I ljuset av de skenande elpriserna har det höjts röster med krav på åtgärder från regeringen. Många har föreslagit elprissubventioner åt hushållen som drabbats av prisökningen. Flera länder, inklusive vårt grannland Norge, har redan infört subventioner av det här slaget. Vissa går längre och kräver ett pristak på el för att stoppa prishöjningarna. Sannolikheten att en subvention av något slag införs är hög, men samtidigt känns risken uppenbar att en sådan subvention blir Socialdemokraternas sätt att plåstra över problemen och slippa ta itu med de underliggande orsakerna, åtminstone före valet.

Först ett par ord om pristak: Även om det är förståeligt att vanliga människor som just fått en chockande hög elräkning vill ha pristak, så är det en utomordentligt dum idé. Att elpriset är så högt som det är beror på bristande produktion (utbud) i förhållande till efterfrågan. Om priset inte tilläts öka – något som kväver konsumtionen – så skulle strömmen ta slut. Eller i klarspråk: Vi skulle behöva ransonera elen, med roterande strömavbrott (en kommun har ström mellan 08-16, en annan kommun mellan klockan 12-20 osv).

Läs även: Elpriset kvar på höga nivåer

Inom ekonomi finns det som bekant två sidor: Utbud och efterfrågan. Problemet på Sveriges elmarknad är just utbudet, inte efterfrågan: Det finns en efterfrågan på el, och det finns konsumenter som kan betala för den – det som saknas är utbudet. Att produktionen saknas beror på en regering som haft en utbudsfientlig politik som tvingat kärnkraftsreaktorer att läggas ner i förtid och stoppat nya från att byggas. När man stryper produktionen så går priset på det lilla som ändå produceras självklart upp. Detta gäller förövrigt alla varor och tjänster, inte bara el.

Ett problem på utbudssidan kan inte lösas genom att stimulera efterfrågan. Det är att fokusera på fel halva av ekonomins ”ekvation”. Risken är uppenbar att en elprissubvention snarare skulle leda till högre elpriser. När konsumenter blir mindre priskänsliga – vilket de utan undantag blir när det är staten som står för notan – så ökar också konsumtionen och därmed priserna.

Även om vi är tvungna att konsumera el så är en del av vår elförbrukning frivillig. Om staten betalar elräkningen, så kommer denna frivilliga elförbrukning att öka. Bristen på el blir då ännu värre, och priserna ännu högre. Och eftersom statens pengar ju i slutändan kommer från skattebetalarna, så blir det också i slutändan ännu dyrare för vanligt folk än det är idag. Man får kort sagt högre skatt istället för högre elräkning.

Läs även: Majoritet av svenskar håller sig till rörliga elavtal – trots skenande elpriser

Vidare skulle en elprissubvention skapa något problematiska incitament: De hushåll som nu drabbas är de som valt att ha rörligt, snarare än fast elpris. Om staten nu ger dessa hushåll en bailout, vem kommer då välja att ha fast elpris i framtiden? Om staten ändå räddar dig när ditt rörliga elpris blir för högt, varför binda det? I praktiken vore en subvention en omfördelning av välstånd från svenskar med fast elpris till svenskar med rörligt elpris. Detta går inte att komma ifrån.

Givetvis måste man samtidigt vara pragmatisk. Det går inte att begära av folk att de budgeterar för att elpriset plötsligt ska kunna flerdubblas, även om de nu råkar ha rörligt pris, för under rimliga förhållanden så gör ju elpriset inte det. Vidare, med tanke på att staten faktiskt orsakat problemen på utbudssidan, så är det ändå rimligt att staten ingriper och hjälper de konsumenter som nu drabbats av den förda politiken, i synnerhet då de med låga inkomster.

Läs även: Ygeman öppnar för översyn av elprisområden

Min poäng är att ett ”elbidrag”, om ett sådant införs, måste vara en del av ett större krispaket som innehåller rejäla reformer för att öka produktionen av el. Det som ligger närmast till hands är att återöppna flera av våra nedlagda kärnkraftsreaktorer.

Eller för att uttrycka det som dåtidens Socialdemokrater kanske skulle ha uttryckt det: Gärna elprissubvention – men först (eller samtidigt) en rejäl reform.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist