Sommaren är en tid för politisk stiltje, men i den mån någon fråga varit het så är det frågan om tvångsblandning. Kritiker har pekat på risken att blandning kan göra att brottslighet sprider sig till trygga områden, snarare än försvinner från utsatta. Detta är korrekt, men perspektivet alltför kort: Den verkliga risken är utvandring.

Hyresgästföreningen, som står Socialdemokraterna nära, är en smula överentusiastiska inför blandningspolitiken. Till skillnad från Magdalena Andersson har de inga opinionssiffror att oroa sig för, och kan därför tala klarspråk om vad blandningen skulle innebära: Föreningen har redan scoutat 20 svenska villaområden som de tycker borde beblandas medelst 600 000 nya bostäder (hyresrätter, får vi anta).

Jag misstänker att någon från Hyresgästföreningen redan fått ett väldigt argt telefonsamtal från Sveavägen 68. Inte för att Socialdemokraterna inte håller med, utan för att föreningen över en natt kostat partiet tusentals röster i alla 20 områden som fanns på listan.

Låt oss säga att Hyresgästföreningen får som de vill, och områden som Djursholm i Stockholm, Långedrag i Göteborg och Bellevue i Malmö beblandas. Vad gör då invånarna?

Sverige har ingen betydande utvandring av etniska svenskar. Den har heller knappt ökat, trots alla samhällsproblem som uppstått i massinvandringens spår.

Förklaringen stavas intern migration. Om det plötsligt börjar sprängas i portar i ditt tidigare trygga bostadsområde, så har du ändå ett tryggt område någon mil bort. Varför flytta utomlands, om det räcker att flytta till andra sidan stan?

Det är frestande att känna att det är rätt åt de välbärgade människorna i Djursholm att de får känna på mångkulturens mörka sidor. Många av massinvandringens arkitekter bor ju trots allt där. Det kommer dock inte sluta med ”rikemansområden” som Djursholm; flera områden på Hyresgästföreningens lista har faktiskt medianinkomster under rikssnittet. De som bor i de här områdena, och då särskilt de med höga inkomster, eftertraktade utbildningar och/eller förmögenheter, kommer att packa väskorna och emigrera.

Med dem kommer en stor, viktig del av Sveriges skatteintäkter, företag, och spetskompetens att försvinna (och tacksamt tas emot av andra länder). Alla svenskar – inte bara de som bor i berörda områden – kommer att drabbas.

När organiserad brottslighet tar över ett land, så är intern migration alltid det första steget. Flera länder i Latinamerika skulle kunna agera exempel. De som kan flyttar till inmurade bostadsområden med beväpnade vakter som patrullerar gränserna. I arbetarklassområden bildar grannar miliser för att hålla gängen borta. Först i ett senare skede, när fördämningarna brustit och gängens tentakler finns överallt, så börjar större mängder människor simma över Rio Grande-floden in i USA.

Sveriges vapenlagar utesluter miliser. Och vad hjälper det att bygga en mur runt ett område, om Socialdemokraterna ändå när som helst kan dumpa ett ”beblandande” höghus inuti? Utvandring blir den logiska lösningen.

Senast Sverige hade en utvandringsvåg var under 1970- och 80-talet, då skyhöga marginalskatter drev höginkomsttagare ur landet. Några skattereformer senare så återvände de flesta.

Så enkelt kommer det inte bli denna gång: När tvångsblandningen väl är ett faktum så är det nästan omöjligt att vrida tillbaka klockan och göra områdena till vad de en gång var.

De som utvandrar efter tvångsblandningsprojektet kommer därför sannolikt lämna Sverige för gott, oavsett vad framtida högerregeringar gör för att locka tillbaka dem. Detta är vad som står på spel i valet nästa år.