Northvolt var företaget som skulle visa att grön tillväxt var möjlig, och att den dessutom var möjlig här i Sverige på våra gamla industriorter uppe i Norrland och inte bara i storstäder.

Skellefteå var framtiden, menade Stefan Löfven strax före hans avgång. Istället för en grön framtid lämnar Northvolt nu efter sig ett eftermäle som mycket väl, paradoxalt nog, kan komma att radikalisera miljörörelsen.

Miljörörelsen i modern bemärkelse har alltid haft två läger: De som tror på miljövänlig tillväxt, och de som istället menar att tillväxt är något dåligt och att ekonomin måste krympa -- och människors materiella levnadsstandard falla -- för att rädda planeten. Under Miljöpartiets tidiga historia hörde man tydligt till det senare lägret.

Partiet utmärkte sig även långt in på 00-talet med att man inte pratade om ekonomisk tillväxt som något positivt, eller ens som en önskvärd parameter som politiker skulle sträva efter. Istället hade man en vision om nolltillväxt, där sysselsättningen hölls uppe inte som nu genom att ekonomin växte utan att man delade på jobben genom kortare arbetsdagar och friår. Det hela var så infantilt att till och med Miljöpartiet över tid började tona ner retoriken.

De tillväxtvänliga miljövännerna i inte minst Socialdemokraterna och Centerpartiet framhöll istället företag som Northvolt som bevis på att ”degrowth”-anhängarna hade fel, och att klimatomställningen inte alls krävde en radikal ekonomisk omställning där tillväxt, privat ägande och levnadsstandard i största allmänhet behövde stryka på foten.

Tillväxtvännerna menade att sådana företag bevisade att det var privata entreprenörer som skulle leda den gröna omställningen, och att dessa alltså snarare om något borde värnas.

När Northvolt nu imploderar så är det inte bara en ekonomisk tragedi, utan också en politisk sådan för den majoritet av omställnings-anhängarna som i åratal hejat på Northvolt. Om privata företag inte kan driva den gröna omställningen, så kvarstår väl bara att ge staten en mycket större roll i ekonomin, och byta tillväxtmål mot noll- eller minustillväxt.

Detta kan tyckas drastiskt, men vi bör ha i minne att Northvolt inte är det första spektakulära fiaskot: Etanolföretaget Sekab, som har sitt högkvarter i min hemstad Örnsköldsvik, har också slukat miljardbelopp av skattepengar och varit orsak bakom många lokalpolitikers huvudvärk genom åren.

Socialdemokraterna är trots allt tillräckligt politiskt kalkylerande och allmänt sansade för att någonsin kampanja emot tillväxt. Centerpartiet har starka band till den privata sektorn, och om så bara därför kommer man att fortsätta prata om en tillväxtvänlig omställning. De mer radikala stödpartier MP och V är en helt annan historia.

I takt med att allt fler ”gröna” företag misslyckas, så kommer sannolikt allt fler inom miljörörelsen att betrakta grön tillväxt som en lögn och den tidigare melodin om noll- eller minustillväxt som bättre. I en värld där företag som Northvolt inte kan binda samman näringslivets intressen med miljörörelsen, så blir det också svårare att hålla ihop det rödgröna regeringsalternativet.

Ingen bör vara skadeglad över Northvolts misslyckande, men alla bör lära sig av det. Northvolts problem var att man med offentliga pengar och politiskt stöd växte för snabbt, samtidigt som man aldrig hade en affärsidé för hur man skulle stå sig i konkurrensen mot kinesiska konkurrenter med mycket billigare arbetskraft. Faktum är att en typ av ”grön tillväxt” faktiskt sker i Kina, som ju i växande grad dominerar både batteri- och elbilsmarknaden.

Om den gröna omställningen ska ske enligt rådande tidsplan, så kommer den sannolikt att ske antingen genom att staten håller ”zombie-företag” under armarna genom permanenta och växande subventioner, vilket skulle döda tillväxten, eller genom att Sverige sätter sig i knäet på Kina, som är de enda som kan tillverka många ”gröna” produkter på ett konkurrenskraftigt sätt. Det är inga roliga alternativ, men de partier som står bakom omställningen är svaret skyldigt: Vilken väg väljer ni?