Att Socialdemokraternas plan för att vinna valet nästa år i mångt och mycket handlar om att sätta frågan om vinster i välfärden i centrum är en illa dold hemlighet. Det är lätt att förstå varför: Opinionsmätningar har i flera år visat att de flesta väljare vill ha bort vinsterna. Socialdemokraterna är dock svaret skyldiga varför privata välfärdsföretag, nu senast inom vården, i mätning efter mätning slår sina offentliga motsvarigheter.

När högern tar upp att friskolor har högre genomsnittsbetyg och mindre stök, så kontrar vänstern med att friskolorna drar åt sig högpresterande elever, elever som hade gjort bra ifrån sig även om de gått på en kommunal skola. Man skulle såklart kunna fundera på varför dessa högpresterande elever är så ointresserade av kommunala skolor, men hursomhelst.

Även om Socialdemokraterna skulle ha rätt angående skolorna, så förklarar inte detta skillnaderna inom vården. Vid allvarliga vårdskador så är vårdgivarna enligt lag skyldiga att göra en så kallad Lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg. Exempel på sådana vårdskador är felmedicinering, att vårdpersonal blandat ihop två patienter, eller att en brukare på ett demensboende under lång tid lämnats utan uppsikt och skadat sig. Ny statistik från Inspektionen visar nu att Lex Maria-anmälningar är betydligt vanligare inom offentlig verksamhet: Utslaget per anställd, så är skillnaden 44 procent.

Är det så att privata verksamheter har brukare som är mindre sannolika att bli felbehandlade? Det låter minst sagt osannolikt – hur skulle man ens på förhand bedöma risken att en viss person kommer att bli utsatt för en vårdskada? Mer sannolikt handlar detta om att privata verksamheter har bättre rutiner, och/eller mer kompetent personal än sina offentliga konkurrenter.

Självklart kan man spontant fråga sig huruvida privata verksamheter kanske inte gör anmälningar, även under omständigheter där lagen kräver det. Men även detta är osannolikt: Konsekvenserna för den som ertappas med att inte ha gjort en Lex Maria-anmälan när en sådan borde skett är, för både företaget och inblandad personal, ödesdigra. Vårdskador, i synnerhet svåra sådana, är också inte lätta att hålla hemliga. Även om underrapportering säkert sker inom både offentlig och privat verksamhet, så finns det goda skäl till att de flesta vård- och omsorgsgivare föredrar att anmäla sig själva direkt när något gått fel.

Statistiken om vårdskador är viktig, inte bara för att den, precis som med friskolornas bättre resultat, motsäger idén att vinstpengarna är pengar som ”stjäls” från patienter och brukare, och som kunnat användas bättre inom verksamheten.

Minst lika viktigt är vad det avslöjar om vad ett vinstförbud i praktiken skulle föra med sig, nämligen att vården och omsorgen för de svenskar som använder sig av något av landets dryga 18 000 vård- och omsorgsföretag skulle bli sämre. Utan vinst återgår dessa verksamheter till kommunal- och regional regi, med kommunala- och regionala rutiner (inklusive för områden som rekrytering). Av allt att döma, så kommer detta innebära sämre vård och omsorg, och fler vårdskador än vad verksamheterna har idag.

Detta kanske inte spelar någon roll för Socialdemokraterna, för vilka vinstförbudet är en del av det projekt som går ut på att blanda befolkningen. För dig som väljare borde det däremot spela roll när du röstar i nästa val.