Centerpartiet och Liberalerna har mycket gemensamt. Kanske främst att de är hotade arter på gränsen till utrotning. Men också att man är de motvilliga medlemmarna i stora block som man egentligen inte känner sig hemma i. Lösningen? Ett nytt parti och ett nytt block – Centerliberalerna! Detta skriver John Gustavsson.
Häromveckan gick Centerstudenter, Centerpartiets officiella studentförbund, ut med att Centerpartiet borde omvärdera sin syn på samarbete med Sverigedemokraterna. Givetvis fick man blankt nej av partiledningen, men det är tydligt att vissa kuggar börjar röra på sig även inom C, cirka 10 år efter att vi såg liknande, begynnande signaler i KD och senare M (och sist L). Ska ”Alliansen” återförenas?
Egentligen är det märkligt att ett parti som Centern, som historiskt varit stolta över sin mittenposition och förmåga att förhandla och göra upp både till höger och vänster, var de som målade in sig i ett hörn när det kom till Sverigedemokraterna.
Allt fler centerpartister tycks inse att partiets möjligheter att påverka minskar när man nu är en lojal medlem i vänsterblocket.
Detta innebär dock inte att Centerpartiet kommer att gå över till Tidölaget. Det naturliga är dock att man gör ungefär det studenterna nu föreslår: Var inte med i något block, utan gå till val på eget manifest och sälj er sedan till högstbjudande, alltså som Miljöpartiet gjorde efter valet 2002 då man in i det sista höll i gång förhandlingar med de borgerliga partierna för att skrämma Socialdemokraterna till politiska eftergifter som var helt oproportionerliga sett till Miljöpartiets storlek.
Problemet med att stå utanför ett block stavas stödröster. Centerpartiet är visserligen på rätt sida om spärren i opinionen, men inte med någon betryggande marginal. Jag har själv länge argumenterat för att Sverige har för många partier och att vi borde reformera vårt valsystem för att få bort taktikröstandet. Med dagens system finns en uppenbar fördel med att sitta still i blocket-båten: Möjligheten att vid behov få stödröster från större partier inom samma block.
Om Centerpartiet inför nästa val befinner sig farligt nära spärren, och inte tillkännagivit vem deras statsministerkandidat är, så kommer både Moderata och Socialdemokratiska väljare att dra sig för att stödrösta. Att i det läget stödrösta kan ju i praktiken innebära att man räddar kvar ett parti som sedan sällar sig till fiendens led.
Skulle Centerpartiet dessutom öppna för någon form av SD-samarbete, så kommer en del av partiets mer SD-fientliga väljare att överge partiet. Väljare som kanske tidigare övergav Liberalerna eller Moderaterna för Centerpartiet på grund av SD-frågan. Detta är inget man har råd att bortse ifrån när man är mindre än en procentenhet från spärren.
Vad är då lösningen? Vad är Centerpartiets ”slutstation”? Jag tror att svaret ligger i en sammanslagning med Liberalerna. Båda partierna är i grund och botten borgerliga, i grund och botten SD-fientliga, båda har idag samma ideologi (liberalism) och båda har svårt att på egen hand fixa riksdagsspärren. Som intressant kuriosa kan nämnas att en sammanslagning diskuterades redan under tidigt 1970-tal.
De nya ”Centerliberalerna” skulle vara ett ej blockanslutet parti som i enlighet med tidigare beskrivning sålde sig till högstbjudande. Sammanlagt har de båda partierna ungefär 8 procent av väljarkåren. Även om man får räkna med ett visst väljarbortfall vid en sammanslagning så bör partiet inte ha några problem att fixa spärren även utan stödröster.
Inför och under Tidösamarbetet har Johan Pehrson ofta beskrivit sitt parti som en ”liberal vakthund”. Även om Liberalerna, till mångas förtret, lyckats bromsa många konservativa reformer, så är partiets förhandlingsposition inom regeringen inte överdrivet stark, eftersom man ju inte gärna kan byta block en gång till om man inte ska tappa all trovärdighet.
”Centerliberalernas” mål skulle vara att neka både det rödgröna och det konservativa blocket en egen majoritet, och därefter förhandla för att fila bort det som partiet såg som de värsta impulserna. Alltså, underförstått, stoppa vänsterblocket från att kollektivisera jordbruket och stoppa SD från att ersätta mjölken i skolmatsalarna med mjöd. Typ.
Nu bör jag kanske för tydlighetens skull säga att jag som konservativ inte vill se den här utvecklingen. En prognos ska aldrig misstas för en önskan. Om hjulen dock börjat snurra även i Centerpartiet och man börjar leta efter en väg ut ur det hörn man målat in sig i, samtidigt som Liberalerna söker relevans och en bättre förhandlingsposition, så är det svårt att se hur detta åtminstone inte i längden ska leda till att de två partierna går samman. Frågan är hur länge vi behöver vänta på ”Centerliberalerna”?
