Den politiska debatten, åtminstone på sociala medier, dominerades veckan inför Lucia av Mariehemsskolan i Umeås beslut att inte ha några kristna inslag i sitt Luciafirande. Från höger protesterade man mot detta traditionslösa godhetssignalerande, medan det bland vänsterskribenter fanns desto fler röster som sympatiserade med skolan och dess försök att vara ”inkluderande”. Min fråga är hur länge jultomten får stanna kvar. Han har nämligen också ett religiöst ursprung, skriver Johan Gustavsson.
För er som inte vet eller inte minns: Den moderna, disneyfierade berättelsen om jultomten är baserad på helgonet Sankte Nikolaus som levde på 200- och 300-talet. Han var en mycket generös man: Efter att hans föräldrar dog behöll han inte arvet, utan gav det istället åt de fattiga. Nikolaus var inte bara generös, utan också ödmjuk: I ett berömt fall kastade han en pengapåse genom fönstret på ett hus och sprang sedan snabbt iväg så att mottagaren inte skulle veta vem han fått pengarna från. Mottagaren var en fattig man med tre döttrar, som på grund av fattigdom höll på att tvingas in i prostitution då pappan inte hade råd med någon brudgåva och därför inte kunde få dem bortgifta.
Nikolaus pengar innebar att pappan hade råd med en brudgåva åt den äldsta dottern. Sedan upprepade Nikolaus samma bedrift två gånger till när det var den näst äldsta och sedan den yngsta dotterns tur att gifta sig. Den tredje gången ertappades han av pappan, som suttit uppe hela natten och väntat för att ta reda på vem den generösa givaren var. Nikolaus förbjöd honom att berätta för någon att han fått pengarna från Nikolaus. Med tanke på att vi känner till historien idag så kan vi med säkerhet anta att pappan inte höll Nikolaus identitet hemlig.
Varför var det så viktigt för Nikolaus att hans generositet inte blev känd? Svaret får vi i Matteusevangeliet kapitel 6, vers 2–4, där Jesus säger: ”När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör.” Som kristen ska man alltså vara generös, utan att göra en stor grej av att man är generös. Man ska ge till de fattiga och behövande inte för att själv få ära och beröm, utan bara för att det är moraliskt rätt.
Ändå förekommer tomtar i Luciatågen, och det är inte alls ovanligt att jultomten kommer på besök till lågstadier, förskolor och särskilt barnsjukhus. Hur länge kommer vänsterliberala krafter att tolerera detta? Hur länge dröjer det innan de börjar skrika om att Sverige minsann är ett sekulärt land och att vi banne mig skilt kyrkan från staten, och att tomten och hans presenter därför inte kan få förekomma i någon offentlig verksamhet? Om ett litet barn på Mariehemsskolan i Umeå berättar att han eller hon ser fram emot att få presenter från jultomten, kommer lärarna då att avslöja att tomten inte finns? Allt annat vore ju att tillåta religiös indoktrinering! Så kan vi inte ha det i vårt fina, sekulära land.
Alternativet vore att vara lite balanserade och inse att även om Sverige inte är kristet på det sätt det var förr, så måste vi svenskar inte plötsligt bli allergiska mot allt vad kristet är för det. Vänsterliberala politiker – och skolchefer – beter sig ärligt talat som vampyrer, som ju som bekant drabbas av brännskador av blotta åsynen av ett kors. För att vara på säkra sidan borde kanske någon ge Mariehemsskolans rektor en vitlöksklyfta?
