Liberalen och arbetsmarknadsministern Johan Britz har gått ut med att han inte vill införa det lönegolv för arbetskraftsinvandring som man kom överens om i Tidöavtalet. Han tänker istället tala främst Sverigedemokraterna till rätta, och förklara behovet av låglöneinvandring. Detta går bara att beskriva som ett dumdristigt ideologiskt förblindat myteri, och Johan Britz bör omedelbart få sparken av Ulf Kristersson.

Tidöavtalet har varit den vägledande stjärnan för regeringens arbete. Punkt efter punkt har bockats av, även om det till väljarnas frustration gått långsamt. Ingen minister har tills nu öppet ifrågasatt att avtalet gäller: Oavsett vilken position man hade inför förhandlingarna, så gäller det man kom överens om på Tidö Slott.

SE ÄVEN: Gustavsson: Migrationsverket kräver kryphål för arbetskraftsinvandring

Enligt Tidöavtalet ska ett lönegolv på motsvarande 37 100 kronor i månaden införas. Arbetskraftsinvandrare som tjänar mindre än så kommer i framtiden att nekas uppehållstillstånd. Syftet är att motverka lönedumpning.

Alla förstår att det inte var Liberalernas idé att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring, men att ansvarig minister meddelar att man inte tänker göra det är inget annat än ett myteri som kan bli början på en regeringskris om det inte kvävs i sin linda.

Det tål att upprepas: Johan Britz är inte någon liberal krönikör, ungdomsförbundare eller kommunalråd i någon bruksort i mitten av ingenstans. Han är ministern ansvarig för bland annat arbetskraftsinvandring. Britz efterträdde Mats Persson i slutet av juni, och visste redan från början att den största reformen kvar att genomföra på det arbetsmarknadspolitiska området var just lönegolvet.

Att nu med ett år kvar till valet försöka riva upp Tidöavtalet och börja om debatten om ämnet är inte bara illojalt, utan så dumdristigt att Britz’ politiska omdöme måste ifrågasättas.

Regeringen och SD har ett alltjämt tufft opinionsläge. Samtidigt har man fortfarande några ess i rockärmen, där det främsta är att man har ett enat regeringsalternativ. Mot detta alternativ står en rödgrön röra, med två partier (C och V) som knappt klarar av att vara i samma rum. Britz’ utspel är en rejäl svart fläck på bilden av enighet som de fyra partierna vill och måste utmåla.

I egenskap av arbetsmarknadsminister borde Johan Britz också veta att Sveriges arbetsmarknad är djupt segregerad: Bland etniska svenskar är arbetslösheten faktiskt inte ens 6 procent. Sveriges höga arbetslöshet beror på att arbetslösheten bland invånare med utländsk bakgrund är mer än två och en halv gånger så hög.

Som arbetsmarknadsminister borde han därför välkomna restriktioner mot låglöneinvandringen. När arbetsgivare inte längre kan importera fler arbetskraftsinvandrare, så blir man ju tvungna att leta efter pizzabagare och städare bland den befintliga arbetslösa befolkningen.

Det är ingen vågad gissning att huvuddelen av de jobb som idag går till nya arbetskraftsinvandrare efter att lönegolvet är på plats kommer att gå till invandrare som redan befinner sig här. Det är ju huvudsakligen de som är arbetslösa.

Det är naturligt att partierna börjar försöka profilera sig i sina egna frågor ju närmare valet kommer. Att Ebba Busch röt ifrån efter regeringens utspel om att häva delar av EU:s associationsavtal med Israel kan ses som ett exempel på detta, även om det var mer förståeligt då utspelet inte förankrats hos Tidöpartierna. Det är dock skillnad på att profilera sig och att göra sig skyldig till ideologiskt förblindad insubordination.

Liberalerna har bara 16 ledamöter i Riksdagen, så om Liberalerna ska få fortsätta inneha posten som arbetsmarknadsminister så finns det inte särskilt många att välja på. Det spelar ingen roll. Jag har ingen åsikt om vem som tar över, men en sak är klar: Britz måste bort.