Skogkär: Det är dags att göra Allmänna arvsfonden arvlös
Allmänna arvsfonden sitter på miljarder – mer pengar än fonden kan göra av med – men vill inte avstå 150 miljoner kronor till en stiftelse för Sveriges kulturkanon. Samtidigt pytsar fonden ut miljoner till det ena projektet märkligare än det andra.
Sverige har som bekant begåvats med en kulturkanon – en förteckning över hundra “verk och företeelser som haft varaktig betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling”. Kanonen är tänkt att vara ett levande verktyg som gör svensk kultur tillgänglig för fler.
Nu är frågan hur denna kanon rent praktiskt ska hanteras och kunskap om dess innehåll spridas. Enligt förslaget från utredaren Lars Trägårdh ska kanonen förvaltas av en stiftelse vars kapital – 150 miljoner kronor – tas från Allmänna arvsfonden. Men se det förslaget är varken Arvsfondsdelegationen, som fördelar medel ur fonden, eller Kammarkollegiet, som förvaltar fondens pengar, nöjda med.
Arvsfondsdelegationen ”avråder kraftigt” från förslaget i sitt remissyttrande. Kammarkollegiet efterlyser en konsekvensanalys över vilka effekterna blir för de grupper som i dag får stöd från fonden: barn, unga, äldre och personer med funktionsnedsättning.
Det ger anledning att fundera över Allmänna arvsfondens existensberättigande.
Reaktionerna på förslaget framstår som lätt märkliga med tanke på att 150 miljoner motsvarar knappt 1 procent av fondens nuvarande tillgångar. Den 31 december 2024 hade fonden ett marknadsvärde på 15,9 miljarder kronor. Enbart under 2024 fick fonden in över 1,8 miljarder kronor. Kammarkollegiet hävdar att det aldrig funnits “en större efterfrågan i modern tid på stöd från Allmänna arvsfonden än vad det gör nu“. Men att miljarderna samlas på hög tyder snarare på att Arvsfondsdelegationen har svårt att hitta lämpliga projekt att stötta. Och då finns det ändå inte mycket som talar för att delegationen lägger ribban särskilt högt när ansökningarna ska bedömas.
En av de organisationer som under många år stöttades av Allmänna arvsfonden är föreningen Flamman i Malmö. Enbart under 2023 drog Flamman in drygt 26 miljoner kronor i olika bidrag, bland annat från Arvsfonden. När Sydsvenskan avslöjade att de ansvariga inom Flamman tagit ut miljonlöner beslutade Malmö stad – som för sin del sedan 2019 beviljat föreningen totalt 17,8 miljoner kronor – att dra in det ekonomiska stödet. På torsdagen blev det känt att föreningen försatts i konkurs.
Bland annat lyckades Flamman häromåret övertyga Arvsfondsdelegationen att bevilja över 14 miljoner kronor till att skapa en nationell, digital fritidsgård, alltså en fritidsgård på nätet, för barn och unga som av olika anledningar, exempelvis psykisk ohälsa eller funktionsvariationer, inte kan besöka en fysisk fritidsgård. Med tanke på det enorma utbud för barn och unga som redan finns på nätet i form av online-spel och allt annat mellan himmel och jord, låter det kanske som en svårsåld idé. Men Arvsfonden köpte.
Och den som botaniserar en stund bland de ansökningar som beviljats medel kan hitta betydligt märkligare projekt än så. Pengar från Arvsfonden har under årtionden tryggat försörjningen för oräkneliga bidragsentreprenörer och allsköns lycksökare.
Läs även: Skogkär: Bidragsregnet inbjuder till fusk
Arvsfondsdelegationen hävdar föga förvånande att kontrollen av hur miljarderna används är god. Riksrevisionen kom till en helt annan slutsats i sin granskningsrapport Allmänna arvsfonden – pengar som söker mening (RiR 2024:2).
Riksrevisionen drar slutsatsen att tiden sprungit ifrån Allmänna arvsfonden. Den har mer pengar än den kan göra av med, Kammarkollegiets kontroll av dem som får stöd är för dålig medan konsekvenserna för den som fifflar inte är tillräckligt kännbara.
Och så det mest förödande:
“Riksrevisionens granskning visar att det finns en historik av ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet och demokratihotande brottslighet bland anställda och firmatecknare i pågående arvsfondsprojekt.”
Allmänna arvsfonden skulle kunna beskrivas som en byråkratisk gravplundrare. Kvarlåtenskapen från människor som dör utan arvsberättigade släktingar och utan att ha skrivit testamente går till fonden. Men det stannar inte där. Metallföremål som inte förbränts vid kremering – järn, kobolt, krom, titan, aluminium, guld och platina – går till återvinning och pengarna från återvinningen går till Arvsfonden. Steget till gravplundring i bokstavlig mening är inte långt.
Låt Trägårdhs kulturkanon få sina 150 miljoner. Pytsa sedan in miljarderna som blir över i pensionssystemet där de kan göra konkret nytta. Låt därefter Allmänna arvsfonden gå i graven.
