På den högra sidan av politiken är sedan länge alla överens om att Sverige behöver ny kärnkraft. Förra året blev också en stor utredning om kärnkraft klar, som om den genomförs innebär att kärnkraft kommer att byggas i privat ägo, med statliga prisgarantier.

Satsningen på kärnkraft är, utan att överdriva, minst 99 procent av Tidöpartiernas energipolitik. Som ansvarig minister har Ebba Busch fått ta smällen när elpriserna ibland skenat, och ingen är mer desperat att få sätta spaden i jorden och äntligen börja bygga kärnkraftverk.

Det finns dock mer som regeringen skulle kunna göra för att säkra framtidens elförsörjning. Kärnkraft har många fördelar. Det är en stabil baskraft. Utan billig och pålitlig el från kärnkraften hade Sveriges efterkrigskonjunktur knappast varit möjlig.

Kärnkraft ska självklart ingå även i framtidens energiblandning. Regeringen -- och Sverige -- måste dock höja blicken och överväga komplement.

Alla ni som nu rusade till kommentarsfältet kan lugna er: Denna text handlar inte om vindkraft, som på grund av tekniska tillkortakommanden inte kan bidra med den basenergi som Sverige behöver.

Inte minst vattenkraften har idag outnyttjad potential. Detta kan komma som en överraskning för många, eftersom vattenkraften i Sverige betraktas som färdigutvecklad. Att bygga vattenkraftverk i de älvar som inte redan har kraftverk vore politiskt kostsamt, men det är inte nödvändigt.

Istället bör existerande vattenkraftverk uppgraderas, och nya vattenmagasin byggas som kan öka vattenkraftens regleringsförmåga i elförsörjningen. Dessa kan sedan kompletteras med pumpkraft som ser till att fylla på vattenmagasinen när det produceras överskott på el.

Att uppgradera vattenkraften med den senaste tekniken går mycket snabbare och är politiskt sannolikt mindre kontroversiellt än att bygga kärnkraftverk, och borde därför vara ett självklart komplement till planerna på ny kärnkraft.

Utöver våra långa vattendrag, så ger Sveriges geografi oss ännu en stor fördel: Vårt land är till över hälften täckt av skog. Utöver att ge oss en utmärkt närmiljö för skogspromenader, så kan skogen också ge oss basenergi.

Idag står kraftvärmeverken, som alstrar både el och värme, för nio procent av Sveriges basenergi. Av bränslet som kraftvärmeverken använder kommer runt 60 procent från skogsavfall, något Sverige med vår stora skogsindustri har gott om.

Här krävs, till skillnad från med kärnkraft och många andra energityper, inga stora statliga investeringar. Det skulle räcka långt om staten bara slutade att straffbeskatta kraftvärmen för att industrin skulle kunna växa och spela en större roll i framtidens energiförsörjning.

Här spelar EU, inte helt oväntat, en stor roll: Sverige har som en följd av EU-direktiv infört energiskatt på bio-olja, även när den framställts fossilfritt. Kraftvärmeverken dras också med höga skatter på förbränning av sopor, som bredvid skogsavfall är den andra stora källan till bränsle.

Med Sveriges kroniska elkris i åtanke vore det rimligt att trotsa EU om bio-oljan, och samtidigt avskaffa skatten på sopförbränning.

Inget av detta innebär att kärnkraften inte behöver byggas ut, men väljarna kommer i valrörelsen nästa år att kräva svar på elkrisen som inte bara handlar om kärnkraft och annan energi som ligger långt i framtiden.

Det är också en öppen fråga hur klokt det är att, som energiutredningen föreslår, bygga kärnkraft privat med statliga prisgarantier.

Gustav Gustavsson