I skrivandet stund vet vi inte valresultatet. Faktum är att vallokalerna ännu inte stängt när jag skriver det här, och vi vet ännu inte om alla åtta partier klarar riksdagsspärren. En sak är dock redan klar: Sveriges valsystem är dysfunktionellt. Vi måste snarast tillåta andrahandsval i riksdagsvalet, och på så vis en gång för alla sätta stopp för taktik- och stödröstande, och säkerställa att ingen röst blir bortkastad.

Läs även: Hjort: Gråtande Gretakopia räddar Miljöpartiet men inte klimatet

Vad menas då med ett andrahandsval? Idag röstar du på ett parti till riksdagen, och om det partiet får minst fyra procent av rösterna, så får partiet en motsvarande andel av mandaten. Med ett andrahandsval skulle du som väljare, via en extra valsedel, få välja vilket parti du vill att din röst ska tillfalla om det parti som du röstar på som förstahandsval inte får fyra procent.

I det här valet ligger både Miljöpartiet och Liberalerna nära fyraprocentsspärren. Om ett av partierna åker ur, medan det andra inte gör det, så är första partiets block i princip garanterade att förlora valet. Om det visar sig att bara 3,9 procent av svenskarna lägger sin röst på Liberalerna, så kommer högeroppositionen att få färre mandat än regeringen även om oppositionen totalt får fler röster.

Med ett andrahandsval undviker man detta: Väljare som röstar på Liberalerna kan helt sonika fylla i ett andrahandsval, där de kan uppge att de, om Liberalerna inte når fyra procent, vill att deras röster ska tillfalla exempelvis Moderaterna. Liberalerna kan på förhand gå ut och uppmana alla sina väljare att fylla i ett annat av oppositionspartierna som andrahandsval.

Inga högerväljare skulle då behöva känna sig tvungna att stödrösta på Liberalerna för att hålla dem kvar i riksdagen och hålla hoppet om ett maktskifte vid liv. Om Liberalerna inte når fyra procent så kommer deras röster ändå att tillfalla andra oppositionspartier, och därmed stanna inom ”familjen”. Mandatfördelningen mellan blocken blir densamma som om Liberalerna klarat spärren. Om Liberalerna däremot klarar spärren, så ignoreras de liberala väljarnas andrahandsröster och får ingen inverkan på mandatfördelningen.

Läs även: Demokratin är verkligen hotad, men av vem?

Detsamma gäller givetvis Miljöpartiet. I den sista statsministerduellen mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson kände sig Magdalena Andersson tvungen att överösa Miljöpartiet med beröm, betona hur viktigt det var att partiet klarade spärren och hur viktiga de är för svensk politik. Hon nästan uttryckligen bad sina väljare att överväga en stödröst på MP, för att rädda hennes chanser att regera vidare.

Detta trots att Miljöpartiet inte varit något annat än en black om foten för Socialdemokraterna de senaste åtta åren. Med andrahandsval så hade Socialdemokraterna kunnat låta Miljöpartiet försvinna under riksdagsspärren, eftersom de miljöpartistiska väljarna nästan garanterat valt antingen S, V eller C som andrahandsval, vilket inneburit att regeringssidan ändå i slutändan fått lika många röster och mandat, även med MP under spärren.

Med andrahandsval skulle ingen röst längre vara bortkastad. Om du känner starkt att Medborgerlig Samling har den bästa politiken, så skulle du som väljare kunna följa ditt samvete och rösta på MED som förstahandsval, och sedan välja något större högerparti som andrahandsval. Förstahandsvalet gör man med samvetet, andrahandsvalet gör man strategiskt för att säkra att ens röst under alla omständigheter ska tillfalla det politiska block man tycker bäst om.

Vi skulle få ett system där ingen väljare måste riskera att ”kasta bort” sin röst för att kunna stötta det parti de tycker bäst om och vore helt klart bra för demokratin.

Denna reform skulle troligen inte gynna något block mer än det andra. Miljöpartiet till vänster och Liberalerna till höger har båda legat nära riksdagsspärren. Bland partierna utanför riksdagen finns det ungefär lika många med högerlutande väljare (MED, AfS…) som vänsterlutande väljare (Feministiskt Initiativ, Piratpartiet…). Det är osannolikt att ett block skulle gynnas mer än det andra, utan den stora vinnaren vore Sveriges demokrati.

Vidare skulle andrahandsval tvinga alla partier som vill vara representerade i riksdagen att faktiskt få stöd av fyra procent av väljarna. Idag är så inte fallet. Vare sig Liberalerna eller Miljöpartiet har egentligen stöd av fyra procent av väljarna, utan båda partier överlever på grund av moderata och socialdemokratiska stödröster. Detta skapar en skev ordning: Miljöpartiet behöver inte anstränga sig för att skapa en verklighetsnära, realistisk politik.

Även om Miljöpartiet egentligen bara stöds av en klick Södermalmveganer så är partiet garanterade fyra procent och representation i riksdagen via socialdemokratiska stödröster, stödröster man får eftersom Socialdemokraterna behöver MP:s röster för att kunna regera. Med ett andrahandsval hade man kunnat få rösterna från MP:s väljare även om MP inte nådde spärren. Och samma sak gäller såklart med Liberalerna och M/KD.

Som det är nu är det som litet parti viktigare och mer lönsamt att liera sig med och framför allt göra allt för att inte stöta sig med ett större parti, än det är att faktiskt utveckla en egen politik som minst fyra procent av väljarna stöder. Detta lamslår politikutvecklingen i alla små partier, som ständigt måste akta sig för att inte stöta sig med ”jättarna” eftersom de då kan gå miste om de stödröster de kan komma att behöva. Är det verkligen en sund demokrati?

Läs även: Hjort: Nu kommer Magdakojan

Mitt svar är ett tydligt Nej, och därför hoppas jag att riksdagen när man under kommande mandatperiod utreder och uppdaterar grundlagen ska våga införa ett andrahandsval, och en gång för alla sätta punkt för taktikröstande och bortkastade röster.