På söndagen hålls första rundan i Argentinas presidentval. I tider som dessa kan ett val i ett land på andra sidan jorden kännas avlägset och irrelevant, men Argentinas val är intressant just på grund av det mycket tydliga vägval landet står inför. I första valomgången idag handlar allt om Javier Milei och hans nya, radikala antietablissemangsparti La Libertad Avanza.

Vem är Javier Milei? Han är en libertariansk nationalekonom, och favorit att vinna presidentvalet. Om så sker kommer Argentina sannolikt aldrig mer att bli sig likt.

Argentina är ett land som många associerar med oansvarig vänsterpolitik. Flera gånger har landet gått i statskonkurs, och den argentinska peson är en av de första valutorna som kommer på tal när skräpvalutor diskuteras.

På detta har Javier Milei en enkel lösning: Avskaffa peson, och övergå till att istället använda amerikanska dollar. Detta är minst sagt riskabelt, men är inte så dumt som det låter: Det finns nära på ingen i Argentina som inte föredrar att få betalt i och handla med dollar när det är möjligt, och redan idag används dollar vid exempelvis husköp.

Detta beror på att dollarns värde är mycket stabilare än pesons. Och när peson väl är avskaffad, blir det nästintill omöjligt för framtida argentinska ledare att återinföra den. Detta skulle således säkerställa att ingen oansvarig vänsterpresident i framtiden kan finansiera sin politik via sedelpressarna.

De radikala ekonomiska reformerna slutar inte där. Milei avser balansera budgeten, till vilket pris som helst. Välfärdsprogram och skyddsnät ska fasas ut, statliga företag säljas ut, och flera myndigheter läggas ner.

Efter fem lågkonjunkturer sedan 2012 tycks en majoritet av väljarna vara redo att helt lägga om riktningen. Även om det går att vara skeptisk till Mileis reformer, så är väljarnas öppenhet för att tänka ”outside the box” ändå ett sundhetstecken.

Argentina har som så gott som alla länder i Latinamerika stora problem med organiserad brottslighet. På det här området avser Javier Milei följa i El Salvadors fotsteg: Under president Nayib Bukele har El Salvador med hjälp av sin militär på bara drygt ett och ett halvt år fängslat över 70 000 gängbrottslingar.

I Latinamerika finns bland de flesta politiska partier en undfallenhet mot den organiserade brottsligheten som, tro det eller ej, är ännu större än den är i Sverige. Om Argentina följer El Salvadors linje så kan vi verkligen börja prata om ett trendbrott.

Det största frågetecknet kring Javier Mileis är egentligen hans förmåga att regera. Medan Nayib Bukele i El Salvador redan före sitt presidentskap hade ett gediget politiskt CV som bland annat inkluderade tre år som borgmästare av landets huvudstad, är Milei betydligt mer otestad. Han har suttit i Argentinas parlament sedan 2021, som den ena av hans partis två parlamentariker.

La Libertad Avanza ser visserligen ut att göra ett bra val, men för att genomföra sina drastiska reformer kommer Milei sannolikt både behöva kompromissa med andra partier och samtidigt hålla ihop sin egen, efter valet mycket större parlamentsgrupp bestående av helt nyvalda, oerfarna politiker.

Det är främst det förstnämnda som ser ut att bli svårt: Javier Milei är en provokativ debattör, vars debatt- och talarstil ofta jämförts med Donald Trumps. På hans kampanjmöten är han känd för att ta vifta med en motorsåg som är menad att symbolisera hur han vill hugga ner den korrupta statsapparaten.

Han är en typ av politiker som aldrig är rädd för att kritisera politiska motståndare i hårda ordalag, inte sällan med rena öknamn och personangrepp. Att så många motståndare idag avskyr inte bara Mileis politik utan Milei som person kommer dock göra det svårare för honom att regera.

Med detta inte sagt att Milei inte har möjligheter att kunna regera effektivt om han spelar sina kort rätt. Genom att göra eftergifter på områden där han ändå skulle ha svårt att få igenom sin politik och där han inte har väljarna med sig (exempelvis i klimatfrågan), kan Milei få igenom en Bukele-inspirerad brottspolitik tillsammans med flera viktiga ekonomiska reformer.

För att vara effektiv måste han inse att hans förändringsmandat ändå är begränsat, och att det gäller att prioritera de områden som är allra viktigast för vanliga väljare. Om han gapar efter för mycket, riskerar han att förlora hela stycket.

Historien om Javier Milei står i tydlig kontrast till andra latinamerikanska länder som i tider av ekonomisk tomgång vänt sig till vänsterpopulister. Om Milei blir vald så är det upp till bevis att han kan regera, inte bara debattera.