Gustavsson: Inget arv åt snorungar!

Mats Skogkär skriver i en ledare att det är dags att göra Allmänna arvsfonden arvlös. Han har helt rätt. Sveriges lagstiftning kring ärvande kräver dock en modernisering som går betydligt längre än så: Det är dags att helt avskaffa laglotten, och låta äldre fritt välja själva vilka som ska ärva dem.

Laglotten innebär att föräldrar inte kan välja att göra varken sin maka eller barn arvlösa. Du som är ogift och har ett barn, måste låta ditt barn ärva 50 procent av dina totala tillgångar. Har du två barn, får de båda minst 25 procent av dina tillgångar, och så vidare. Resten får du själv bestämma över. Om du inte skriver testamente så fördelas även resten lika mellan de två.

Låter rättvist, eller hur? Nej, egentligen inte.

Ursprungligen kom laglotten till under jordbrukssamhället, när barnen arbetade åt sina föräldrar åtminstone tills de gifte sig (eller tog tjänst som drängar/pigor någon annanstans). Barnen hade allihop varit med och slitit ont på pappas gård under uppväxten, och därför skulle de alla ha rätt att ärva gården.

Även om pappa inte tyckte så mycket om någon av ungarna så hade de ändå rätt till en viss andel, eftersom de ju ändå jobbat hårt och med sitt arbete givit gården dess värde. Om barnen blev arvlösa och därmed utslängda från familjegården så riskerade de dessutom att bli en belastning på samhället (och fattigstugorna var fulla nog som de var).

Detta speglar inte dagens verklighet. Är det din förtjänst att din mamma och pappa har de pengar de har? Kommer du tvingas söka socialbidrag om du inte får ärva? Knappast.

Under jordbrukssamhället så var barn en ekonomisk resurs: Fler barn betydde fler händer som kunde arbeta och dra in inkomst åt den gemensamma familjekassan som familjefar styrde över. Efter det så har barn varit en ekonomisk kostnad. Detta är bra, men samtidigt en starkt bidragande förklaring till att födslotalen sjunkit.

Alla får faktiskt inte snälla barn. Den dagen Rönninge-mördaren Ronny/Vilma Anderssons föräldrar går bort, så kommer han att få ärva. Ty sådan är lagen. Om du har ett vuxet barn som är dömd pedofil, och du inte vill att barnet ska få bränna dina pengar på ”nöjesresor” till Thailand, så säger lagen ”trist för dig då”.

Andra föräldrar får inte barn som är kriminella, men likväl förståndshandikappade på ett sådant sätt att de även i vuxen ålder inte kan ta ansvar för stora belopp pengar, även om deras handikapp inte är så grovt att de kan omyndigförklaras. Även här är lagstiftarnas svar ”trist för dig då”.

Här brukar några invända att man som gammal kan ge bort pengarna till ”värdiga” arvingar innan man dör, och på så sätt inte lämna något åt den man vill göra arvlös.

Det löser dock inte problemet; dels eftersom ingen av oss vet när vi ska dö, men främst för att det är uttryckligen förbjudet. Om du, kort före att du dör, gör en större donation till Röda Korset eller ger en stor gåva till ett av dina barn, så kan det andra barnet gå till domstol och kräva tillbaka pengarna. Undanhållande av laglotten är högst olagligt.

Men tänk om någon blir arvlös av ”fel” skäl då? Tänk om någon gör sitt barn arvlöst för att den bara gjort ett livsstilsval som föräldern inte tycker om (typ; gift sig med fel person)?

Det är såklart tråkigt, men ändrar i grund och botten ingenting: Du har inte rätt till någon annans pengar. Inte ens dina föräldrars. Inte ens om de är dumma och inte accepterar hur du lever ditt liv. Det kan aldrig rättfärdiga en infantilisering där äldre plötsligt behandlas som om de vore barn igen.

Så länge vi talar om kognitivt friska människor som fattar beslut bevittnat av en jurist, så har samhället ingen roll att spela i att bestämma fördelningen. Lagslotten är idag endast en infantiliserande relik som gynnar våra värsta medborgare, och borde omedelbart avskaffas.