart helt rätt i, men samtidigt godtar Nilsson i stor utsträckning Vänsterpartiets förklaring att antisemiterna agerat av ”okunskap”, inte av övertygelse. Jag har svårt att tro att Sverigedemokraterna erhållit samma ”benefit of the doubt” från någon Expo-skribent.

Expo har genom åren gjort mycket för att belysa så kallade slipsfascister och kostymrasister, alltså högerextremister som inte ser ut eller beter sig som stereotypiska skinnskallar med svastika-tatueringar.

Det är mycket sorgligt, om än inte helt oväntat, att Expo inte förmår att lika aggressivt ta kampen mot antisemiter när de nu klär sig i Palestinasjalar, och är ännu ett tecken på att Sveriges vänster blir alltmer beroende av dessa människors röster.

Det är uppenbarligen inte lika lätt eller kul att ta bort bjälken ur de egna vänster- och mångkulturella leden som att peka på flisan i högerns.

Frågan är vem som ska ta kampen mot ”sjalnazisterna”? Av allt att döma är svaret: Inte Expo i alla fall.