I en ny rapport menar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att Sverige kommer att behöva en drastiskt ökad arbetskraftsinvandring för att klara välfärden, och i synnerhet hemtjänsten och äldreomsorgen.

Den här retoriken är såklart inte ny, även om den blivit mer sällsynt sedan politiken lades om efter flyktingkrisen 2015. I korthet har SKR fel – det går fortfarande inte att rädda välfärden med invandring.

Till att börja med: Sverige har helt klart ett problem med att hitta personal till vård och omsorg, och problemet kommer om inget händer att växa i takt med att antalet svenskar över 80 fortsätter att öka.

Arbetskraftsinvandring är tyvärr ingen lösning för vårt land. För ett land som Sverige med ett språk som nästan bara talas just här så är arbetskraftsinvandring främst relevant för tekniska roller. Många utländska ingenjörer, IT-och andra affärskonsulter och forskare klarar sig utmärkt på den svenska arbetsmarknaden, trots begränsade språkkunskaper. Detta eftersom deras arbetsplatser och uppgifter är sådana att man klarar sig med flytande engelska.

En sådan arbetsplats erbjuder varken hemtjänsten, äldreomsorgen eller den patientnära vården. Att tala svenska, inte bara begripligt utan flytande, är helt avgörande för att undvika ödesdigra missförstånd. Som patient eller brukare måste man veta att personalen förstår det man säger, även om man talar otydligt, tappar tråden ibland eller talar med en kraftig dialekt (som äldre ofta gör).

Det är tydligt att SKR har inspirerats av länder som Storbritannien, där det är vanligt med arbetskraftsinvandring in i vården och omsorgen. Skillnaden är att Storbritannien har ett språk som talas av hundratals miljoner människor i utvecklingsländer, inte minst då i Storbritanniens forna kolonier där de flesta invandrare kommer ifrån.

Det smärtar mig att behöva upplysa SKR om att Sverige inte har något tidigare kolonialvälde som vi kan importera svensktalande vård – och omsorgspersonal från. Vi hade såklart kunnat haft det, men det gick tyvärr åt skogen vid Poltava.

Vad kan man då göra? Det första alternativet när arbetskraften inte räcker till är att försöka automatisera, något jag skrivit om tidigare. Robotar och teknologi i största allmänhet kan ta bort eller underlätta några av de tyngsta arbetsmomenten för personalen. Det kräver såklart statliga satsningar, men är något SKR skulle kunna lobba för.

SE ÄVEN: Gustavsson: Hemtjänstrobotar våldtar inte gamlingar

Vidare: I Sverige bor idag hundratusentals asylinvandrare vars asylskäl inte längre är giltiga, om de någonsin var det. Flera av dem är permanent arbetslösa. Vore det helt orimligt om regeringen villkorade deras rätt att fortsatt få stanna i Sverige med att de först lär sig svenska, och sedan gör lite nytta i någon sektor som vården eller omsorgen där vi faktiskt behöver folk?

Det är ärligt talat en gåta varför Sveriges Kommuner och Regioner efterfrågar ytterligare arbetskraftsinvandring i ett läge där Sverige redan har en stor invandrad befolkning i vilken arbetslösheten är hög.

Utöver att det är ekonomiskt oklokt så är det också politiskt omöjligt, vilket SKR tio år efter flyktingkrisen rimligtvis måste förstå. Förhoppningsvis är rapporten om arbetskraftsinvandring inte en god indikator på SKR:s förmåga att tänka nytt och improvisera, för i sådant fall så står det om möjligt ännu värre till med kommunerna och regionerna än vi hittills förstått.