Nu på onsdag den 22 januari inviger Chalmers sitt nya DEI-office.

Det är uppenbart att Chalmers tröttnat på att vara kända för att vara på ’the cutting edge’, när man nu startar ett kontor med syfte att promota just den typen av sent 2010-tals mångfaldsideologi som resten av världen äntligen börjat lämna bakom sig.

Att Chalmers skämmer ut sig själva är en sak, men jämställdhets- och arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) bör inte tillåtas skämma ut hela regeringen genom att delta i invigningen.

Brandberg verkar av allt att döma villig att delta på vilket evenemang som helst. Även evenemang som går på tvärs med den liberala ideologi hon säger sig företräda.

Det är nämligen svårt att tänka sig något mindre liberalt än DEI. Liberalismens fokus på individens rättigheter och tron på individens förmåga att styra sitt liv och fatta rationella beslut går inte att förena med DEI-tänkandets kollektivism.

I DEI-världen rangordnas grupper och individuella gärningar bedöms inte utifrån om gärningarna är goda eller onda, utan om individen som begår dem ingår i en ”god” eller ”ond” grupp.

Om han eller hon är en förtryckare, eller en av de förtryckta. De sistnämnda har ingen möjlighet att på eget initiativ med egen kraft resa sig, utan deras enda chans ligger enligt DEI-filosofin i att via politiken via kvotering och omfördelning ta resurser från sina ’förtryckare’.

Här kan någon tycka att det är att dra för stora växlar av termen ’DEI office’, och att vi faktiskt inte vet vad denna enhet på Chalmers kommer att uträtta.

Idag är dock ’DEI’ inte på något vis en värdeneutral term. Chalmers, som för drygt ett år sedan faktiskt tog några försiktiga steg för att markera mot när några Palestina-manifestationer på campus gått över gränsen, skickar nu en tydlig signal: Förlåt, vi är på er sida, vi lovar.

Chalmers borde också rådfråga sina ekonomiprofessorer om hur incitament fungerar. Problemet med mångfaldskontor, utöver själva ideologin, är att de som jobbar där ständigt måste hitta nya fall av diskriminering för att rättfärdiga sin existens.

Om du är genusvetare på Chalmers DEI-kontor, och inte kan hitta några fler exempel på könsdiskriminering att åtgärda, så har du två alternativ: Gå till chefen och meddela att din roll numera är överflödig och att du därmed bör sägas upp, eller hitta på exempel på könsdiskriminering där ingen könsdiskriminering egentligen finns.

Vi vet från tusentals universitet runtom i Väst hur denna historia slutar. Detta är såklart inte begränsat till genusvetare eller till könsdiskriminering. När ens jobb hänger på att hitta diskriminering, så kommer man att göra det.

Inget av detta innebär att diskriminering aldrig förekommer, eller inte bör beivras när den sker. DEI-modellen för att bekämpa diskrimineringen är dock vid det här laget förlegad, vilket är anledningen till att så många Tech-företag, som var bland de första att från början anamma DEI, nu gått vidare.

Det är pinsamt att en ansedd institution som Chalmers istället för att se framåt väljer att satsa helhjärtat på en filosofi som känns ungefär lika fräsch som bokstavsvänstern från 1970-talet.

Ännu mer pinsamt är att det sker med Paulina Brandberg och underförstått regeringens indirekta välsignelse.