Sedan regeringens budgetproposition presenterades har media sedvanligt fokuserat på vilka grupper som är vinnare och förlorare. Tyvärr verkar de flesta journalister vara omedvetna om att Sverige idag har en högre inflation än vi kommit att bli vana vid sedan finanskrisen, och till råga på det växer vår befolkning. Pengarna räcker alltså inte till lika mycket, och ska dessutom spridas över en större befolkning. När man tar hänsyn till detta så framstår flera av regeringens ”satsningar” som högst blygsamma, medan nedskärningarna framstår som betydligt mer brutala.

Ett annat problem i budgetrapporteringen är att det sällan skrivs ut hur stora regeringens satsningar är i procent: Att höra att regeringen satsar en miljard mer på en viss budget kan låta mycket, tills man inser att budgeten är på 100 miljarder totalt och att ökningen därför procentuellt sett är mycket beskedlig. Så vilka utgiftsområden har fått störst procentuella ökningar jämfört med förra året, och vilka har bortprioriterats? Siffrorna nedan utgår ifrån 2 procents inflation och 0,5 procents befolkningstillväxt.

Läs även: Biståndet höjs till 57 miljarder i nya budgeten

På överlägsen förstaplats hittar vi Allmän miljö- och naturvård, vars utgiftstak ökat med 31,58 procent på bara ett år. Faktum är att budgeten här nästan fördubblats de senaste två åren, något som till stor del speglar Miljöpartiets inflytande över den här regeringen. Om man istället hållit denna budget oförändrad jämfört med förra året så hade man för samma pengar kunnat ge varje fattigpensionär i Sverige runt 1 500 kronor netto i månaden.

I topp fem återfinner vi också budgetposterna Internationell samverkan och Internationellt bistånd, som ökar med 9,07 procent och 8,21 procent respektive. Jag är själv verkligen ingen dogmatisk motståndare till vare sig internationellt samarbete eller bistånd, men prioriteringen kan ifrågasättas. Dessa ökningar hade dessutom räckt till att ge alla våra 300 000 fattigpensionärer ytterligare nästan 1 500 kronor netto i månaden.

Läs även: Polisen får 500 miljoner extra i år för att klara budgeten

När man räknar bort inflationen så ökar utgiftsområdet Utbildning och forskning knappt alls. Utgiftsområdet Studiestöd sänks rent utav, och räntan på studielån kommer att höjas. Med andra ord tråkiga nyheter för de akademiskt lagda. De som hade hoppats på krafttag mot drogsmugglingen lär också bli besvikna, då taket för utgiftsområdet för Skatt, tull och exekution endast höjts med blygsamma 0,04 procent, trots en alarmerande rapport från i våras som visade att narkotikasmugglingen ökat dramatiskt.

Vilka områden åker då på stryk? Mest anmärkningsvärda är minskningarna för Ekonomisk trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning, samt Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Dessa minskar med 3,12 procent och 2,95 procent respektive. I nominella termer är båda dessa utgiftsområden så gott som oförändrade. Minskningen upptäcker man först när man justerar för inflation och befolkningstillväxt.

Positivt är att taket för utgiftsområdet Migration minskar kraftigt (-10,99 procent), något som jag dock misstänker mestadels beror på en sannolikt tillfällig minskning av antalet asylsökande till följd av pandemin, samt att en väldigt stor del av migrationskostnaderna nu bärs av kommunerna (samt rättsväsendet).

Läs även: Sandström: Sossarna storköper röster på ett omoraliskt vis

Vän av ordning må här påpeka att inflationen inte slår lika hårt mot alla områden, och att befolkningstillväxten skiljer sig kraftigt i olika grupper (gruppen över 80 år ökar till exempel mycket snabbare än gruppen barnfamiljer). Detta är så klart sant, men att justera för inflation och befolkningstillväxt, även om det görs ”primitivt” som i ovan uträkningar, ger ändå ett bättre mått än om man låtsas som att kronans värde och Sveriges befolkning båda är konstanta. Detta är tyvärr vad svensk media tenderar att göra, vilket ger regeringen propagandasegrar för olika satsningar som i verkligheten är långt ifrån imponerande.

Sammanfattningsvis kan man säga att regeringens budgetproposition ger prov på de skeva prioriteringar man tidigare uppvisat: I ett läge där man uppenbarligen anser att det finns ett reformutrymme tillräckligt stort för att i princip kunna skicka begreppet ”fattigpensionär” till historieböckerna där det hör hemma, så väljer man istället att lägga resurserna på ännu större och minst sagt tveksamma satsningar på miljö, bistånd och internationella samarbeten. Nej, det är inte oväntat. Men det är skamligt.