KRÖNIKA. Trafikverkets kostnader för föreslagna infrastruktursatsningar har blivit mycket dyrare än beräknat. Myndigheten har systematiskt underskattat kostnaderna, konstaterade Riksrevisionen i en färsk rapport (29/6).

Prislappen hade ökat med i genomsnitt 39 procent i olika projekt sedan 2017, eller totalt 58 miljarder kronor. Inte ett enda hade stoppats av kostnadsskäl.

Visst kan man fatta att det är svårt att kalkylera kring jättestora projekt. Oväntade saker kan påverka. Men Riksrevisionen konstaterade att det nästan alltid blev fel åt ett håll. Det blev dyrare nästan varje gång.

Och då kan man faktiskt inte skylla på tillfälligheter.

Dessutom verkar politikerna inte ha förmåga att sätta stopp även om de informerats i planeringsstadiet om att projekt blir dyrare än det var tänkt.

Riksrevisor Helena Lindberg kommenterade att regeringen prioriterar ”utifrån tidiga kostnadsunderlag som innehåller stor osäkerhet och underskattade kostnader”. Hon menade att om den i stället hade omprövat sina investeringsbeslut när ny information kom in skulle satsningar sannolikt bli mer samhällsekonomiskt effektiva.

Men så har man alltså inte gjort. Nej, nej. Man har trummat på och spenderat våra pengar i alla fall. Utifrån rena glädjekalkyler.

Tyvärr finns alltför många exempel på infrastrukturprojekt som fördyrats.

De nya höghastighetstågen uppges kosta runt 230 miljarder. Men enligt en rapport från Stockholms handelskammare (2019) är en rimlig uppskattning snarare 400 miljarder.

Hallandsåsen skulle ha kostat under 1 miljard, men slutnotan hamnade på nära 12. Ostlänken genom Östergötland blev 10 miljarder dyrare än det var tänkt.

Göta Kanal kostade sex gånger mer än ursprungsplanen.

Redan 2017 kunde vi läsa i Dagens Industri om att forskning funnit att stora infrastrukturprojekt ofta blir dyrare än planerat. Tidningen skrev om en dansk professor som vid genomgång av 258 stora väg- och järnvägsprojekt 1910-1998 fann att kostnaden ökat i nio av tio. I snitt landade de 28 procent över budget (25/1 -17).

”När man pratar med folk i branschen så tycks det nästan vara en naturlag. Det brukar låta lite ’Jo, det är klart att det blir kostnadsöverskridanden’”, kommenterade Fredrik Brunes vid KTH.

Så hur tusan kan det bli så här fel?

En förklaring är säkert att någon brinner för en idé och vill så väldans gärna vill förverkliga den att hen blir fartblind.

”Det har funnits en drivkraft att vilja genomföra projekten”, sa Trafikverkets presschef i P1 Morgon (14/7).

Magnus Landergren från Riksrevisionen berättade att infrastrukturministern, när han presenterade förslag till infrastrukturproposition, sa att ”lagt kort ligger”, det vill säga att investeringar ska fortsätta oavsett vad som händer. Enligt Landergren gick ett sådan inställning emot den svenska planeringsmodellen om att inte låsa sig i tidiga skeden.

Dessutom tycks makthavarna inte bry sig om att utvärdera. Riksrevisionen skrev att Trafikverket sällan läser slutrapporter från tidigare projekt inför att nya ska planeras.

Jan-Eric Nilsson, professor vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, fann i sin forskning att bristen på uppföljning gör att de upphandlande myndigheterna inte lär av sina erfarenheter (Di 25/1 -17).

Så respektlöst mot oss som måste betala!

Men vad är lösningen?

SNS konjunkturråd föreslog 2016 att beslut kring samhällsekonomiska analyser flyttas från Trafikverket till en oberoende expertkommitté under finansdepartementet.

Jag är inte nog insatt i byråkratiska för att avgöra om det är den bästa lösningen, men nog känns det som att förtroendet är förbrukat och att vi medborgare måste kräva förändring.

Men för den som lattjar med skattepengar är det tydligen inte så viktigt att hushålla. Kör bara. Tuffa på.

Någon annan betalar.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman