Gustavsson: Örebros Greta Thunberg hotar Tidös valseger

Gapet mellan Tidöpartierna och vänstern krymper. Ändå kan valet fortfarande avgöras av hur många högerröster som slösas på Markus Allard och andra partier som är bättre på virala klipp än på politik. Den som ger sig in i leken får leken tåla, skriver John Gustavsson.
Ett bevingat citat från Arthur Harris, brittisk flygmarskalk under andra världskriget, lyder som följer: ”Nazisterna gav sig in i det här kriget under den ganska barnsliga villfarelsen att de skulle bomba alla andra, och att ingen skulle bomba dem.” Tyskland saknade tillräckligt luftvärn, och verkade snarast förnärmade när de allierade svarade på Luftwaffes terrorbombningar med att bränna tyska städer till aska. Hur kunde de ha mage att göra så?!
Samma attityd har småpartiernas anhängare och representanter. Varje gång de kritiseras svarar de förnärmat att den som kritiserar dem är ”rädd” och/eller en ”mobbare” och ”precis som etablissemanget”.
Detta trots att deras egna identiteter och kampanjstrategier allt som oftast helt och hållet grundar sig på att kasta skit inte minst på Sverigedemokraterna, partiet de hoppas ta röster från. Småpartier tycker att de ska få bomba andra, men ingen annan ska få bomba dem.
Detta för oss till Närkes egen Greta Thunberg: Markus Allard, och hans Örebropartiet.
Allard är, precis som Greta Thunberg, jättearg på alla som är äldre och mognare än honom själv. Dom fattar ingenting, och dom har sabbat hela världen! I vart och vartannat anförande känns det som att han är på väg att tjuta ”How dare you!?”, fast alltså inte över klimatet då.
Thunbergs styrka var inte detaljerna. Hur skulle klimatomställningen gå till? Det får väl de vuxna räkna ut! Hon ville bara skrika på dem så de skulle sätta igång.
Detaljer är inte heller Allards styrka. På fyra år i kommunfullmäktige har Örebropartiet lagt tre motioner. Inget parti har lagt färre; SD Örebro har lagt 66. Skriftliga frågor, som tvingar styret att försvara sig on the record, lyser med sin frånvaro. Närvaron – när inte kameran är på – är rent ut sagt urusel.
När Allard och ÖP ska försvara varför de inte gör det politiska grovjobbet låter de lite som en tonåring som inte vill göra matteläxan: Det är ju så tråååkigt! Motionerna kommer ju inte gå igenom ändå, så varför ska jag visa i detalj vad jag vill göra och hur? Jag kommer ju aldrig använda den här algebran i verkligheten! Jag ska ändå bli rockstjärna.
Ingenstans blir bristen på arbetsetik tydligare än i partiets budgetmotion: Gratis kollektivtrafik, tandvård, parkeringar och barnomsorg, och så rejält sänkta skatter på det. Hur ska det finansieras? Genom att sälja kommunala tillgångar. Fine, men en engångsintäkt kan ju inte rimligen täcka en löpande utgift.
Hur ska det gå ihop? Kanske med 5–10 kronor högre kommunalskatt när försäljningspengarna tagit slut. Allard, som ju blev utesluten ur Vänsterpartiet för att han var för vänsterextrem, kanske inte tycker att det låter så farligt. Det spelar ingen roll. Precis som Greta Thunberg är Markus Allard i grund och botten en arbetsskygg (skoltrött?) influencer som lämnar allt det dryga detaljarbetet åt andra.
Allt detta gör han medan han glider runt på en skattebetald lön på 84 000. Och ja, jag vet att han hävdar att han donerat hälften, vilket skulle motsvara cirka en miljon över en mandatperiod, men kvittona lyser så här långt med sin frånvaro.
Många väljare tänker att en riksdagsplats åt Markus Allard ändå skulle kunna få en positiv effekt genom att ”sända ett budskap” till politikerna. Tyvärr skulle det enda ”budskap” politikerna skulle höra från väljarna vara att det är viktigare att göra virala klipp på sociala medier än att faktiskt utveckla genomförbar politik.
Det är helt okej att tycka att Markus Allard är en bra talare. Ingen hävdar något annat. Politik handlar dock inte om tal, utan om verkstad – och om högerväljare inte tar sitt förnuft till fånga och röstar på ett av Tidöpartierna, så är risken uppenbar att det blir Magdalena Anderssons verkstad som får flytta in i Rosenbad på måndag.