Gustavsson: Straffbeskatta inte generositet!

Civilsamhället är inte samma sak som staten eller det Socialdemokratiska partiet. Istället är det ett uttryck för medborgarnas frihet och värderingar. Tyvärr behandlas det högst styvmoderligt av makten, skriver John Gustavsson.
I Sverige får man sedan några år tillbaka göra skatteavdrag för gåvor. Reglerna är dock otympliga, och helt otillräckliga i en tid då civilsamhället måste stärkas för att möta nya utmaningar.
För er som är obekanta, så ger gåvor sedan 2019 en skattereduktion. Denna reduktion infördes från början 2012, innan den avskaffades – och sedan återinfördes – av Stefan Löfvens regering.
Socialdemokraterna har dock alltid haft en misstänksam inställning till civilsamhället: Organisationer som inte styrs av partiet är ju lite ”farliga” för ett parti som sedan årtionden växt ihop med statsapparaten och eftersträvar total kontroll över samhället. Att svenskar åstadkommer saker utan statens hjälp är nästintill en skymfning av den socialdemokratiska ideologin.
Självklart ska staten erbjuda ett skyddsnät som innebär att ingen behöver vända sig till en välgörenhetsorganisation bara för att överleva. Likväl vet vi dels att inget skyddsnät är perfekt – någon kommer alltid falla mellan stolarna – och dels finns det många typer av stöd som samhället antingen inte kan erbjuda, eller inte kan erbjuda särskilt effektivt. Den typ av stöd som lämpar sig bäst för volontärer, inte kommunalarbetare.
Misstänksamheten mot civilsamhället speglar sig i hur krångligt skatteavdraget för gåvor är. Vad menar jag med det?
Du får bara dra av 25 procent av gåvans värde, även om din skattesats är högre än så. Den som betalar statlig inkomstskatt betalar runt 50 procent i marginalskatt, men får alltså inte dra av 50 procent av värdet. I praktiken beskattas alltså gåvan fortfarande, om än med en lägre skattesats. Detta är rent absurt, och bidrar till att avskräcka de som har möjlighet att ge de största bidragen till välgörande ändamål – alltså höginkomsttagare som betalar hög marginalskatt – från att bidra.
Du får högst dra av 3000 kronor per år, motsvarande gåvor på 12 000. Vi har många människor i Sverige som har råd att donera mer än så, och skulle kunna lockas att göra det med ett högre maxbelopp.
För att sätta saken i perspektiv, så är max avdrag för rot- och rutavdrag sammanlagt 75 000. Att höja gränsen till allra minst 75 000 (motsvarande gåvor på 150 000 – 225 000 beroende på skattesats) skulle göra stor skillnad. Att bidra till välgörenhet borde väl åtminstone anses ge lika stor samhällsnytta som att renovera ett badrum eller anlita städtjänst?
Du måste ha donerat minst 2000 kronor för att kunna göra avdrag. En regel som är totalt nonsens; många, inte minst låginkomsttagare, stängs ute eftersom deras gåvor inte når minimibeloppet. Att uppmuntra fler att bidra till civilsamhället, även med små belopp, borde vara en självklarhet – ”många droppar små”, som det heter.
Gåvan måste vara en penninggåva. Om du gett en gammal bil till en organisation som kan ha användning för den (eller auktionera ut den), så kan du glömma skatteavdrag. Ja, det är svårare att värdera den typen av gåvor, men långt ifrån omöjligt (här skulle man exempelvis kunna använda schablonbelopp).
Du måste dessutom ha donerat minst 200 kronor vid ett bidragstillfälle. Om du 25 gånger under ett år swishat 100 kronor till olika organisationer så blir det inget skatteavdrag för dig. Återigen stängs inte minst de med låga inkomster ute.
Lika illa är hur svårt det tycks vara att bli godkänd som organisation: Frälsningsarmén var, under årets 5 första veckor, inte godkända. Gav du till Frälsningsarméns livsviktiga arbete under den perioden, så… Trist för dig. Stockholms Stadsmission var godkända fram till 31 december 2025, men av Skatteverkets hemsida att döma är man det inte nu längre. Även Equmeniakyrkan och Pingströrelsen var godkända fram till nyår, men är det av okänd anledning inte i skrivandets stund.
Vad man än tycker om att det ska krävas skatteavdrag för att få människor att utöva filantropi, så har skatteavdrag på gåvor en bevisligt stor effekt på givandet. Att förenkla reglerna, höja maxbeloppet och anpassa den procentuella reduktionen till givarens marginalskatt skulle kunna skapa en aldrig tidigare skådad högkonjunktur för civilsamhället.
Och efter de senaste åren är det högst behövligt.